Från kärlek till hat: finns det verkligen bara ett steg?

· 8 juni, 2017

Vi blir ofta överraskade när vi ser personer som älskar varandra med passion, men som plötsligt bara blir ett minne för varandra.

Vi talar inte om personer som glider ifrån varandra, utan om de män och kvinnor som efter att ha delat ett förhållande fullt med kärlek blir varandras värsta fiender. Ibland sker inte detta förrän flera år passerat, och under den tiden hålls paret samman av samma, slitna länk.

Andra gånger sker förvandlingen plötsligt. Igår älskade de varandra och idag hatar de varandra. Det är vid den punkten vi frågar oss själva: är det sant att det bara finns ett steg från kärlek till hat?

Från kärlek till hat

Det finns ingen form av kärlek som inte innefattar åtminstone en liten nypa hat. Vi kanske hatar en person lite eftersom denne inte alltid finns där för oss. Eller för att denne inte uppskattar våra ansträngningar på samma sätt som vi hoppats.

Vi kanske även känner en aning hat när den andra personen inte förstår oss eller när denne inte kan säga orden vi önskar att höra.

Detta är små bitar av hat som vanligtvis inte blir till något större. De försvinner snabbt efter att de kommit och lämnar knappt ett spår efter sig, förutom hos de känsligaste av personligheter. De är vanligtvis lätta att hantera, och tillgivenheten förblir intakt.

Men det finns andra situationer där resultatet inte blir lika positivt. Ibland kan dessa små episoder av strid bli till ett frö som sår en skog av hat.

Eller så kan det helt enkelt röra sig om droppen som får bägaren att rinna över.

Så här ligger det till: kärlek och hat är inte helt motsatta världar. Motsatsen till kärlek är inte hat – det är likgiltighet. Och precis som att all kärlek antyder ett gram av hat så innehåller allt hat en bit kärlek innerst inne.

Paradoxen med kärlek och hat

Steget från kärlek till hat sker oftast på ett av följande två sätt.

Antingen vaknar en person efter en lång, slumrande period av att härda ut något denne inte vill bära på, eller så gör den ene något så allvarligt mot den andra att känslorna av kärlek förvandlas till en önskan om okuvlig förgörelse.

Denna situation är vanligare hos personer med låg frustrationstolerans eller allvarlig narcissism. Om det inte finns några emotionella resurser för att bibehålla känslomässig balans i en svår situation, är det troligt att de kommer beskylla andra för känslan av frustration som de nu upplever.

Vi hatar därför den andra personen eftersom denne har lyckats avtäcka våra svagheter, våra osäkerheter och vårt beroende. Narcissistiska personligheter kan inte skilja mellan ett övertramp och en handling av självhävdelse från den andra personen. Om den andra ber om utrymme, erkännande eller självgång, ser den narcissistiske detta som ett tecken på aggression.

Denne tycker att partnern bör leva efter dennes regler, och alla handlingar som osar frihet uppfattas som personliga hot. Det är därför de kan börja agera våldsamt.

Hat skapar väldigt starka band med den andra personen. Det kan faktiskt resultera i tätare band än de som byggs av kärlek. Det värsta är när det resulterar i en serie kränkningar eftersom situationen då blir en cykel som konstant ger näring åt sig själv.

Ingen av dem kan göra ett hälsosamt uppbrott. Livet blir ett spel där man skadar och undviker att skadas. De känner att de inte kan ge med sig eftersom det skulle vara likvärdigt med att kasta in handduken.

Denna dramatiska cykel är extremt skadlig. Det är en av de situationer där du oavsett hur mycket du vinner alltid förlorar. Det finns inget sätt att lösa det på.

Det enda alternativet är att vända dig bort från personen och släppa hatet, som mycket väl kan bli till ett outhärdligt fängelse varifrån du bara kommer få sår.

Bild från Chema Concellon.

Gräl i ett förhållande: hur man gör dem positiva