Astrologi inom psykoanalys – Carl Jungs tankar

· 16 april, 2018

Carl Jung var den som förde in astrologi i psykoanalys. Denna schweiziske psykoanalytiker, lärjunge till Freud, hanterade ämnen som många ansåg stå närmre magi än vetenskap.

Trots det var hans hypoteser djupa och intressanta. De lyckades till och med bli till en hel tankeskola som fortfarande finns idag. För Jung var astrologi summeringen av all uråldrig kunskap om psykologi.

Intuitivt fungerade de tolv stjärntecknen som ett kompendium av psykiska verkligheter. De konfigurerade vad Jung kallade för ”arketyper”, vilket är psykologiska mönster eller modeller som finns i det kollektiva undermedvetna.

Carl Jung var säker på att det inom varje människa finns en medfödd disposition att vara vem man verkligen är. Och det är inget vi anförskaffar, utan något vi föds med.

Det är här vi kan se influensen från astrologi på Jungs psykoanalys. Astrologer är säkra på att det finns en lutning mot att leva på ett visst sätt från födseln.

”Astrologi består likt det kollektiva undermedvetna som psykologi behandlar av symboliska konfigurationer: ”planeterna” är gudarna, symboler för makten hos det undermedvetna.”

-Carl Jung-

Synkronicitet, eller astrologi, i Jungs psykoanalys

Jung utvecklade konceptet ”synkronicitet” i sin teori. Det är hypotesen som för astrologin in i psykoanalysen.

Synkronicitet refererar till händelser som genererar ett sammanträffande. De sker på samma gång, men är till synes inte kopplade. Såsom när man tänker på något ovanligt, som en fladdermus, och strax därefter ser en i fönstret.

Synkronicitet och psykoanalys

För Jung lyder dessa sammanträffanden under vissa osynliga trådar som sammankopplar allt. Detta är i linje med de astrologiska principerna.

Enligt denna teori existerar det osynliga krafter som utsöndras från universum. Dessa krafter blandas konstant och ger upphov till de händelser som sker i en persons liv.

På så sätt är influensen från astrologi i Jungs arbete tydlig. En okända, universell ordning manifesterar sig i specifika situationer.

Rörelserna hos universum leder till konkreta händelser i en persons liv. Detta kan verka något avlägsnat från forskning, men kvantfysik har också hanterat liknande hypoteser.

Jung kallar astrologi den ”intuitiva metoden”. Han förklarade vid flera tillfällen att han verifierade att vissa psykologiska tillstånd eller specifika händelser korrelerade med planetära rörelser. ”Speciellt där Saturnus och Uranus påverkades,” förklarade han i en intervju 1954.

Astrologer och Jung

Astrologer håller i sin tur med Jung på många punkter. De insisterar på existensen av osynliga krafter som ger en speciell logik till allt som sker.

”Kraften som flyttar solen och stjärnorna är samma kraft som berör den mänskliga själen,” sade den spanska astrologen Lluís Gisbert.

Stjärntecken i hjul

Så precis som att inflytelsen från astrologi syns i psykoanalysen, är motsatsen även sann. Många astrologer vänder sig till Jungs idéer för att utveckla sina tolkningar.

Ett väldigt speciellt fall är det med Richard Tarnas. Denna akademiker är verkligen unik: han är filosof vid Harvard, men även psykolog och astrolog. Han förklarar att han anlänt vid astrologi efter att ha jobbat med Jungs verk. Hans inledande tillvägagångssätt var framförallt empiriskt.

Han överraskades av att stjärnkartorna från Galileo, Einstein och Darwin var väldigt lika. Han såg även att samma planetära konfigurationer upprepades under en Beethoven-konsert och Jimi Hendrix mest fantastiska framträdande.

En fras som summerar hans position: ”Ditt psyke är kosmos andning.”

En obekväm koppling

Nästan alla psykoanalytiker ifrågasätter influensen från astrologin på psykoanalys. De ser det som en reduktion av påhittade myter och legender som saknar trovärdighet.

Klassisk psykoanalys baseras faktiskt på idén att människor har kontroll över sitt öde; att sammanträffanden inte existerar.

Carl Jung

Från den andra sidan ifrågasätter vissa den extrema cartesianska rationalitet som man tvingat på kunskapen. De säger att det inte finns ett, utan många sätt att tolka sanningen, och att den rationella, vetenskapliga sanningen bara är en av dem.

De försäkrar oss om att en ny typ av vishet som utmanar rationella lagar kommer öppna sig. Låt oss se om så är fallet…