Har du hört talas om Jerusalemsyndromet?
Jerusalemsyndromet är en psykisk sjukdom som drabbar turister som besöker Jerusalem och personer som bor där. Sjukdomen baseras på vanföreställningar och kategoriseras tillsammans med psykos.
Normalt sett identifierar sig personer med Jerusalemsyndromet som karaktärer från Bibeln, varpå de imiterar vad de känner till om dem.
Några av de vanligaste karaktärerna är Moses, Kung David, Jesus av Nasaret och Johannes Döparen. Män tenderar att emulera manliga karaktärer medan kvinnor tenderar att emulera kvinnliga.
Vilken religion man säger sig ha influerar även eftersom kristna vanligtvis identifierar sig med karaktärer från Nya testamentet. Judar imiterar främst karaktärer från Gamla testamentet eftersom det nya inte är en del av deras tro.
Varför Jerusalem?
Den största turistattraktionen i Israel är Klagomuren, även känd som Västra muren. Den ligger i staden Jerusalem. Varje dag går hundratals eller till och med tusentals till muren för att be, ta foton eller delta i ceremonier såväl som demonstrationer. Den historiska och spirituella omgivningen som man upplever är så stark att den kan utlösa detta syndrom.
Genom att imitera bibliska karaktärer kan personer med Jerusalemsyndromet gå genom gatorna i staden Jerusalem och predika för allmänheten. De byter även ut sina kläder mot lakan och rockar.
Jerusalemsyndromet
Dr Yair Bar-El – psykiatriker – var den första att kliniskt identifiera Jerusalemsyndromet. Efter att ha undersökt fler än 400 turister som förklarats sinnessjuka, mestadels kristna och judar, fann läkaren gemensamma karaktärsdrag, vilket ledde till identifieringen av symptomen som karaktäriserar syndromet.
Detta syndrom definieras som en hysterisk, dissociativ åkomma. Patienter anammar en annan personlighet som de senare inte kommer kunna minnas.
Atmosfären av spiritualitet i den uråldriga staden, full av religion, historia, ideologi och mytologi blir än starkare på grund av de händelser som ägt rum där: krig, korståg, massakrer etc. Det blir så mycket att besökande personer inte kan förbli likgiltiga.
“Jag har nått den emotionella punkt där himmelska känslor från konst och passionerade känslor hittas. När jag lämnade Santa Croce slog mitt hjärta, livet var utmattat inom mig, jag var rädd för att falla.”
-Marie-Henri Beyle (Stendhal)-
Jerusalemsyndromet har blivit jämfört med Florens- och Stendhalsyndrom. Detta upptäcktes bland turister som besökte Florens och agerade på ett märkligt och irrationellt sätt. Dessa turister uppvisade yrsel, förvirring, skakningar och depression. Vissa hade till och med hallucinationer efter att ha sett för många konstverk på samma plats.
Detta syndrom orsakas dock av skönheten hos konst och städer, medan Jerusalemsyndromet orsakas av religion.
Symptom på Jerusalemsyndromet
Turister med Jerusalemsyndromet börjar känna sig nervösa eller ängsliga utan påtaglig anledning. De kommer vanligtvis avlägsna sig från personer de reser med och isolera sig själva.
Senare börjar de utföra reningshandlingar i badrum och duschar. De byter dessutom kläder för att bli mer lika bibliska figurer, och den vanligaste frasen de använder för att beskriva vad som skett är “plötsligt hände något”.
Efter några dagar har de återvänt till “verkligheten”, många med skam. De kan inte förklara vad som skedde med dem och de ångrar att de agerade som de gjorde. Man tror dessutom att personer med Jerusalemsyndromet kommer till staden predisponerade. Väl där väcks detta slumrande tillstånd.
Har du besökt Jerusalem? Om du åker dit och upptäcker människor som predikar på gatorna eller tvättar sig själva i fontäner, ska du inte anta att de är galna. Kanske lider de av Jerusalemsyndromet, och kanske är det du själv som drabbas.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Kalian, M., & Witztum, E. (2000). Comments on Jerusalem syndrome. The British Journal of Psychiatry, 176(5), 492-492.
- Villar, J. L. (2015). El síndrome de Jerusalén:¿ los vascos y la religión?. In El peso de la identidad: mitos y ritos de la historia vasca (pp. 81-107).
- Witztum, E., & Kalian, M. (1999). The” Jerusalem syndrome”–fantasy and reality a survey of accounts from the 19th century to the end ot the second millennium. The Israel journal of psychiatry and related sciences, 36(4), 260.