Blå ögon och bruna ögon: Jane Elliotts experiment

4 augusti, 2019
Jane Elliotts experiment "Blå ögon – Bruna ögon" blev en vändpunkt inom socialpsykologin. I denna artikel ska vi förklara vad som hände under experimentet och diskutera vad det medförde.

Professor Jane Elliotts experiment ägde rum direkt efter mordet på Martin Luther King Jr., och syftet var att med hjälp av det minimala grupparadigmet lära de deltagande eleverna om rasdiskriminering.

Det minimala grupparadigmet ligger till grund för all metodik inom socialpsykologin. I stort går det ut på att fastställa skillnader mellan mängd individer för att dela in dem i olika grupper.

Med denna teknik kan forskare se hur många olika egenskaper som är nödvändiga för att skapa avgränsade grupper och därefter analysera individernas beteende inom grupperna.

Under 60-talet var USA mitt uppe i en social kris förankrad i rasism. Professor Jane Elliott genomförde ett gruppexperiment med sina elever som de aldrig skulle glömma. Idén var enkel men djupsinnig.

Hon ville visa sina elever att en godtyckligt fastställd skillnad kunde skilja dem åt och skapa konflikter mellan dem.

Jane Elliotts experiment

Jane Elliott, som var lärare och antirasismaktivist, utförde ett direkt experiment med sina elever i sitt klassrum. Hon sa till dem att människor med bruna ögon var bättre än människor med blå ögon.

Hon lät också eleverna med bruna ögon sätta armband av papper på eleverna med blå ögon.

En lärarinna som arbetar med sina eleverÖgonfärg

Med stöd av ett par simpla och godtyckliga exempel hävdade Elliott att brunögda människor var bättre. Eleverna blev förvånade, men de gjorde inga invändningar.

På så sätt lyckades hon skapa två tydligt skilda grupper i klassrummet:

  • Brunögda personer. De flesta eleverna i rummet var brunögda. Dessa kände sig överlägsna och hade stöd från en auktoritetsfigur (läraren). De brunögda eleverna utövade även en viss maktdemonstration gentemot de blåögda eleverna när de satte armband på dem.
  • Blåögda personer. Denna grupp var mindre. Elliott påstod att blåögda personer var mindre intelligenta och mindre renliga. Utöver att de var färre till antalet så hade de även auktoritetsfiguren mot sig.

Diskriminering

Konsekvenserna för den minimala gruppen blev snabbt tydliga. En så banal skillnad som ögonfärg, definierad och fastställd av en auktoritetsfigur, gav upphov till en klyfta mellan eleverna.

De brunögda barnen började agera aggressivt och elakt mot de blåögda barnen, och de blåögda barnen kände att de blev diskriminerade av de brunögda.

Hur yttrade sig diskrimineringen?

Normalt är ”blå ögon” inte en skymf. Men i detta klassrum hade blå ögon kommit att bli ett villkor för mindervärde. Följaktligen började de brunögda barnen att använda ”blåögon” som skällsord.

De brunögda barnen ville inte leka med barnen med blå ögon på rasten och de trakasserade dem ständigt.

Följderna av experimentet

Den godtyckliga uppdelningen av eleverna intensifierades under experimentets gång, och detta i så hög grad att den faktiskt kulminerade i fysiskt våld.

Det är vanligt att barn bråkar, grälar och ibland slår varandra, men i detta fall gjorde de det på grund av ögonfärg.

Dagen därpå kastade Elliott om grupperna. Hon sa till eleverna att de brunögda barnen var underlägsna och upprepade experimentet. Resultaten blev desamma.

Från klassrummet till det verkliga livet

När man läser om detta experiment är det svårt att inte ifrågasätta etiketter.

Om denna godtyckliga indelning som Elliott upprättade under några timmar skapade så många problem i detta klassrum, vad händer då i större perspektiv?

Med tanke på alla de stereotyper och fördomar som existerar, vilken slags skada uppstår där?

Det förvånar ingen att vissa samhällsgrupper diskriminerar andra på grund av etniskt ursprung, religion eller kultur. Dessa skillnader ger upphov till krig och hat.

Även familjemedlemmar kan vända sig mot varandra om en auktoritet plötsligt beslutar att sådana skillnader utgör ett problem.

”Jag hade lust att sluta skolan. Jag kände mig arg. Så känns det när man blir diskriminerad.”

-Ett barn som deltog i experimentet Blå ögon – Bruna ögon-

En fråga om uppfostran

Jane Elliott har reflekterat mycket över konsekvenserna av experimentet med minimala grupper.

För henne är det chockerande hur barn som normalt är snälla, samarbetsvilliga och vänliga gentemot varandra plötsligt blir arroganta, diskriminerande och fientliga när de tillhör en ”överlägsen” grupp.

Hatet och diskrimineringen som vi ser hos vuxna har sitt ursprung i deras uppväxt. Samhället fick dem att tro att de var bättre än andra människor av godtyckliga skäl, som hudfärg eller kön.

Träd i form av mänskliga huvudenMinimala grupper idag

Detta paradigm hjälper oss att förstå aktuella problem som hänger samman med diskriminering.

Dagens ökade invandring medför fler tillfällen för människor med olika bakgrund att interagera med varandra, vilket ofta leder till konflikter.

Människor och kulturer som redan finns etablerade på ett ställe känner sig ofta hotade av nya invandrare. De reagerar genom att upprätta klyftor mellan underlägsna och överlägsna.

Till följd av dessa uppdelningar finner man rasdiskriminering och även terrorism.

Betydelsen av en utbildning fri från diskriminering

Målet med det minimala grupparadigmet är att fastställa subjektiva skillnader och skapa ett klimat av favoritism. På så sätt kommer den dominerande gruppen, med stöd av auktoriteterna, alltid ha övertaget.

Detta förfarande är ibland så subtilt att ingen märker det. Här är några riktlinjer för hur man kan förebygga eller minska dessa effekter:

  • Normalisera skillnader. I utbildningssammanhang kan normaliseringen av ytliga skillnader mellan barn mildra upplevelsen av överlägsenhet.
  • Integreringsaktiviteter. Det är viktigt att blanda individer med olika egenskaper, övertygelser och kulturer så mycket som möjligt och få dem att arbeta tillsammans med ett gemensamt mål.
  • Lärarens roll. I en auktoritär miljö kommer den grupp som står närmast auktoritetsfiguren (läraren i det här fallet) att känna sig överlägsen och berättigad. Därför måste lärare agera som medlare, inte som anstiftare.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Jane Elliotts experiment demonstrerar hur bräckliga människors samexistens och samarbete är.

Det visar även hur godtyckliga och subjektiva företeelser kan få vänner, familjemedlemmar och medborgare att vända sig mot varandra.

”Välgörenhet är förnedrande för det utövas vertikalt och ovanifrån; solidaritet är horisontellt och innebär ömsesidig respekt.”

-Eduardo Galeano-