Elasticitet under coronaviruskrisen
Det är ett modernt koncept, vi vet, men det är fortfarande nödvändigt och inspirerande. Att tillämpa elasticitet under coronaviruskrisen är inte bara ett förslag eller ett meddelande att dela på sociala medier. Vi har att göra med en psykologisk hälsoövning som är nyckeln till att låsa upp skatter vilka kan förändra våra dagliga liv.
Först och främst är elasticitet inte ett personlighetsdrag. Det är inte en mekanism som människor aktiverar som en autopilot när saker blir komplicerade. Istället är det mer en process, en muskel som du behöver träna och stärka; du bör veta att du kommer att misslyckas då och då, att det kommer finnas ögonblick då du känner dig svag och knappt kan stå emot världens tyngd på dina axlar.
För att Nietzsches berömda ordspråk – ”Det som inte dödar oss, gör oss starkare” – ska besannas i ditt fall, måste du se till att du inte låter motgångarna stoppa dig, eller helt och hållet ta alla dina resurser. Och detta är något som kan hända var och en av oss vid en viss tidpunkt.
Vi kan alla falla och till och med ge upp för en tid. Men det finns en skyldighet att resa dig upp från ruinerna och återuppstå från din egen aska, brinnande med hopp och mod.
Återigen vill vi betona att detta är en komplex process som kräver engagemang. Att blomstra bland aska och ruiner är en av de mest komplicerade men vackra processerna en människa kan genomgå.
Lektioner i elasticitet under coronaviruskrisen
Att leva ett bra liv är en process, inte ett tillstånd, enligt Carl Rogers, psykoterapeut och exponent för den humanistiska strategin inom psykologin.
Detsamma gäller för lidande, rädsla och kriser. Att lida är inte ett känslotillstånd, vi är inte här för att lida, och det är inte heller ett tvång att man ska måste gå igenom dåliga tider för att lära sig vad livet handlar om. Smärta ska alltid vara något tillfälligt och bör bara vara en tillfällig process i livet.
Men för att denna process ska bli kortvarig och hjälpa oss att bättre kunna anpassa oss till komplexiteten i våra omgivningar, måste vi lära oss att vara uthålliga och elastiska. Men vad innebär detta egentligen?
I realiteten, även om vi är vana att höra den här termen, är det en idé som kommer från fysikens värld och som började tillämpas på psykologiområdet på 1940-talet.
Enkelt sagt är det en människas förmåga att återhämta sig från motgångar utan att försvagas. Även om fysik och teknik betonar aspekten att elastiska material kan återgå till sitt ursprungliga tillstånd efter att ha påverkats, så är detta inte fallet i psykologin.
Sanningen är att efter att någon har upplevt en svår situation blir tillvaron aldrig den samma igen. Vi återvänder inte till vårt ursprungliga tillstånd. Istället förbättrar vi och lär oss nya färdigheter som hjälper oss att klara oss bättre när vi tar oss igenom livet. Låt oss titta närmare på allt detta.
Nej, du är inte 100 % elastisk
Vi måste lära oss elasticitet under coronaviruskrisen: Vi måste alla bli mer elastiska. Men något som vi vet från psykologin är att väldigt få människor är 100 % elastiska.
Ta en titt på Connor-Davidson Resilience Scale (CD-RISC-25) för att kolla av hur du har det. Du kan testa dig själv med följande uttalanden:
- Jag kan lätt anpassa mig till förändringar.
- Jag kan hantera alla komplikationer eller oförutsedda händelser effektivt.
- Sammantaget försöker jag se den positiva sidan av saker när jag står inför ett problem.
- Jag kan hantera stress.
- Vanligtvis återhämtar jag mig ganska bra efter en sjukdom, skada eller andra svårigheter.
- Jag är skicklig på att uppnå mina mål.
- När jag är under press tänker jag och agerar med tydlighet och beslutsamhet.
- Misslyckanden avskräcker mig inte.
- Jag betraktar mig själv som en stark person när jag möter livets utmaningar och svårigheter.
- Jag hanterar skickligt känslor som sorg, rädsla och ilska.
Den ligger i din natur och du måste utveckla den
Columbia University har genomfört en detaljerad studie för att upptäcka den psykologiska effekten av 11 september-attackerna på de överlevande.
En sak de upptäckte var att frekvensen av posttraumatisk stress inte var så hög som man ursprungligen trodde. Många av offren visade en anmärkningsvärd elasticitet.
65 procent av försökspersonerna visade en anmärkningsvärd förmåga att återhämta sig där de använde flera olika strategier. Den första var att acceptera sin egen sårbarhet. De förstod att vi alla kan drabbas och påverkas av motgångar i våra egna liv och att vi har rätten att lida, känna oss utsatta och bli sårade.
De förstod också att alla har en inre kraft eller styrka som kan hjälpa var och en på vägen till återhämtning. På den vägen kan vi lära av det vi har upplevt och se vår nuvarande situation på ett bättre, säkrare och ännu mer hoppfullt sätt.
Elasticitet under coronaviruskrisen: att acceptera motgångarna och förbereda för förändring
Nassim Taleb, författaren till intressanta böcker som bland annat The Black Swan, skrev för inte så länge sedan att det finns en aspekt av elasticitet under coronaviruskrisen som vi behöver förstå. Trots att ordet ”elasticitet” har blivit populärt föredrar han att eliminera det från denna ekvation.
Att motstå betyder att samla styrkan för att kunna stå emot något som slår och förtrycker oss. Enligt Taleb bör vi inte slösa energi genom att göra onödiga ansträngningar: Detta är en tid för acceptans. Vi måste förbereda oss för förändring och detta innebär att vi använder en annan typ av energi.
Elasticitet under coronaviruskrisen innebär behovet av förändring och transformation. Den som bara försöker stå emot stannar kvar på samma plats. Men vi måste gå framåt – först och främst genom att överleva och säkerställa välbefinnande.
Framtiden kommer att innebära en hel del förändringar, och bara det elastiska hjärtat och sinnet kommer att kunna anpassa sig och dra nytta av detta nya kapitel i samhället. Det är dags att reflektera över allt detta.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Bonanno, G. A., Galea, S., Bucciarelli, A., & Vlahov, D. (2006). Psychological resilience after disaster: New York City in the aftermath of the September 11th terrorist attack. Psychological Science, 17(3), 181–186. https://doi.org/10.1111/j.1467-9280.2006.01682.x