Behandling med djupsömnsterapi - varför används det inte längre?
Djupsömnsterapi går faktiskt långt tillbaka i tiden. Det blev dock en behandling för psykiska störningar först i början av 1900-talet, främst då i Ryssland. Behandling med djupsömnsterapi visade sig ha mycket uppmuntrande resultat för schizofreni, depression, ångest, missbruk och andra störningar.
Idag ingår inte djupsömnsterapi i konventionella behandlingar, den har dock inte försvunnit helt. Den är effektiv för vissa patienter och vissa psykiatriker tillgriper den fortfarande vid speciella fall.
Behandling med djupsömnsterapi kan vara mycket effektiv vid behandling av olika psykiska störningar. Chelmsford Private Hospital i Australien rapporterade emellertid att 24 patienter dog mellan 1963 och 1979 på grund av denna behandling. Detta ledde till ett allmänt avslag av djupsömnsterapi som ett behandlingsalternativ.
”Ett gott skratt och en lång natts sömn är de två bästa botemedlen för allting.”
-Irländskt ordspråk-
Vad går en behandling med djupsömnsterapi ut på?
Ett av de första tecknen på en psykisk störning är sömnsvårigheter. Motsvarande så är ett av de bästa sätten att återhämta mental stabilitet genom djup och återställande av sömn. Denna fördel med sömn har varit känd sedan psykiatrin och psykologins födelse. Det var också anledningen till utvecklandet av djupsömnsterapi.
Denna terapi består av att en psykiatriker inducerar medvetslöshet hos en patient som lider av en psykisk störning. Det är en intensiv psykiatrisk terapi eftersom personen i allmänhet måste sova i fem till nio dagar i följd.
Personen kan behållas medvetslös under en så pass lång tid genom konsumtion av sömntabletter. Patienten vaknar bara under kortare perioder för att äta och gå på toaletten. Såvitt vi vet var den första läkaren som använde denna teknik skotten Neil Macleod år 1900.
Jakov Klasi var dock läkaren som inledde den som en behandling vid det psykiatriska universitetssjukhuset i Zürich. Han kallade det för långvarig sömnbehandling eller långvarig narkosbehandling. Men idag är det känt som djupsömnsterapi.
Fördelarna
Efter att Klasi populariserat behandlingsformen tillskrevs djupsömnsterapi en viss grad av prestige och psykiatriker började använda den världen över. Den visade sig vara särskilt effektiv för att hjälpa till med att stabilisera extremt upprörda patienter. Psykiatriker fann att nedsövning och långvarig sömn kunde hjälpa psykiskt med att stabilisera patienter.
Vissa mentala tillstånd orsakar extra höga nivåer av dopamin, adrenalin och noradrenalin. Djup sömn hjälper till med att återställa hjärnan till normala och stabila förhållanden. Det är som att återställa hjärnan.
Människor som är i ett extremt nervöst och upprörd tillstånd är mycket sårbara för förändringar eller störningar i deras miljö. När de sover kan dessa yttre faktorer dock inte störa dem. Djup sömn lägger också samvetet och tankarna i vänteläge, vilket innebär att deras hjärna kan lugna ner sig och återgå till det normala.
Biverkningar och risker med djupsömnsterapi
Redan från början rapporterade terapeuter olika biverkningar för denna behandlingsform. Klasi själv rapporterade dödsfall hos tre av 26 patienter som han behandlade med terapiformen. Ett antal psykiatriker noterade också andra problem. Några av dessa effekter var en ökning av kroppstemperaturen, urinretention, svårigheter att svälja samt tal- och gångstörningar.
Genom idogt experimenterande försökte psykiatrikerna ändra de mediciner de administrerade och till en början verkade det också gå bättre. Behandlingen kräver dock att patienten är under ständig övervakning. Att vaka över patienten är extremt krävande och kräver mycket resurser. Av den anledningen, då antipsykotiska läkemedel uppfanns, började djupsömnsterapin gradvis minska i användning.
Den sista spiken i kistan kom dock efter publikationen av en rapport från Chelmsford Private Hospital i Australien. Denna rapport uppgav att djupsömnsterapi hade använts på 1 115 patienter under 15 års tid. Under denna period dog 24 av dessa. Året därpå förbjöd myndigheterna behandlingen i både Australien och på Nya Zeeland.
Trots ovanstående använder vissa psykiatriker fortfarande denna behandlingsform för specifika fall i olika delar av världen. Många av de rapporterade dödsfallen har visat sig vara associerade med medicinska problem som inte var relaterade till själva behandlingen.
Om du tror att djupsömnsterapi skulle kunna gynna dig, se till att du i så fall uppsöker ett specialcenter som drivs av kvalificerad vårdpersonal.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Stucchi-Portocarrero, S., & Cortez-Vergara, C. (2020). La cura de sueño en la historia. Revista de Neuro-Psiquiatría, 83(1), 40-44.