Kännetecknen och utvecklingen av neuroetik

4 augusti, 2019
I denna artikel ska vi lära oss om grunderna till neuroetik och dess primära studiegrenar. Upptäck anledningarna till varför denna specifika disciplin har stor potential för framtida forskning.

Neuroetik är en disciplin som gjort stora framsteg i det internationella vetenskapliga samfundet tack vare den ökade mängden neuroforskning på senare år. Idag ska vi tala om utvecklingen av neuroetik och vad det är.

Neuroetik uppstod som forskningsfält redan 2002, när en grupp specialister från olika fält samlades för att studera de etiska och sociala implikationerna av hjärnforskning.

De kände att den klassiska bioetiken var för generisk för att kunna adressera specifika etiska problem hos neurovetenskapen.

Under 2003 organiserade Samfundet för neurovetenskap den första konferensen om neuroetik.

Det Internationella neuroetikförbundet grundades 2006, och medlemmarna är experter som oroar sig över de sociala, juridiska, politiska och etiska implikationerna som framstegen inom neurovetenskapen kan ha.

Som du kan se är neuroetik ett relativt nytt koncept. I denna artikel ska vi ta en titt på utvecklingen av neuroetik – från starten fram till idag.

Denna överblick av dess historia kommer ge dig en djupare förståelse för denna växande vetenskap.

Hur hjärnan fungerar

Neuroetikens ursprung

För att förstå hur neuroetik blev en vetenskap måste man ha den interdisciplinära naturen hos neurovetenskap i åtanke. Fältet neuroetik är resultatet av flera olika discipliner som studerar nervsystemet.

Över tid växte behovet av förståelse mellan disciplinerna, och forskarna blev allt mer oroade över etiska frågor. Därmed blev de klassiska frågorna om nervsystemet och kopplingen mellan sinne och hjärna aktuella.

Utöver alla dessa faktorer har bioetik också gjort stora framsteg. Bioetik studerar de etiska aspekterna av livsvetenskaper som biologi och medicin.

Framstegen inom bioetik pressade neuroforskare att hålla jämna steg med viktiga etiska och moraliska frågor.

Å andra sidan innebar konsekvensen av parallella framsteg inom neurovetenskapen att forskningen rörde sig mot frågor med koppling till sinnet, som kognitiva och känslomässiga funktioner och patologier.

Därmed föddes neuroetik ur behovet av en disciplin som riktade in sig på att etablera tillräckliga föreskrifter för forskning inom dessa fält.

Ett möte i San Francisco 2002

Stanford University och University of California organiserade ett möte i San Francisco 2002 som markerade starten för neuroetik som en självständig vetenskaplig disciplin.

Runt 150 neuroforskare deltog i konferensen, och tillsammans lade de grunden för neuroetiken. Under konferensen kom deltagarna fram till en definition av neuroetik och dess studieomfattning:

”Studien av etiska, juridiska och sociala frågor som uppstår när vetenskapliga fynd om hjärnan överförs till medicinska utövanden, juridiska tolkningar samt hälsomässiga och sociala policyer. Granskningen av vad som är rätt och fel, bra och dåligt med behandlingen av, fulländningen av och välkommen invasion eller oroväckande manipulering av den mänskliga hjärnan.”

Även om de kom fram till en definition så hade forskarna fortfarande mycket jobb kvar. En aspekt som var speciellt komplicerad var att nästan hela fokusen för neuroetiken låg på sjukdomar i nervsystemet.

Ett annat problem var bristen på uppmärksamhet på förebyggande och de funktionella aspekterna av nervsystemet, vilket var en tydlig nackdel för vetenskaper som psykologi.

Som du kan se har vi fortfarande en lång väg kvar för att nå ett bredare och mer inkluderande perspektiv på neuroetik.

Huvud av kugghjul

Kännetecken och utveckling av neuroetik

Utvecklingen av neuroetik är en reflektion av utvecklingen av fyra primära studieområden:

  • Neurovetenskap och jaget. Relationen mellan neurovetenskap, frihet och mänskligt ansvar. Det studerar  även den biologiska grunden för personlighet, beteende och känslor.
  • Neurovetenskap och sociala utövanden: denna forskning fokuserar på sociala patologier, minne och inlärningsprocesser. Den studerar även personligt och kriminellt ansvar, vilket ibland överlappar med forensisk neuropsykiatri.
  • Etik och utövande av neurovetenskap: detta studieområde handlar om etiken i kliniskt utövande. Det täcker ämnen som neurokirurgi, psykofarmaka, genetisk terapi, neurala proteser, etc. Den försöker även anpassa forskningen och de terapeutiska metoderna till nervsjukdomar.
  • Neurovetenskap och transparens: detta refererar till relationen mellan neurovetenskapen och det akademiska samfundet av neuroforskare. Det är även kopplat till saker såsom avslöjanden och relationen till sociala medier.

Sammanfattningsvis är neuroetik en relativt ny flerdisciplinerad vetenskap med enorm framtida potential och långsiktiga mål. Det är och kommer fortsätta vara ett bördigt forskningsfält.

  • Bonete, E. (2010). Neuroética práctica. Descleé de Brower.
  • Cortina, A. (2010). Neuroética:¿ Las bases cerebrales de una ética universal con relevancia política?. Isegoría, (42), 129-148.
  • Evers, K. (2011). Neuroética. Cuando la materia se despierta(Vol. 3071). Katz editores.
  • Marcus, S.J (2002). Neuroethics. Mapping the Field. The Dana Press.
  • Orts, A. C. (2012). Neuroética y neuropolítica: sugerencias para la educación moral. Tecnos.