Hur barn påverkas av krävande föräldrar
Föräldrar vill det bästa för sina barn. Problem kan dock uppstå med alltför krävande föräldrar. De förstår inte att deras barn uppfattar deras önskemål som krav, vilket får ett annat resultat än de menat. Detta berättigar emellertid inte deras beteende.
Många krävande föräldrar har haft egna föräldrar som också var överdrivet krävande. Ingenting verkade vara tillräckligt, och det handlade inte bara om bra betyg i skolan. Om de utövade en sport de inte var bra på, fanns det alltid ett ”men” eller ett ”du kunde ha presterat bättre”.
Eftersom det var så de själva växte upp, kan krävande föräldrar tro att detta är rätt väg att gå med sina barn. Men denna stil av uppfostran kan få dåliga konsekvenser.
Krävande föräldrar är besatta av perfektion
Barn till krävande föräldrar försöker alltid uppfylla sina föräldrars förväntningar. När de tror att ingenting de gör någonsin kommer att räcka börjar barnen känna sig skyldiga. Tyvärr börjar barnen ofta kräva för mycket av sig själva, utöver sin kapacitet eller de resurser de har till hands. Detta kan leda till både stress och ångest.
Enligt ANAR-stiftelsen, en stiftelse för barn och tonåringar i riskzonen, gäller att: ”En specifik struktur i deras personlighet (höga krav på sig själv, behovet av kontroll, letandet efter perfektion…) kan leda till ätstörningar, såsom anorexi eller bulimi”.
Om ett barns föräldrar säger till det, ”Det skulle vara bra om du får ett C i matematik” och sedan, när barnet får det betyget, säger de, ”Vi visste att du kunde klara det. Försök nu att få ett B” – detta gör det komplicerat för barnet. Det börjar tro att dess föräldrar aldrig kommer att vara helt stolta eller nöjda. Kraven kanske inte känns för tunga till en början, men när barnet så småningom får ett B, och föräldrarna då ber om ett A, kan detta leda till att barnet förr eller senare bryter ihop.
Föräldrar vill att det ska gå bra för deras barn i skolan, men det kan förvandlas till en ond cirkel där föräldrar aldrig är stolta i nuet utan bara fokuserar på nästa stora steg. Detta är en krävande miljö som kan leda till tidigare nämnda störningar: anorexi och bulimi. Detta är dock inte det enda sättet på vilket barn kan reagera på krävande föräldrar.
Föräldrar som inte är nöjda med något resultat
Barn med krävande föräldrar kan bryta ihop under press. Enligt Dr. Amy Bobrow, en klinisk psykolog och professor: ”Se till att du kommunicerar med ditt barn och talar om när du är stolt över att det gjorde ett bra jobb. Det är viktigt att balansera det. Annars blir det ’Varför tjatar du alltid på mig, du står alltid och tittar över min axel’”.
Eftersom ingenting de gör är nog kan barn börja utveckla olika attitydproblem. Alla personligheter är olika, men förutom de störningar som vi nämner ovan finns det några varningstecken som låter dig veta när det är något som inte fungerar:
- En passiv attityd som gör att det verkar som om de inte bryr sig om någonting. De känner sig ledsna, omotiverade och håller huvudet lågt. På insidan känner de sig som ett misslyckande. Detta kan leda till depression.
- Upproriska handlingar för att irritera sina föräldrar, eller vandalism. De vill få uppmärksamhet.
Det finns många sätt att bete sig på. Men barn kommer inte orka hålla sitt fokus om de alltid söker efter erkännande och försöker uppfylla sina föräldrar förväntningar.
Förr eller senare kommer de att bli deprimerade eller börja agera tvärtemot föräldrarnas önskemål på grund av frustration. Problemet är att båda reaktionerna får dåliga konsekvenser.
Relativt ofta leder det till att barn undviker högre utbildning eller slutar utöva en sport de en gång älskat. De står helt enkelt inte ut längre. Det är för mycket press. Det är därför, även om krävande föräldrar bara vill det bästa för sina barn, som det i många fall får motsatt resultat.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Casarín, A. V., & Infante, T. (2006). Familia y rendimiento académico. Revista de educación y desarrollo, 5, 55-59.
- González, A. E. M., Saura, C. J. I., Rodríguez, J. A. P., & Linares, V. R. (2010). Importancia de los amigos y los padres en la salud y el rendimiento escolar. Electronic Journal of research in educational psychology, 8(1), 111-138.
- Moore, S. G. (1997). El papel de los padres en el desarrollo de la competencia social. ERIC Clearinghouse on Elementary and Early Childhood Education, University of Illinois.
- Ramírez, M. A. (2005). Padres y desarrollo de los hijos: prácticas de crianza. Estudios pedagógicos (Valdivia), 31(2), 167-177.