John Dewey och hans nytänkande inom pedagogiken
John Dewey (1859-1952) anses vara en av historiens främsta pedagogiska psykologer. Och hans modeller inom detta område utgjorde en del av den revolutionära pedagogiska utveckling som ägde rum under förra århundradet. Än idag har vårt utbildningssystem inte helt hunnit tillägna sig alla Deweys insatser.
I denna artikel ska vi tala om ett av hans klassiska verk, “Experience and Education”. I denna bok lägger han fram en syntes av sina åsikter om utbildning. John Dewey vidhöll att människor bör lära sig om demokrati, så att de kan skaffa sig en modell som hjälper dem att bli de kritiskt tänkande elever som samhället har nytta av. I detta syfte utpekade Dewey 3 viktiga principer som man ska tänka på inom utbildningen: (a) erfarenhetens kontinuitet, (b) social kontroll och (c) erfarenhetens natur.
Erfarenhetens kontinuitet enligt John Dewey
Dewey ansåg att utbildning och erfarenhet är sammanlänkade på ett organiskt sätt. Med detta menade han att våra erfarenheter hjälper att utbilda oss. Men det betyder inte att alla erfarenheter är verkligt bildande eller bildande till samma grad. En del av dessa erfarenheter kommer att utgöra hinder i vår utveckling, att vara “anti-pedagogiska”.
Det är här som Deweys begrepp om erfarenhetens kontinuitet blir relevant. En erfarenhet är “anti-pedagogisk” när den kullkastar den positiva effekten av tidigare erfarenheter. Däremot främjar erfarenheter vår utbildning när de hjälper oss att bemöta nya erfarenheter och att därigenom ge oss kontinuerliga och berikande erfarenheter. För Dewey var denna kontinuitet av positiva erfarenheter väsentlig för vår utbildning.
Den traditionella utbildningen som vi upplever idag är fylld av erfarenheter som hindrar denna kontinuitet. Hur många elever tycker inte att undervisningen är jobbig och tråkig? Tyvärr är skolan idag en källa till ångest för ett stort antal elever. I sin tur leder detta till en attityd som gör att de förkastar chansen att få utbildningserfarenheter, varvid kontinuiteten av erfarenheterna upphör.
Social kontroll
En person kan inte lära på egen hand. Andra kan underlätta inlärningen (särskilt när det gäller barn). Det är en social process. Och eftersom det förutsätter att det finns ett samhälle, kräver utbildningen regler för att bibehålla social kontroll över utbildningsaktiviteterna. Om inte dessa regler fanns skulle det inte förekomma några aktiviteter. Det vore som att försöka spela ett spel utan regler. Det skulle helt sakna mening.
Hur bör dessa normer se ut och hur bör man tillämpa dem? Den traditionella skolan bygger på avsaknaden av stränga regler för att förhindra att eleverna sackar efter i studierna, oavsett om detta är mer eller mindre rätt. Dewey observerade att den här sortens social kontroll leder till ett hierarkiskt förhållande mellan lärare och elever. Därigenom blir eleverna passiva parter i sin utbildning.
Dewey menade att social kontroll skulle komma utifrån situationen. Flexibla regler som är anpassbara efter elevernas framsteg. Dessutom bör lärarnas förhållanden vara idealiska. Det är viktigt att komma ihåg att hela utbildningssamhället bör deltaga i utbildningen. Förvaltningen av reglerna bör ankomma på lärare och elever gemensamt, så att man skapar en skolmiljö som uppmuntrar till bildning.
Frihetens natur
Så snart man talar om social kontroll och regler dyker även ordet frihet upp. Det verkar som om mer social kontroll innebär mindre frihet, men det är inte riktigt sant. Detta beror på typen av social kontroll man utövar och formen av frihet som föreligger. Dewey indelade begreppet frihet i dels rörelsefrihet, dels tankefrihet.
Rörelsefrihet gör det potentiellt möjligt för oss att utföra vilket som helst beteende. Ju större rörelsefrihet, desto större omfattning av möjliga beteenden. Tankefrihet är mer komplicerat. Det är möjligheten att kritiskt utvärdera en situation och alternativen som står till förfogande för att bemöta den. Följden är att ju större tankefrihet vi har, desto fler alternativ kommer vi att utvärdera för att avgöra hur vi ska bete oss.
De båda typerna av frihet går inte nödvändigtvis hand i hand. Faktiskt är det så att rörelsefrihet kan undertrycka tankefrihet. Just detta är vad Dewey förebrådde progressiva skolor. Han menade att syftet med den här skolan var att ge eleverna rörelsefrihet. Men vi bör inte ge elever rörelsefrihet utan att ta hänsyn till deras tankefrihet. Elever kan låta sina impulser ta överhanden och därför inte avväga sina olika alternativ.
I det sambandet är en viktig aspekt att frihet aldrig får bli ett mål i sig. Friheten är ett verktyg för att hjälpa eleverna i sin utveckling. Om man ger dem tankefrihet kommer de att på ett självständigt sätt kunna styra sina erfarenheter mot en kontinuitet i sin utbildning.
John Dewey och hans syn på utbildningen
John Dewey var en stark kritiker av traditionella utbildningsmodeller och även av somliga progressiva modeller. Han betraktade de traditionella modellerna som rigida system med utbildningsmål som i mycket avvek från hans demokratiska principer. Men Dewey ansåg även att de progressiva modellerna inte levde upp till sina idéer och målsättningar.
Dewey lyckades aldrig skapa en idealisk utbildningsmodell. Dock var han övertygad om att det var nödvändigt med rigorös vetenskaplig forskning inom området, för att kunna förbättra de existerande utbildningsmodellerna. Forskning som kunde ersätta de spekulationer som var så populära och som på något vis fortfarande tycks härska.
Genom att göra datainsamlingar i skolorna skulle vi se vilka förändringar som är nödvändiga. Med andra ord är det en kontinuerlig process av tillämpning-forskning-tillämpning. Och detta skulle innebära att vi successivt närmade oss ett värdigt och fungerande utbildningssystem. Frågan som uppkommer med ett sådant tillvägagångssätt är komplicerad: Grundar sig vår nuvarande utbildning på vetenskaplig forskning eller är det ekonomiska och politiska krafter som styr den?