Encopresis hos barn: osaker, behandling & symptom

9 november, 2019
Encopresis är en av de två "elimineringsstörningarna" tillsammans med enures. Den inträffar hos barn mellan 4 och 9 års ålder och kan vara extremt jobbigt. I denna artikel ska vi tala om vad det är, vad som orsakar det och hur du kan behandla det effektivt.

Encopresis hos barn är en av två så kallade elimineringsstörningar tillsammans med enures. Dessa två tillstånd involverar oförmågan att hålla in avföring och urin vid åldrar då barnet borde kunna göra det.

Mer specifikt är encopresis ett barns oförmåga att kontrollera sina tarmtömningar, medan enures är oförmågan att hålla in urinen. I båda fallen är det väldigt problematiskt.

Åldern vid vilken barn borde ha lärt sig att kontrollera sina tarmtömningar är runt fyra. Från den åldern ska de inte behöva använda blöja längre.

Men innan man diagnostiserar ett barn med encopresis måste man utesluta andra medicinska problem eller substanser (som laxermedel) som kan orsaka det.

Det finns faktiskt vissa medicinska tillstånd som kan orsaka en oförmåga att kontrollera tarmtömning. Ett exempel är Hirschsprungs sjukdom (brist på nervceller i tarmarna) eller något enklare, som laktosintolerans.

Barn på potta

Encopresis hos barn – med eller utan förstoppning

Enligt klassificeringen av tillståndet finns det flera typer av encopresis. Dessa har mestadels att göra med konceptet överflöde.

Det finns en form av encopresis som involverar förstoppning, eller överflödesinkontinens, och en som inte involverar inkontinens.

När det kommer till denna elimineringsstörning är det extremt viktigt att barnet genomgår medicinska tester och att man undersöker dess medicinska historia, för man kan inte behandla de två typerna på samma sätt.

Kvarhållande encopresis (med förstoppning)

Kvarhållande encopresis involverar vanligtvis ett väldigt oorganiserat schema för tarmtömning. Det innebär att barnet kommer smutsa ned sina kläder ofta.

En annan möjlighet är att barnet kommer gå på toaletten varje dag, men inte tömma allt i tarmen.

Medicinska tester är viktiga här eftersom din läkare kommer kunna se om detta är problemet på röntgenbilder. Många studier säger att kvarhållande encopresis orsakas av fysiologiska ändringar.

Runt 80% av alla fall av encopresis är kvarhållande.

Icke kvarhållande encopresis (ingen förstoppning)

Orsakerna till encopresis utan överflödesinkontinens tenderar att vara kopplade till dålig potträning, stress i barnets omgivning eller familj samt trotsigt beteende.

När det kommer till denna version av problemet måste du utesluta aspekter som psykiska och antisociala störningar.

Enligt DSM-5 är det bäst att ta barnet till en psykolog för att utforska möjligheten till trotssyndrom och andra beteendemässiga, humörmässiga eller psykotiska störningar.

Om barnet t.ex. genomgår depression så kan encopresis vara ett symptom.

Primär och sekundär encopresis

Något annat att ha i åtanke vid encopresis är huruvida bristen på kontroll över tarmtömningarna är kontinuerlig eller inte.

Vissa barn kanske aldrig har kontroll över dem, medan andra kan återfå kontrollen under en tid, varpå problemet dyker upp igen.

Det är även viktigt att eftersom orsakerna till primär eller sekundär encopresis skiljer sig. Om ditt barn aldrig lärt sig att kontrollera sina tarmtömningar så kan det vara resultatet av en tidig fixering och därför ett fysiologiskt problem.

Det finns många potentiella orsaker till den sekundära versionen (när barnet blir bättre men sedan får återfall). Till exempel: miljömässiga faktorer, stress, ångest, etc.

Ett annat intressant faktum är att encopresis är vanligare på dagen än på natten, till skillnad från enures.

Epidemiologi: vem drabbas främst?

Epidemiologi handlar i princip om vilka grupper som främst drabbas av en viss sjukdom eller tillstånd, och det finns viss variation för encopresis hos barn.

Efter fyra års ålder är det vanligare hos pojkar än flickor. Mellan 7 och 8 är det bara runt 1,5% vanligare hos pojkar än hos flickor.

Påverkan på barn och vuxna

På grund av tillståndets natur och tabun kring tarmtömningar kan encopresis vara extremt svårt för barn att uppleva. Det kan påverka deras självkänsla och självuppfattning eftersom det är väldigt svårt att dölja.

Barn kan redan gå i skolan när encopresis visar sig. Att tömma tarmen på rasten eller att inte kunna hålla sig under lektioner är mycket stressigt för ett barn.

Det är inte lätt för föräldrar heller och det kan vara en stor källa för spänningar i hemmetDetta är ett stort problem eftersom det är ett tillstånd som drabbar barn, och de behöver föräldrarnas stöd.

Etiologi och orsaker

Likt de flesta tillstånd finns det många faktorer som spelar roll. De kan vara både psykologiska och fysiologiska. Det finns inga bevis för att detta skulle vara ett genetiskt tillstånd.

Några av de huvudsakliga fysiologiska faktorerna är saker som kostproblem, utvecklingsmässiga problem eller oförmåga att kontrollera tarmtömningarna.

Psykologiska orsaker inkluderar uppmärksamhetsbrist, hyperaktivitet, rädsla för toaletten eller rädsla för att det ska göra ont.

Vissa teorier säger att detta har att göra med inlärningssvårigheter. I det fallet är problemet att signaler som kroppen skickar om att gå på toaletten inte har formats som ett diskriminativt stimulus.

Det innebär att barnet inte inser att det behöver gå på toaletten och därför inte gör det.

Andra teorier säger att kvarhållande encopresis har att göra med undvikande beteende. Barnet lär sig alltså att hålla sig som ett sätt att undvika smärta eller ångest.

Detta är en form av negativ förstärkning som leder till en cirkel av förstoppning, vilket kan leda till sekundär encopresis.

När det kommer till den icke kvarhållande typen så tror vissa att det orsakas av att barnen inte har lärt sig att tömma tarmen ordentligt. I de flesta fallen blir de distraherade och gör ifrån sig i kläderna.

Problemet är dock fortfarande kontroll av slutmuskeln.

Barn med toapapper

Medicinsk och beteendemässig behandling

Medicinska behandlingar involverar vanligtvis en kombination av laxermedel och lavemang. Läkare kan även rekommenderar koständringar, speciellt inkludering av mycket fibrer och vätska.

Det finns även något som kallas för Levineprotokollet (1982), som involverar psykoutbildningsmässiga faktorer (att visa barnet bilder av kolon, etc.) samt incitament.

Beteendebehandlingar tenderar att speciellt fokusera på att lära barnen rutinmässiga vanor för tarmtömningarna, omorganisera deras omgivning, stimuluskontroll och förstärkning av alternativa beteenden.

Forskarna Howe och Walker (1992) har även utvecklat en metod som använder operant betingning för att hjälpa till att lösa problemet.

Det finns många olika orsaker och typer av encopresis hos barn. Oavsett hur naturligt och behandlingsbart det är så tenderar det dock att vara mycket obehagligt för de drabbade.

Att lämna barnen åt sitt obehag när man kan hjälpa dem är oetiskt, och du måste tänka på vad detta tillstånd kan signalera. Det kan vara ett symptom på andra problem.

Det är därför både medicinska och psykologiska utvärderingar är så viktiga när det kommer till detta tillstånd.

  • Bragado, C. (2001). Encopresis. Madrid: Pirámide.