Existerar verkligen kvinnlig ejakulering?
Kvinnlig ejakulering eller “squirt” är ett kontroversiellt ämne inom temat sexuell hälsa. Faktum är att ända sedan Whipple och Perry (1981) publicerade en artikel rörande ämnet, så har det gjorts stora framsteg för att försöka svara på den stora frågan: kan kvinnor verkligen ejakulera precis som män? Om så är fallet, var kommer då vätskan från? Är det något som bara vissa kan göra?
Diskussionen rörande kvinnlig ejakulering kommer från det en viss grupp av kvinnor har vittnat om (enligt vissa studier, mellan 40-54% av den kvinnliga befolkningen). Många kvinnor började berätta att de sköt ut vätska under orgasmen, på ett sätt som påminde om den manliga ejakuleringen.
Som Gilliland (2009) visar kan detta ha en stor påverkan på sexlivet. För vissa är det skamligt och förnedrande, och för andra är det något intressant och som man känner sig stolt över. Bristen på information är dock utan tvekan ett stort hinder för att förstå denna händelse och även för att kunna definiera den.
Existerar kvinnlig ejakulering?
Ett biokemisk laboratorium vid Van Buren-sjukhuset påbörjade forskning rörande den kvinnliga orgasmen. Vi bör börja med att säga att det fetala substratet ursprungligen är kvinnligt. Kvinnan måste ha en embryonal prostatastruktur för att mannen ska kunna utveckla den korresponderande manliga prostatan.
Resultaten föreslår att existensen av den kvinnliga prostatavävnaden kan producera en sexuellt inducerad vätska som inte är urin under orgasmen (Venegas, Carmona Mena, Alvarez & Arévalo, 2006). Detta är vad som kallas “kvinnlig ejakulering”.
De flesta experter håller med om att vätskan som skjuts ut inte är urin, som man trodde förr. Man är även överens om att kvinnans prostatavävnad är ansvarig för detta, även kallat skene-körtlar. Skene-körtlarna påminner om prostatakörteln hos män, så de kallas därför “den kvinnliga prostatan”. De utsöndrar en prostataspecifik antingen, och dess funktion är relaterad till urinvägssmörjning och kvinnlig ejakulering.
Varje kvinna är annorlunda och likadant är det med varje kvinnas sexualitet. Det finns inte någon specifik typ av ejakuleringsvätska. Vissa säger att de bara skjuter ut några droppar medan andra säger att det är lika mycket som flera koppar kaffe. Vissa beskriver den som tjock, medan andra säger att den är genomskinlig och vattnig.
Hos vissa kvinnor är stimulans av G-punkten, orgasmer och den kvinnliga ejakuleringen relaterade, medan denna koppling inte finns hos andra. Vissa kvinnor har berättat att de har orgasmer med ejakulering p.g.a. stimulering av klitoris och andra har haft ejakulering utan orgasm.
-Whipple och Komisaruk-
Kvinnlig ejakulering och G-punkten
Masters och Johnson (1966) hävdade att det enda erogena organet hos kvinnor är klitoris. Det är nu accepterat att både vaginan och klitoris är primära erogena zoner (Zwang, 1987).
Anatomiskt så är G-punkten inte en del av vaginan utan av urinröret (den kvinnliga prostatan). Den kan stimuleras med hjälp av penetration av penis eller med fingrarna. Den finns vid ett område några centimeter stort vid vaginans främre vägg, och skapar intensiva kvinnliga orgasmer (Arango de Montis, 2008).
Dessa slutsatser innebär att lämplig stimulans av något av dessa två kvinnliga organ kan leda till orgasm. G-punkten är inte en specifik punkt utan en funktionell struktur. Det är en erektil och erogen zon som kallas fascia av Halban.
-Tordjman-
Sex uppstår i många delar av kroppen
En studie fann att 72,7% av kvinnor når orgasm genom stimulering av olika områden i vaginans väggar. 90,9% av kvinnorna blev upphetsade som ett resultat av stimulering med fingrarna vid dessa områden. Då klitoris stimuleras med fingrarna så är proportionerna desamma. Vi bör nämna att forskarna observerade längden av orgasmerna som genererades genom stimulering med fingrarna av klitoris och vaginan.
Genom dessa resultat upptäckte de att klitoris har runt två gånger så mycket erogen känslighet som vaginan (Useche, 2001). Faktum är att en studie visade att de flesta kvinnor bara behöver stimulans på klitoris för att uppnå ejakulering (Alvarez, sf.).
Många sexologer och feminister håller med om det absurda med att reducera den kvinnliga sexualiteten till endast G-punkten. 1950 hävdade Ernest Grafenberg själv (från vars namn vi fått den berömda G-punkten) att det inte finns någon del av den kvinnliga kroppen som inte ger ett sexuellt svar. Från detta kan vi härleda att sex uppstår i många delar av kroppen, med början i våra tankar (García, 2005).
Ejakulering – likheter och skillnader mellan könen
Det råder ingen tvekan om att vi under orgasmen upplever rytmiska sammandragningar av de interna sexuella organen, både kvinnliga och manliga. Till skillnad från hos män så kommer den kvinnliga ejakuleringen inte alltid med orgasmen, och i de flesta fall uppstår det under de tidiga stadierna av den sexuella upphetsningen.
En annan skillnad upptäcktes av Amy Gilliland (2009), och är att volymen av den kvinnliga ejakuleringen ökar i enlighet med antalet orgasmer som en kvinna upplever under samlaget. Menscykeln har också en påverkan samt vilken typ av stimulans som behövs. Då fostret är kvinnligt i början av sin växt så innehåller den kvinnliga ejakuleringen substanser som även finns i sädesvätskan: fruktos, prostataspecifik antigen och fosfatas (Àlvarez).
Avtagande myter rörande kvinnlig ejakulering
Förr i tiden trodde folk att det inte kunde förekomma någon befruktning utan ejakulering. Detta gällde för både män och kvinnor, och det var ett försök att standardisera den sexuella processen. Å andra sidan ansåg vissa psykoanalytiker att den vaginala orgasmen var “den mogna orgasmen” (García, 2005). Det största misstaget är dock att ju fler ejakulationer en kvinna har, ju högre är hennes sexuella njutning (Àlvarez).
Ifall vi länkar kvinnlig njutning till ejakulering så hade detta vänt på konventionalismen rörande kön (García, 2005). Vetenskapliga framsteg undanröjer myter och låter kvinnor frigöra sig från sexuella standarder.
Detta kanske intresserar dig
