Hexaflex: ACT Hexagon-modellen

Hexaflex utgör kärnan i Acceptance and Commitment ­Therapy. I den här artikeln kommer vi att förklara vad det är och hur vi kan använda det för att förbättra våra liv.

Skriven och verifierad av psykologen José Padilla.

Senaste uppdateringen: 05 november, 2023

Acceptance and commitment ­therapy (ACT) går ut på att ge relevans till sammanhanget i en situation. Faktum är att ACT fokuserar på den miljö där människors kognitiva aktivitet sker, vilket minskar vikten som tidigare generationers terapier lade på innehåll. Här kikar vi på dess koppling till en modell som kallas hexaflex.

Ett av huvudmålen med ACT är att utveckla psykologisk flexibilitet och uppmuntra kontakt med nuet på ett medvetet sätt. På en teoretisk nivå är tanken med modellen att verbala och kognitiva funktioner är under en mer exakt och frivillig kontextuell reglering, för att styra beteendet mot värderingar.

Enligt denna modell finns det sex processer som genererar psykologisk flexibilitet: acceptans, kognitiv defusion, kontakt med nuet, jaget som sammanhang, värderingar och engagerad handling.

Förhållandet mellan dessa processer representeras vanligtvis av en hexagon som är känd som en hexaflex. Genom dessa sex komponenter syftar acceptance and commitment ­therapy till att individen ska (Ribero-Marulanda och Agudelo-Colorado, 2016):

• Erkänna och överge interna strategier för händelsekontroll.
• Observera sina upplevelser utan att sätta etiketter på dem.
• Fokusera på beteenden som syftar till att uppnå värdefulla resultat, för att skapa flexibla och effektiva åtgärder.

Nedan tar vi en närmare titt på var och en av de sex komponenterna eller processerna i ACT hexaflex-modellen.

Hexaflex

Som vi nämnde tidigare är hexaflex ett hexagonalt diagram som används för att klassificera och behandla klienternas problem. Var och en av de sex processer som det bygger på motsvarar en av ACT:s kärnprinciper. Med detta diagram kan terapeuten också välja utgångspunkt för den specifika interventionen.

ACT strävar efter att generera psykologisk flexibilitet, vilket helt enkelt är förmågan att möta, acceptera och anpassa sig till svåra situationer. När vi upplever stressiga situationer skyddar psykologisk flexibilitet oss mot negativa känslor och kan främja vår mentala hälsa. Dessutom fungerar det som en buffert mot stress och negativa psykologiska resultat.

Låt oss ta en närmare titt på var och en av de processer som används av ACT för att främja psykologisk flexibilitet.

1. Acceptans i hexaflex

I hexaflex-modellen är acceptans handlingen att ta emot det som erbjuds oss och ta det som livet ger oss, “att ta det helt och fullt, i det ögonblick det ges, utan att försvara oss själva” (Hayes, 2013). Acceptans är en attityd som motiverar oss att inte undvika det som händer just nu.

Acceptans är en inbjudan att säga ja till livet när det inte är meningsfullt att kämpa mot obehagliga upplevelser. Det finns till exempel vissa omständigheter som vi inte kan påverka, som att vi åldras, och vi har inget annat val än att acceptera dem. Acceptans innebär alltså en vilja att öppna oss för nuet, för vår existens och för de upp- och nedgångar som den utspelar sig i. Det är inte självdefaitistiskt, utan ett livsviktigt engagemang för nuet som det är.

Kärnan i acceptans ligger i att inte göra motstånd. Det betyder att man inte motsätter sig livets flöde. När vi antar attityden att acceptera vad som händer oss, reagerar vi inte genom att slåss eller göra motstånd, eftersom det bara medför onödigt obehag.

2. Kognitiv defusion

Detta är strategin som gör att vi kan frigöra oss från våra tankar, mer specifikt från de som har blivit ett problem för oss. Kognitiv defusion hjälper oss att förstå att varken ord eller tankar är verklighet.

Kognitiv defusion hjälper oss i de ögonblick då vi måste möta utmaningen att hantera potentiellt oroliga och påträngande tankar. Genom att använda denna strategi lär vi oss att observera produkterna av och processerna hos våra tankar.

Det tillåter oss också att ta avstånd från våra idéer: “Jag har tanken…”, “Jag noterar den eller den tanken”, “Jag gör något med mina tankar”. Tack vare kognitiv defusion kan vi se skillnaden mellan vår mentala aktivitet och oss själva.

Kognitiv defusion är inte avsett att ersätta dysfunktionella tankar med andra (som kognitiv omstrukturering skulle göra), utan att ge oss ett perspektiv där våra tankar inte är verkliga, utan skapelser av vårt sinne. Andra mål är att:

• Minska graden av identifiering som vi har med våra inre upplevelser.
• Minska karaktären av sanningen i våra tankar.
• Minska inflytandet av våra tankar på våra beteenden och upplevelser.
• Underlätta kognitiv flexibilitet.

