Hippocampala formationen: struktur och funktioner

13 oktober, 2019
Den hippocampala formationen spelar en viktig roll i processer som minne och inlärning. Fortsätt läsa för att lära dig mer om dess struktur och funktioner!

Kognitiva processer som inlärning och minne är vitala för människor. Hippocampus spelar en fundamental roll för dess, och den inkluderas i vad som kallas för hippocampala formationen.

Den hippocampala formationen är en C-formad struktur i den lägre delen av den laterala kammaren i hjärnan. Själva hippocampus består av tre huvudsakliga underfält (CA1-CA3).

Men är den hippocampala formationen endast hippocampus?

Anatomisk analys av den hippocampala formationen

På 1500-talet nämnde anatomisten Arantius (2) den hippocampala formationen för första gången. Han döpte den till hippocampus, vilket kommer från grekiskans ord för sjöhäst.

Den hippocampala formationen är dock inte bara hippocampus, utan består även av gyrus dentatus, subiculum och entorhinala barken.

Hippocampala formationen är runt fem centimeter lång, och i mitten hittar vi uncus, som är potatisformad och skiljer sig mycket från hjärna till hjärna.

Hippocampala formationen i hjärnan

Den hippocampala formationen: arkitektur

Gyrus dentatus

Gyrus dentatus är en struktur vars huvudsakliga cellager är fullt av granulära cellkroppar. De apikala dendriterna hos dessa celler har förgreningar i det dentata molekyllagret.

De granulära cellerna och de molekylära lagren utgör tillsammans fascia dentatus.

Det tredje och innersta lagret hos gyrus dentatus är det polymorfiska lagret, eller hilus. Bredvid det finns det en fraktion av pyramidala cellager inneslutna i granulära celler.

Hippocampus

Hippocampus har underfält vid namn CA1, CA2 och CA3 som består av ett cellager: det pyramidala cellagret. Ytan inom den ventrikulära lumen och som utgörs av axoner av pyramidala celler kallas för alveus.

Historiskt består denna region av:

  • Lucidum stratum
  • Radiatum stratum
  • Lacunosum-moleculare

Lucidum stratum, CA3, har fibrer som bildar proximala dendrita synapser ovanför den pyramidala cellväggen hos detta lager. CA2-lagret är relativt kompakt och utgör också ett pyramidalt cellager, men dess kanter är svåra att definiera.

Vidare är CA1 också ett underfält hos hippocampus (3). Det pyramidala cellagret i denna region består av ett externt och ett internt lager.

Subiculum

CA1-lagret och subiculum överlappar i kanterna och bildar ett övergångsområde. Subiculum är primärt uppdelad i följande lager:

  • Ytligt finns det ett brett molekylärt lager där subikulära pyramidcells-dendriter finns. Detta pyramidala cellager kan därefter delas upp i två underlager: externa och interna.
  • Externa lagerceller har en ansamling av lipofuscin-pigment i sina apikala dendriter.
  • Presubiculum består av ett ytligt lager bestående av modifierade pyramidala nervceller.
  • Parasubiculum har ett cellager som är svårt att skilja från presubiculum.

Entorhinala barken

Termen ”entorhinala barken” är synonym med Brodmanns område. Det sträcker sig framåt mot mitten av amygdalan och bakåt mot den laterala knäkroppen.

Detta område skiljer sig något från andra hjärnregioner.

Kopplingar i hippocampala formationen

Hippocampala inre kretsen

Kopplingarna i den hippocampala formationen följer en enkelriktad och glutamatergisk väg som är en del av en sluten krets.

I denna inre kedja av kopplingar är gyrus dentatus väldigt viktig, eftersom det är den som mottar merparten av informationen, som sedan överförs till entorhinala barken.

Yttre kopplingar

Den hippocampala yttre kretsen utgörs av:

  • Flera kortikala artärer.
  • Amygdaloidkomplexet.
  • Mediala septala kärnan.
  • Thalamus.
  • Supramammilära kärnan.
  • Monoaminerga kärnan hos hjärnstammen.

Det är till synes hur hippocampus mottar sensorisk information från en rad olika kortikala regioner.

Hippocampus i hjärnan

Kortikala kopplingar

Dessa projiceringar ämnar huvudsakligen att introducera sensorisk information till den hippocampala formationen.

Subkortikala kopplingar

Fimbriae och fornix utgör det bortförande systemet för den hippocampala formationen. Vidare finns det även stora kopplingar mellan den och amygdalan.

Kopplingarna som produceras mellan hippocampala formationen och hypotalamus etableras genom subiculum.

Som du kan se är denna del en komplex uppsättning regioner som inkluderar hypotalamus. Även om merparten av forskningen fokuserar på djur, verkar det tydligt att regionerna är väldigt lika de hos människan.

  1. Insausti, R., & Amaral, D. G. (2003). Hippocampal formation. In The Human Nervous System: Second Edition. Elsevier Inc..
  2. Arantius G (1587). De humano foetu. Ejusdem anatomicorum observationum liber, etc. Venice, pp 44–45.
  3. Stephan, H. (1983). Evolutionary trends in limbic structures. Neuroscience & Biobehavioral Reviews, 7(3), 367-374.