Kännetecknen hos och utvecklingen av neuroetik
Neuroetik är en disciplin som gjort stora framsteg i det internationella vetenskapliga samfundet tack vare den ökade mängden neuroforskning på senare år. Idag ska vi tala om utvecklingen av neuroetik och vad det är.
Neuroetik uppstod som forskningsfält redan 2002, när en grupp specialister från olika fält samlades för att studera de etiska och sociala implikationerna av hjärnforskning. De kände att den klassiska bioetiken var för generisk för att kunna adressera specifika etiska problem hos neurovetenskapen.
Under 2002 organiserade Society for Neuroscience den första konferensen om neuroetik. International Neuroethics Society grundades 2006, och medlemmarna är experter som bekymrar sig över de sociala, juridiska, politiska och etiska implikationerna som framstegen inom neurovetenskapen kan ha.
Som du kan se är neuroetik ett relativt nytt koncept. I denna artikel ska vi ta en titt på utvecklingen av neuroetik – från starten fram till idag. Denna överblick av dess historia kommer ge dig en djupare förståelse för detta växande vetenskapsområde.
Neuroetikens ursprung
För att förstå hur neuroetik blev en vetenskap måste man ha den interdisciplinära naturen hos neurovetenskap i åtanke. Fältet neuroetik är resultatet av flera olika discipliner som studerar nervsystemet.
Över tid växte behovet av förståelse mellan disciplinerna, och forskarna blev alltmer oroade över etiska frågor. Därmed blev de klassiska frågorna om nervsystemet och kopplingen mellan sinne och hjärna aktuella.
Utöver alla dessa faktorer har bioetik också gjort stora framsteg. Bioetik studerar de etiska aspekterna av livsvetenskaper som biologi och medicin. Framstegen inom bioetik pressade neuroforskare att hålla jämna steg med viktiga etiska och moraliska frågor.
Å andra sidan innebar konsekvensen av parallella framsteg inom neurovetenskapen att forskningen rörde sig mot frågor med koppling till sinnet, som kognitiva och känslomässiga funktioner och patologier.
Därmed föddes neuroetik ur behovet av en disciplin som riktade in sig på att etablera nödvändiga riktlinjer för forskning inom dessa fält.
Ett möte i San Francisco år 2002
Stanford University och University of California organiserade ett möte i San Francisco 2002 som markerade starten för neuroetik som en självständig vetenskaplig disciplin.
Runt 150 neuroforskare deltog på konferensen, och tillsammans lade de grunden för neuroetiken. Under konferensen kom deltagarna fram till en definition av neuroetik och dess studieomfattning:
“Studiet av etiska, juridiska och sociala frågor som uppstår när vetenskapliga fynd om hjärnan överförs till medicinsk praxis, juridiska tolkningar samt hälsomässiga och sociala policyer. Granskningen av vad som är rätt och fel, bra och dåligt med behandlingen av, fulländningen av och välkommen invasion eller oroväckande manipulering av den mänskliga hjärnan.”
Även om de kom fram till en definition så hade forskarna fortfarande mycket jobb kvar. En aspekt som var särskilt komplicerad var att nästan hela fokuset för neuroetiken låg på sjukdomar i nervsystemet.
Ett annat problem var bristen på uppmärksamhet på förebyggande och de funktionella aspekterna av nervsystemet, vilket var en tydlig nackdel för vetenskaper som psykologi. Som du kan se har vi fortfarande en lång väg kvar för att nå ett bredare och mer inkluderande perspektiv på neuroetik.
Kännetecken hos och utveckling av neuroetik
Utvecklingen av neuroetik är en reflektion av utvecklingen av fyra primära studieområden:
- Neurovetenskap och jaget. Relationen mellan neurovetenskap, frihet och mänskligt ansvar. Det studerar även den biologiska grunden för personlighet, beteende och känslor.
- Neurovetenskap och sociala discipliner. Denna forskning fokuserar på sociala patologier, minne och inlärningsprocesser. Den studerar även personligt och kriminellt ansvar, vilket ibland överlappar med forensisk neuropsykiatri.
- Etik och utövande av neurovetenskap. Detta studieområde handlar om etiken i kliniskt utövande. Det täcker ämnen som neurokirurgi, psykofarmaka, genetisk terapi, neurala proteser etc. Det försöker även anpassa forskningen och de terapeutiska metoderna till nervsjukdomar.
- Neurovetenskap och transparens. Detta refererar till relationen mellan neurovetenskapen och det akademiska samfundet av neuroforskare. Det är även kopplat till sådant såsom avslöjanden och relationen till sociala medier.
Sammanfattningsvis är neuroetik ett relativt nytt flerdisciplinerat vetenskapsområde med enorm framtida potential och långsiktiga mål. Det är och kommer fortsätta vara ett bördigt forskningsfält.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Bonete, E. (2010). Neuroética práctica. Descleé de Brower.
- Cortina, A. (2010). Neuroética:¿ Las bases cerebrales de una ética universal con relevancia política?. Isegoría, (42), 129-148.
- Evers, K. (2011). Neuroética. Cuando la materia se despierta(Vol. 3071). Katz editores.
- Marcus, S.J (2002). Neuroethics. Mapping the Field. The Dana Press.
- Orts, A. C. (2012). Neuroética y neuropolítica: sugerencias para la educación moral. Tecnos.