3. Kontakt med nuet

Utan medvetenhet om nuet tenderar vi att fokusera uppmärksamheten på vårt psykiska liv. Inom ramen för ACT tillhandahåller terapeuter strategier så att vi kan fokusera mer på vad som händer omkring oss. Det uppmanar oss också att vara dynamiska på det mentala planet.

Tanken är att om vår miljö ständigt förändras och vi är medvetna om det, kommer innehållet i vårt psykiska liv också att flöda, och på så sätt undviker vi meningslöst grubbleri.

Denna typ av träning är nödvändig, eftersom stel och frånvarande uppmärksamhet är förknippad med psykologisk dysfunktion. Å andra sidan är mindfulness positivt relaterat till psykiskt välbefinnande (Bowlin och Baer, ​​2012). Det kan också minska olika psykologiska symtom och känslomässig reaktivitet. Dessutom förbättrar det beteendereglering.

Genom mindfulness förs vår uppmärksamhet till upplevelsen av här och nu med öppenhet, mottaglighet och nyfikenhet. Det hjälper oss att hitta en effektiv väg för utveckling av acceptans. Faktum är att mindfulness innebär ett engagemang för ögonblicket och till livet som det manifesterar sig i nuet.

4. Jaget som sammanhang

Vi fylls ofta av de historier och narrativ vi berättar för oss själva om vad som händer med oss. Som ett resultat är vi mindre kapabla att reagera flexibelt från ett ögonblick till ett annat.

Denna psykologiska stelhet eller brist på flexibilitet är inte nödvändigtvis kopplad till negativa tankar. Därför kan vi kombinera det med föreställningar som: “Jag är en omtänksam person” och förlora viljan att erkänna de sätt på vilka dessa föreställningar skadar andra. Jaget som sammanhang tillåter oss inte att anta ett perspektiv på dessa berättelser. På så sätt minskar vi vår anknytning till dem.

I hexaflex-modellen är jaget som sammanhang ett rum, en transcendens, från vilken vi observerar våra erfarenheter. Å ena sidan stödjer eller innehåller det alla våra erfarenheter. Å andra sidan finns det en splittring mellan jaget som medvetande och jaget som innehållet i psykologiska händelser. Vi kan säga att dessa egenskaper av inkludering och distinktion uppmuntrar mer flexibla beteendemönster (Chin och Hayes, 2017).

5. Värderingar i hexaflex

I ACT hexaflex är våra värderingar våra valda egenskaper när det kommer till att vara och att göra. När vi engagerar oss i handlingar baserade på dem, etablerar vi adaptiva beteenderepertoarer. De förstärkande effekterna av handling finns i nuet snarare än i de externa resultat vi kan uppnå (Chin & Hayes, 2017).

Värderingar är en central del av våra liv. I själva verket är de kompasser som vägleder oss i sökandet efter det som vi står för. Dessutom är de en av grunderna för att ha en autentisk tillvaro. I denna mening hävdar Van Deurzen (2002) att autentiskt liv består av att fatta beslut i enlighet med de värderingar som vi erkänner som värda att förbinda oss till.

I våra liv är värderingar det stöd på vilket existentiell mening konfigureras. Genom att engagera oss i deras förverkligande och leva enligt dem bygger vi meningsfulla liv som är värda att leva.

6. Engagerad handling

Ett meningsfullt liv har sin grund i konkreta handlingar styrda av vårt värdesystem. Dessutom måste vi hela tiden se till att engagera oss i det som är viktigt för oss (O’Connell, 2018).

Enligt ACT är åtaganden inte löften som ska uppfyllas i framtiden. Snarare är de beslut som fattas från det ena ögonblicket till det andra för att skapa meningsfulla handlingar. Misstag i engagerad handling ses inte som misslyckanden, utan som möjligheter att ta ansvar för misstaget och återigen åta sig värderingsfokuserat agerande.

Engagerad handling är kanske den centrala förändringsaxeln hos ACT. Tanken är att vi när vi väl har identifierat våra värderingar, ska förbinda oss att utarbeta handlingsplaner i linje med dem. Därmed slipper vi hantera de dissonanser som orsakar oss så mycket obehag.

Sammanfattningsvis gör hexaflex utmaningen att uppnå en meningsfull tillvaro lättare för oss. Det uppmuntrar oss också att anta en attityd av acceptans, öppenhet och icke-motstånd. Denna attityd stöds av en övning i mod, att uttryckligen definiera våra värderingar och genomföra handlingsplaner där dessa reflekteras.