Nya riktlinjer för barns emotionella hälsa
Vad gäller riktlinjer och praxis för barns emotionella hälsa så syftar de till att lära barn och ungdomar att hantera de känslor de upplever i sina dagliga liv.
Även om du kanske inte är medveten om det så blir allt fler barn diagnostiserade med olika emotionella störningar. Intressant nog har ungefär 15 % av fallen något att göra med ångest.
Med andra ord är det höga levnadstempot, akademiska krav, föräldrastress och genetisk sårbarhet några av de faktorer som kan göra att ett barn utvecklar en psykologisk störning.
Utifrån detta perspektiv finns det många behandlingar som syftar till att finna en lösning till problemen.
Traditionellt använde man sig av någon form av kognitiv beteendeterapeutisk behandling inriktad på en viss störning.
Om det exempelvis rörde sig om barndomsdepression så var ett par av de mest relevanta metoderna inom psykologin programmen PEAC (Méndez) och Kevin Starks ACTION.
Numera finns det ett mycket större intresse för att behandla olika psykologiska störningar på ett övergripande sätt. Anledningen till detta är att många av dem har en gemensam kärna.
Därför bör man utifrån detta och med avseende på den vuxna befolkningen nämna Nortons transdiagnostiska kognitiva beteendeterapeutiska behandling och Barlows övergripande behandlingsmodell (Unified Protocol).
Båda programmen har som målsättning att finna gemensamma faktorer för olika emotionella störningar (ångest, depression, somatotrofiska störningar, osv).
Detta så att patienten kan diskutera dessa med sin terapeut, som kommer att använda sig av de mest effektiva och ändamålsenliga teknikerna och strategierna.
Det positiva är att denna praxis numera utvidgats till att även omfatta barnpsykologin och att man prövar olika program avsedda att fastställa riktlinjer och praxis för barns emotionella hälsa.
En sammanställning av riktlinjer och praxis för barns emotionella hälsa
Jill Ehrenreich är psykolog vid University of Miami och leder programmet för behandling av barn och ungdomar med ångest och affektiva störningar.
Hon har lyckats utveckla och pröva ett innovativt hälsoprogram för behandling av barn med emotionella problem: Unified Protocol for Transdiagnostic Treatment of Emotional Disorders in Children and Adolescents.
Utgångspunkten i denna är bl.a. att skillnaderna mellan olika störningar som barn lider av är hårfina. Faktum är att ångest och depression ofta är komorbida störningar, precis som hos vuxna.
Därför fastslog man i en studie som publicerades online i tidskriften Cognitive and Behavioral Practice att svårighetsgraden av ångest och depression avsevärt minskade hos barn som genomgått den här typen av terapi.
Huvudmålet med denna intervention är att identifiera den enskilde patientens svagheter och att utarbeta en plan så att dessa inte utgör oöverstigliga hinder för att lösa problemen.
Därför bygger det nya behandlingsprogrammet framför allt på kognitiva tekniker, men det innefattar även effektiva behavioristiska strategier.
“Du är modigare än du tror, starkare än du verkar och smartare än du anar.”
-Christopher Robin-
Behandlingens pelare består av:
- Kunskap om emotioner. Att lära sig att identifiera dem och inse vilken roll de spelar.
- Förmåga att hantera känslor. Att lära eleverna om förhållandet mellan tankar, emotioner och beteenden. Att förklara hur en intervention i ett av de tre planen får effekter på de övriga.
- Problemlösande färdigheter. Här använder man sig av D’Zurillas och Goldfrieds problemlösande tekniker för små barn.
- Strategier för att utvärdera situationer. Det är fråga om att kunna bedöma om en situation är obehaglig, neutral eller positiv.
- Föräldrahandledning. Ibland beror barnens problem på föräldrarnas attityder, särskilt när det förekommer negativ förstärkning. Därför är föräldrarnas ledande roll avgörande för att kontrollera denna variabel.
- Beteendeaktivering. Detta är en klassisk strategi som man använder vid behandling av depression. Alltså är syftet här att öka en persons positiva förstärkningar i sin omgivning.
Utvecklingen av studien
Forskarna rekryterade 22 barn i åldrarna 7 till 12 år för att delta i studien. Alla barn hade huvuddiagnosen ångeststörning och depression som bidiagnos.
En gång i veckan under 15 veckors tid medverkade studiedeltagarna i gruppterapi fokuserad på emotionell hälsa.
Resultatet visade att 14 av de 18 barn som fullföljde programmet inte längre uppfyllde kriterierna för ångeststörning.
Dessutom var det bara 1 av de 5 barn som led av depression före behandlingen som fortfarande uppfyllde kriterierna för depression efter att ha avslutat programmet.
Ett av de mest överraskande resultaten var förbättringen hos barnen med komorbid depression och ångest.
Vanligen gör en depression att behandlingen tar längre tid eller försvåras när den sammanfaller med en annan psykologisk störning.
Detta är ett uppenbart problem, eftersom de flesta aktuella terapier inte behandlar olika emotionella problem på samma gång.
Forskarnas hypotes, som grundade sig på Peter Nortons resultat, hävdade att om man bemötte den huvudsakliga störningen utifrån ett vidare perspektiv, vilket inkluderade lämpliga strategier för depression, så skulle även den sekundära störningen förbättras.
Som Norton påpekade är nyckeln att finna den bakomliggande orsaken till alla problemen och undvika “konstlade distinktioner”.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Rattue, G. (2012). Novel Intervention Helps Kids Suffering From Depression And Anxiety. Medical News Today