Farfar Dobri: den helgonlika tiggaren

Farfar Dobri är en av de där karaktärerna som på grund av sina egendomliga egenskaper verkar ha manifesterats ut från fiktionens värld. I tider då materiella ägodelar är de viktigaste sakerna för många uppvisade denna man exempel på omfattande generositet och heder.

Skriven och verifierad av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Senaste uppdateringen: 17 augusti, 2020

Hans namn var Dobri Dimitrov Dobrev, men alla kände honom som farfar Dobri. Han blev en riktig karaktär i Bulgarien och hans berömmelse spriddes till många andra länder. Vissa gav honom till och med smeknamnet ”Helgonet från Bailovo” på grund av hans fantastiska generositet. Även om han var en tiggare blev han ett exempel på nobelhet och integritet för hela världen.

Farfar Dobri föddes i Bailovo (Bulgarien) den 20 juli 1914 och dog den 13 februari 2018, alltså 103 år gammal. Relativt lite är känt om honom, eftersom han, som alla hedersvärda människor, blev mer känd för sina verk än för sina biografiska detaljer.

Det som gjorde denna man berömd var den sed som han antog och upprätthöll under de sista 18 åren av sitt liv. Varje dag promenerade han mer än 10 kilometer från sin hemstad Bailovo till Sofia i Bulgarien.

Där skulle han tigga för att sedan donera allt han fick till kyrkor och andra välgörenhetsinstitutioner. Dag efter dag gjorde han detsamma trots sin långt gångna ålder.

Farfar Dobri, en gåtfull karaktär

Egentligen är inte mycket känt om farfar Dobris liv. Folk säger att förmodligen alla som bott i Sofia under de senaste 20 åren har mött honom på vägen minst en gång. För många av dem gick den gamla mannen i trasor förbi ouppmärksammad, andra kände emellertid till vem han var och ansåg honom vara ett helgon.

Vissa människor hade som vana att ta med barn till den gamle mannen för att han skulle kyssa deras händer. De såg honom som en person som fått en änglalik gloria, och att hans inflytande smittade av sig. Faktum är att när han dog bad många av dem som kände honom om att han skulle helgonförklaras. De betraktade honom som ett verkligt exempel på tro och kärlek.

Dobri gick på Sofias gator och bad alla som korsade hans väg om ett mynt. Sedan donerade han pengarna, främst till kyrkor. Folk uppskattar att han totalt samlade in och donerade cirka 40 000 euro under sin långa pilgrimsfärd.

När farfar Dobri fick frågan varför han gjorde detta, svarade han att han tidigare hade begått en grov synd. Därmed var detta hans botgörelse vilket i samband med verklig ångerfullhet leder till Guds förlåtelse. Han hade inte varit en tiggare hela sitt liv; han började sitt uppdrag år 2000.

Var kom farfar Dobri ifrån?

Farfar Dobri blev berömd på sociala nätverk och i media när människor upptäckte vad han gjorde. Genom olika intervjuer har vi fått lära oss några saker om hans liv. De flesta förblev dock höljda av mysterium.

Vi vet bara att hans fars namn var Dimitri och att han dog under första världskriget. Han uppfostrades av sin mor, Katerina. Farfar Dobri var verksam i armén under andra världskriget. En dag under kriget landade en bomb nära honom, exploderade och tog bort nästan hela hans hörsel.

Det sägs att han gifte sig och fick fyra döttrar, varav två dog i unga år. Allt annat är ett mysterium. Vi vet bara att han år 2000 donerade alla sina ägodelar till kyrkan och till välgörenhetsinstitutioner. Det var vid den tidpunkten som han började tigga, bara för att därefter donera allt han fick.

En riktig karaktär

Farfar Dobri levde i stor fattigdom i sakristian i en kyrka. Han hade knappt några möbler och fick en statlig pension som gjorde att han kunde köpa mat. Han sov på ett stenblock med inskriptionen: ”Man får inte stjäla, ljuga eller begå äktenskapsbrott. Älska andra så som Gud älskar oss.”

De som träffade honom fick ett leende och ett vänligt ord. De säger att han hade en foglig karaktär och att varje konversation med honom oundvikligen ledde till Gud. Om någon inte ville lyssna på honom blev han inte irriterad alls. Det finns en dokumentär om hans liv, med titeln The Silent Angel.

Utöver detta gjorde en berömd bulgarisk graffitikonstnär vid namn Nasimo en enorm väggmålning tillägnad denna man som fortfarande finns kvar på en hög byggnad i Sofia. Hans död sörjdes i hela landet, men många anser att han fortfarande är närvarande med dem på grund av det outplånliga intrycket som han lämnade hos dem som gynnades av hans vänlighet.