Klassificering av kognitiva terapier inom psykologin
Denna klassificering av kognitiva terapier visar att den gemensamma nämnaren är att de anser att kognitionen är ett viktigt inslag inom människans beteende.
De skiljer sig dock när det kommer till hur stor vikt de lägger på de olika processer som är involverade.
Dessa kognitiva processer kan därför aktiveras genom samma mekanismer som främjar människans inlärning.
Kognitiva terapier designar alltid behandlingar baserat på problemets kognitiva uppsättning. De menar att inlärningen är mycket mer komplex än bara stimuli och svar.
De menar att det terapeutiska ingripande bör fokusera på kognitiva processer när det gäller personens beteende.
Det finns många olika terapier och det saknas ett ramverk som förenar dem till en generell teoretisk modell. De klassificeras dock ofta inom samma grupp som “kognitiva beteendeterapier”.
Klassificering av teorier om kognitiva terapier
Det finns tre huvudklasser när det gäller kognitiva terapier (Mahoney och Arnkoff, 1978):
- Först har vi de kognitiva omstruktureringsmetoderna som menar att emotionella problem uppstår på grund av missanpassade tankar, och behandlingen försöker därför att etablera mer anpassningsbara tankemönster.
- Sedan har vi terapier för att hantera situationer, där man utvecklar färdigheter för att exempelvis hantera stress.
- Till sist har vi terapier för problemlösning, som utgör en kombination av de två tidigare typerna och som fokuserar på en utveckling av generella strategier för att hantera ett brett spektrum av personliga problem och betonar vikten av ett aktivt samarbete mellan patient och terapeut.
“Frid är det resultat du får av att träna om ditt sinne till att hantera livet som det är, och inte som du tycker det borde vara.”
-Wayne Dyer-
Kognitiva terapier baserade på kognitiv omstrukturering
Dessa har som mål att identifiera och förändra kognitionsaspekter såsom irrationella uppfattningar, förvrängda tankar och negativa självverbaliseringar.
De mest representativa exponenterna är Ellis rationella emotiva beteendeterapi, Aaron Becks kognitiva beteendeterapi, Marvin Goldfrieds emotionella omstruktureringsterapi & Meichenbaums terapi för självinstruktionsträning.
Klassificering av kognitiva terapier: rationell emotiv terapi av Albert Ellis
Denna teori föreslår att de flesta psykologiska problem beror på förekomsten av missanpassade (irrationella) tankemönster.
Folk kontrollerar till stor del sina egna öden och beteenden som påverkas av deras uppfattningar och värderingar.
Rationell emotiv beteendeterapi är en form av genvägs-psykoterapi som hjälper med att identifiera de tankar och känslor som gör att man misslyckas.
Den går därför igenom och testar rationaliteten hos dessa känslor och byter ut dem mot mer produktiva och lämpliga uppfattningar.
Detta tillvägagångssätt är främst inriktat på nuet för att hjälpa patienten att förstå de tankemekanismer och de uppfattningar som ger orsakar hans obehag.
Detta obehag leder till negativa handlingar, beteenden och den emotionella balansen. Det förhindrar också att man uppnår sina mål.
Klassificering av kognitiva terapier: Becks kognitiva beteendeterapi
Emotionella tillstånd uppstår på grund av att informationshanteringen har förändrats, vilket har förändringen av latenta scheman som grund. De centrala elementen i denna teori är därför följande:
- Folk utvecklar först och främst en serie med grundläggande scheman som hjälper dem att organisera sina kognitiva system under barndomen.
- De kan också ha automatiska tankar eller mentala representationer utan att en tidigare resonemangsprocess har ingripit.
- De kan också orsaka kognitiva förvridningar fel när det gäller informationshanteringen.
- Stressfulla livshändelser kan också aktivera grundläggande dysfunktionella scheman.
Goldfrieds emotionella omstruktureringsterapi
Denna har tagit efter Ellis modell och försöker att ytterligare specificera och anpassa den till en självkontrollprocess.
