Finns det verkligen människor med fotografiskt minne?

21 november, 2020
Förmodligen känner du personer som påstår sig ha ett fotografiskt minne, eftersom de snabbt kan memorera något bara genom att titta på det. Men är detta sant?

Människor med fotografiskt minne, även kallat eidetiskt minne, kan kodifiera visuell eller skriftlig information som de iakttar på ett mycket detaljerat sätt. De bearbetar bilder genom att noggrant granska dem. Flera timmar senare kan de fortfarande minnas bilderna som om de hade dem rakt framför sig. Forskare uppskattar att endast runt en procent av befolkningen har denna förmåga. Det förekommer emellertid en del stridigheter om huruvida fotografiskt minne överhuvudtaget existerar.

En del människor hävdar att endast barn har denna färdighet, som försvinner när de blir äldre. Antingen för att de inte stimulerar eller tränar sin färdighet, eller också för att vuxna har en tendens att kodifiera saker på ett visuellt eller verbalt sätt. Andra människor menar att det bara är en myt, eftersom de enda bevisen kommer från personer som hävdar att de äger denna förmåga. Det finns inga kognitiva tester eller objektiva utvärderingar som stödjer idén.

Fotografiskt minne är en förmåga som bara runt en procent av befolkningen har

Vad innebär det att ha ett fotografiskt minne?

Man säger att den här typen av minne är fotografiskt eftersom det fångas som om det vore en bild. Personer med ett starkt eidetiskt minne har med andra ord förmågan att minnas allt som syns i en bild eller på en boksida, precis som det framträder.

Detta kan också gälla för auditiva stimuli. I sådana fall kodifierar individen melodier eller ljud som denne hör, som en bild i minnet. Det som är anmärkningsvärt med den här typen av minne är hur detaljrika dessa minnesbilder är. Dessa människor kan t.ex. minnas alla skiljetecken som förekommer på en sida.

Även om forskarna är intresserade av dessa påstådda färdigheter har de ännu inte fastställt om fotografiskt minne verkligen är något som existerar. De har heller inte preciserat vilka faktorer som skulle kunna förklara varför någon skulle ha ett sådant minne. Det verkar vara en synnerligen sällsynt färdighet, som är mer vanlig hos barn. Men som vi tidigare nämnde så förlorar de den när de blir äldre.

Vi bör förtydliga att synminne och eidetiskt minne inte är samma sak. Synminne är förmågan att memorera med hjälp av visuella stimuli. Med eidetiskt minne betonar man den grad av detaljrikedom med vilken en individ kan återkalla något.

Så även om de flesta människor känner till begreppet fotografiskt minne, kan man förstå varför det råder tvivel om det verkligen är något som existerar. De begränsade bevis som finns tycks stödja idén att det är en kombination av olika färdigheter som ligger bakom dessa individers förmåga.

Mer bestämt beror förmågan att komma ihåg saker så in i detalj på ett gott synminne, förtrogenhet med materialet, ansträngning och även mnemoteknik, eller “minnesknep”. Faktum är att de flesta människor med “fotografiskt minne” menar att de har haft detta hela livet och att de finslipat det genom övning.

Loci-metoden

Individer med denna förmåga brukar ofta briljera med den. De kan t.ex. rita upp en karta över Italien ur minnet, efter att bara ha sett den en gång. Eller så kan de minnas varenda dag i sitt liv sedan de var barn eller memorera alla sidorna i en bok på 9 000 sidor. Emellertid är det mycket få människor som avslöjar hur de egentligen bär sig åt för att uppnå dessa otroliga resultat.

Endast ett fåtal individer med dessa exceptionella talanger har röjt sina trick. Många av dem använder sig av loci-metoden, som även är känt som minnespalats. Minnespalatset är en användbar teknik som bygger på spatialt minne. Enligt psykologer som specialiserar sig på det mänskliga minnet är våra starkaste minnen förknippade med en bild, en plats och/eller känslor. Av den anledningen har vi t.ex. lättare att komma ihåg något om vi kan minnas var det inträffade.

Loci-metoden innebär därför att man föreställer sig hur man gör en resa genom en plats som man känner väl till. Idéer och minnen “lagras” eller representeras av föremål som man ser på vägen. Med andra ord föreställer man sig att varje element är en vas, en målning eller en växt, för att nämna några exempel.

Följden blir att när man färdas genom denna välbekanta plats, så dyker minnena upp av sig själva. Människor har använt sig av den här metoden sedan 400-talet f.Kr. och den har varit föremål för omfattande forskning. Studier visar att den bidrar till att avsevärt förbättra människors minnesförmåga.

Det går att träna upp ett fotografiskt minne

Kan man lära sig att få ett fotografiskt minne?

Det korta svaret är ja. Du kan träna dig i att få ett fotografiskt minne. Experimentera med loci-metoden eller andra strategier som fungerar för dig. Forskarna är i allmänhet eniga om att man med hjälp av en god teknik, en villighet att lära och massor av övning kan uppnå imponerande resultat.

Ihärdig träning och hårt arbete är nycklarna till att utveckla många färdigheter, och inte bara ett gott minne. Dock verkar somliga människor vara mer kognitivt begåvade än andra inom vissa områden. Men det betyder inte att de kommer att dra fördel av sina färdigheter och det betyder inte heller att de som inte är naturligt begåvade inte kan lära sig att bli duktiga på något.