Att komma ut: En personlig upplevelse

Att erkänna att du känner dig attraherad av personer av samma kön är en svår uppgift, speciellt eftersom det innebär att du exponerar en riktigt sårbar del av dig själv för dem runt omkring dig. I den här artikeln delar jag min upplevelse av att komma ut.

Att berätta för din omgivning att du attraheras av människor av samma kön är en historia som heterosexuella människor inte behöver konstruera. Faktum är att människor som regel inte ger förklaringar till varför de känner sig attraherade av människor av det motsatta könet. Det är något som tas för givet. Om du är man, attraheras du vanligtvis av kvinnor och vice versa. Det är det som händer oftast i naturen. Men i den här artikeln kommer jag att berätta om min erfarenhet av att komma ut.

Att komma ut ur garderoben

Jag hatar ordet garderob. I garderober förvaras kläder, souvenirer, presenter och andra tillhörigheter. De kan läggas in där för att skyddas så de håller längre, men också för att förhindra att de syns. Men jag har alltid undrat, hur kan vi dölja begär? Är det möjligt att dölja något som är helt bortom vår kontroll? Enligt min mening är svaret ett rungande nej.

Att komma ut inför mina vänner

Det som orsakade mig mest ångest i mitt liv var det faktum att jag någon gång visste att jag var tvungen att berätta för mina föräldrar. Jag hade redan hört min far tala om homosexuella som bögar vid mer än ett tillfälle. När jag hörde det ordet på hans läppar bultade mitt hjärta. Detta var ett av de hinder jag visste att jag skulle möta när jag tog upp ämnet hemma.

Av denna anledning bestämde jag mig för att berätta för mina vänner först. Jag hade ett bra socialt nätverk som gjorde att jag kände mig både fri och stöttad. Föreställ dig att du har en ryggsäck på ryggen med tio stenar i. En dag går du genom en skog och bestämmer dig för att dela dess innehåll med gruppen omkring dig. Dagen jag kom ut inför mina vänner, hjälpte de mig. Var och en av dem tog en sten från min ryggsäck, vilket minskade vikten på min last.

Mina vänner fick mig att känna mig mänsklig. Faktum är att jag minns ögonblicket med stor tillgivenhet eftersom de visade mig vad jag redan visste: att det var fullt giltigt att älska en annan person, oavsett kön. De visade mig att vi i grund och botten alla är människor. Och som människor saknar vi förmågan att bestämma vem vi ska älska. Det i sig är extraordinärt.

Mina föräldrar

När jag berättade för mina föräldrar kände jag mig lättad. Extremt lättad. Jag kände att jag var på väg att släppa en åtta miljoner megaton stor atombomb. Men det var bara ord, sa jag hela tiden till mig själv. Men till min fullständiga förvåning visste de redan!

Föräldrar vet ofta många saker som vi inte inser att de vet. När jag äntligen tog steget och berättade för mina, hjälpte de mig till och med att komma upp med en plan för att berätta för våra närmaste släktingar.

Mina närmaste släktingar

Jag vet att jag har haft tur. Jag vet att det finns människor som har det riktigt svårt när de bestämmer sig för att komma ut inför sina närmaste släktingar. I mitt fall var det tvärtom. När jag berättade för mina fastrar, farbröder, mostrar, morbröder och mor- och farföräldrar var deras mottagande fantastiskt.

Jag kände mig verkligen stöttad, validerad och älskad. För istället för att se en annan person, såg mina släktingar mig som en människa. De såg någon som var värd att älska och bli älskad, oavsett kön och sexuell läggning. Jag tror att detta var det viktigaste. När allt kommer omkring är det att älska någon en av de vackraste sakerna som vi någonsin kan uppleva, känna, önska och njuta av.