Målet är därför att lära klienterna tekniker för att klara av sina känslor samt för att hantera problematiska situationer.
Detta görs för att de ska kunna få mer lämpliga perspektiv när det kommer till obehagliga händelser.
Meichenbaums terapi för självinstruktionsterapi
Denna teori baseras på Luria och Vygotskijs arbete och handlar om vikten av det “interna språket” då man ska reglera beteenden.
Självträningens historiska bakgrund går tillbaka till det arbete som utfördes på 1960-talet med hyperaktiva och aggressiva barn.
Till skillnad från den emotionella omstruktureringsterapin så fokuserar sig den här träningen mer på att modifiera beteenden och känslor med hjälp av självverbalisering.
Den fokuserar vidare mindre på patientens uppfattningar och irrationella idéer.
Proceduren utförs i följande steg:
- Modellering
- Extern guide
- Självinstruktion som läses högt
- Självinstruktion som läses med låg röst
- Egna självinstruktioner
Kognitiva terapier baserade på hanteringsförmågor
Dessa terapier försöker lära ut förmågor så att varje person ska kunna hantera problematiska situationer på rätt sätt.
De mest relevanta är Meichenbaums stressterapi och Suinn och Richardsons träningsteori för ångesthantering.
Meichenbums stressträning – en av de kognitiva terapierna
Målet är att utveckla och/eller bidra med färdigheter som låter personen minska spänningar och fysiologiska aktivering, samt att ersätta tidigare negativa tolkningar med en arsenal av positiva tankar för stresshantering.
Det finns tre olika faser inom denna stresshantering som ibland överlappar:
- Konceptualiseringfas
- Anskaffningsfas och träning av förmågor
- Appliceringsfas av de ovan nämnda förmågorna
Suinn-Richardsons träning för ångesthantering
Målet med denna terapi är att lära en person att använda avslappningstekniker och andra förmågor i olika situationer, för att personen ska kunna bättre kontrollera sina ångestreaktioner.
Resultatet av denna terapi verkar var positivt, inte bara när det kommer till generell ångest utan även för ångest vid prov samt rädsla för att tala offentligt.
Enligt Suinn-Richardson verkar det också vara överlägset systematisk desensibilisering. Anledningen till detta är att den orsakar positiva effekter inom de tre svarskanalerna (affektiv, beteendemässig och somatisk).
Den reducerar därför blodtrycket, förbättrar personens utövande och minskar problematisk kognition.
Kognitiva terapier baserade på problemlösning
De har som mål att korrigera hur en person hanterar sina problem och bidrar med en somatisk metod för att lösa dessa typer av situationer.
D’Zurilla-Goldfrieds terapi för problemlösning
Denna metod har som mål att lära ut en systematisk metod för problemlösning för att personen ska kunna analysera och utvärdera möjliga åsikter.
Den ger även ett visst perspektiv när det kommer till att tolka världen.
Den kan kombineras med andra tekniker och är den mest använda terapin för problemlösning. Faktum är att den har fler användningsområden och experimentella studier än någon annan teknik.
Personlig problemlösningsteknik av Spivack och Shure
Målet med den här terapin är att öka den sociala anpassningen och kompetensen. Man använder därför personliga problemlösningstekniker för att uppnå detta.
Man måste exempelvis definiera vad ett problem är: det förekommer ett problem då det inte finns tillgängligt ett effektivt svar för att hantera en situation.
De tekniker som mäter social justering är antingen alternativt tänkande, kausalt tänkande, medel-mål (från 8-10 år till tonåren) och följdriktigt tänkande (under tonåren).
Mahoneys personliga vetenskap
Denna terapi har som mål att träna personen till att bli en personligt vetenskapsman för att kunna ge en diagnos på och kontrollera sitt eget beteende.
Metoderna innefattar modellering, systematisk förstärkning, gradvis slutförande av uppgifter samt anskaffning av självbedömningsförmågor.
Denna metod är kanske mest intressant för de personer som tycker om vetenskap, kontroll och tävlan.