Vad är Donald Redelmeiers månförtrollningar?
The British Medical journal har publicerat flera studier av Donald Redelmeier rörande månens effekter. Enligt Donald Redelmeiers månförtrollningar ökar antalet dödliga trafikolyckor då det är fullmåne.
Detta är vad forskarna kunde slå fast efter att de hade samlat in och analyserat data från flera länder runt om i världen.
Donald Redelmeiers studier inkluderades i tidskriftens julutgåva. Dessa utgåvor kommer ut en gång per år och inkluderar rolig och intressant forskning, som dock alltid baseras på vetenskapliga fakta.
Människan har varit medveten om månförtrollningar under en lång tid. De fortsätter att inspirera poeter, älskare och forskare precis som de har gjort förr.
Månen skiner under natten som en oas i mitten av ett mysterium. Men har den verkligen en sådan påverkan på oss att det kan leda till dödliga olyckor? Enligt Donald Redelmeiers studier så verkar det vara så.
“Det finns nätter då vargarna är tysta och endast månen ylar.”
-George Carlin-
Donald Redelmeiers studier
Donald Redelmeiers studier har statistisk grund.
Denna forskare vid Torontos universitet har tillsammans med sin kollega Eldar Shafir, en annan forskare vid Princetons universitet, gjort en häpnadsväckande analys.
De gick igenom trafikolyckor mellan 1975 och 2014 i USA, Storbritannien och Australien.
De sökte efter mönster, och de lyckades verkligen hitta dem, men inte de mönster som de förväntat sig. De upptäckte att antalet dödliga trafikolyckor ökade under nätter då det var fullmåne.
Enligt deras forskning förekom 988 nätter utan fullmåne. Under dessa nätter förekom det 8535 trafikolyckor, vilket innebar ett medelvärde på 8,64 dödsfall per natt.
Under samma period förekom det 4494 olyckor under de nätter då det var fullmåne, vilket ger ett medelvärde på 9,1 dödsfall per natt. Medelvärdet under s.k. “supermånar” ökade till 10,6 dödsfall per natt.
De menade att detta hade att göra med månförtrollningar.
Faktum är att de fann att många förare blev fascinerade av den vackra månen och att de därmed blev distraherade, vilket var vad som ledde till att det förekom fler olyckor.
Donald Redelmeiers månförtrollningar
Donald Redelmeiers studier ger oss ett anekdotiskt sätt att svara på en fråga som vi människor har ställt oss under tusentals år. Vilken påverkan har månen på det mänskliga beteendet?
Legenden med varulven är ett fantastiskt sätt att besvara detta på: människans djuriska instinkt kommer fram då det är fullmåne.
Utanför själva fantasin så finns det många som fortsätter att postulera den påverkan som månen har på det djuriska beteendet.
Aristoteles var övertygad om att galenskapsattacker och epilepsi uppstod i direkt koppling till månens faser. Pliny den äldre, en romersk naturlist, var helt ense med denna hypotes.
Faktum är att ordet “galning” refererar till en abrupt beteendeförändring, speciellt under nätter med fullmåne. Det finns flera vetenskapliga studier rörande detta, men bara en av dem är helt konsekvent.
En intressant undersökning
Den brittiske psykiatrikern David Avery hade en ganska speciell patient. Han var bipolär, metodisk och tyckte om att utföra vetenskaplig forskning.
Han skrev därför ner en historik rörande sina extrema humörsvängningar. Då Harvey gick igenom patientens anteckningar så noterade hann att sömnförändringarna uppstod i samklang med månens faser.
Psykiatrikern tyckte att slutsatsen verkade absurd och tänkte inte mer på det.
En annan välkänd psykiatriker, Thomas Wehr, publicerade dock en artikel där han påpekade att 17 bipolära patienter uppvisade ett regelbundet mönster när det gällde deras humörsvängningar.
Deras förändringar förekom dessutom samtidigt som vissa månfaser. Studien baserades på de observationer han hade gjort under flera år.
De båda psykiatrikerna träffades senare och började arbeta tillsammans, vilket ledde till att de båda presenterade sina slutsatser på olika forum.
Från ett empiriskt synsätt så har de rätt; det finns definitivt ett sammanträffande, men andra forskare menar att det finns någon annan faktor som påverkar detta fenomen som man helt enkelt inte har upptäckt.
De flesta inom det vetenskapliga samfundet vägrar ta relationen mellan månen och människans beteende på allvar eftersom det inte finns några avgörande bevis.
Wehr och Averys studie har dessutom inte kunnat utföras igen med samma resultat. Det kommer säkerligen att göras fler studier som kommer ge oss mer information om Donald Redelmeiers månförtrollningar.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Avella-García, C. B. (2010). Evidencia sistemática vs. creencias o conocimiento popular: el caso de la Luna y la patología psiquiátrica. Revista Colombiana de Psiquiatría, 39(2), 415-423.