För att vara lycklig tar jag beslut
Vi tar konstant beslut, antingen medvetet eller undermedvetet. Vi dirigerar vår väg med valen vi gör, från alldagliga saker, såsom vilken film vi vill se, till mer relevanta problem, såsom våra övertygelser, vårt arbete, vår utbildning, vår partner etc. Men i vilken utsträckning är vi medvetna om de beslut vi tar?
Vi tar så många beslut att vi vid dagens slut redan har dem automatiserade och inte märker av de flesta av dem. Detta eftersom vår hjärna vill spara energi, och när vi tar dagliga eller oviktiga beslut aktiveras den på ett intuitivt och snabbt sätt.
Analys av denna teori om hur vårt sinne fungerar vid beslutstagande ledde till att psykologen Daniel Kahneman vann Nobelpriset i ekonomi 2002, genom att utföra en studie om de rationella och intuitiva beteendena hos folk.
Kahneman visade att vår hjärna har två sätt att ta beslut. Ett snabbare sätt: intuitivt och emotionellt (det vi vanligtvis använder), och ett annat som är långsammare. På ett eller annat sätt är vi ansvariga för våra beslut, och det är något vi inte kan ignorera.
“När vi måste ta ett beslut och inte gör det, är även det ett val.”
-William James-
Hur vi formas av våra beslut
Besluten som vi automatiserat är nära kopplade till våra erfarenheter, utbildningen vi fått, övertygelserna vi har och felen vi begått. Och vi influeras av ett flertal faktorer som fastslår vårt beteende.
Tror du att du fritt väljer det bästa för dig i detta nu? De flesta val vi gör baseras på våra erfarenheter och kunskapen vi samlat på oss. När vi sveps iväg snabbt och intuitivt tar vi egentligen inte hänsyn till vad som är bäst för oss i stunden.
För tillfället är vi produkten av besluten vi har tagit. Genom att välja vissa beteenden och inte andra har vi samlat på oss en serie erfarenheter och vanor som slår fast vad vi är just nu, här och nu. Vi kan inte förneka ansvaret som detta resulterar i.
“De stora besluten i människans liv har mycket mer att göra med instinkter och andra mystiska, undermedvetna faktorer än med medveten vilja och ett bra sinne för resonlighet.”
-Carl Gustav Jung-
Alla beslut du tar har konsekvenser
Ansvar är att vara medveten om att varje beslut man tar och inte tar har konsekvenser. Och det är värdelöst att förbli likgiltig till dem eftersom de, på ett eller annat sätt, kommer påverka och influera oss. Vi väljer huruvida vi vill vara protagonisterna av vad vi upplever, eller endast åskådare.
Att vara medveten om implikationerna och konsekvenserna för våra beslut är att ta tyglarna för vår egen existens. Även när vi väljer att undvika ett beslut så tar vi ett. Vi är likgiltiga, i omständigheternas våld, utan att agera på något sätt och upphör att delta i vår egen existens.
Vi klagar på typen av liv vi har, vår olycklighet och bakslagen som drabbar oss. Vi använder offermentalitet för att lösa vad vi inte förstår eller för att manipulera för att försöka få vad vi vill ha. Vi göra våra liv till ett fängelse som vi själva skapat.
Vi kan besluta oss för att ha ett annat liv, ett där vi sätter reglerna genom att välja hur vi ska bete oss i varje omständighet och ta tag i konsekvenserna, trots att vi invaderas av rädsla, osäkerhet, ovisshet och skuldkänslor. Om vi kämpar mot alla våra spöken kommer vi få precis vad vi vill ha, utan ånger.
Jag väljer att vara lycklig
Om det vi verkligen vill är att vara lyckliga kan vi inte stå där och vänta på att lyckan ska komma på egen hand. Lycka uppnås genom attityden vi har mot de oundvikliga konsekvenserna som uppstår i våra liv. Detta är en ansträngning eftersom vi måste ta beslut som bryter vanorna som när våra djupaste rädslor.
“Allt kan tas ifrån en man, förutom den sista av de mänskliga friheterna: att välja ens attityd i en uppsättning givna omständigheter, att välja ens egen väg. Kan vi inte förändra situationen? Om det inte ligger i våra händer att förändra en situation som åsamkar oss smärta, kan vi alltid välja attityden med vilken vi konfronterar detta lidande.”
-Viktor Frankl-
Jag väljer att vara lycklig: jag konfronterar mina rädslor, jag erkänner, accepterar och korrigerar mina misstag i den utsträckning jag kan. Jag förstår mitt obehag. Jag avfärdar inte allt som är en del av mig. Jag håller mig själv sällskap i ensamhet. Jag släpper min sorg. Jag tar beslut för att undvika att vara ett offer för omständigheterna, och det är så jag uppnår frid vari min lycka kan vila.