Kronisk självuppoffring: Lär dig att prioritera dig själv

3 maj, 2020
Ifall du ständigt står till tjänst och alltid värderar andras behov mer dina egna lider du kanske av kronisk självuppoffring.

Kronisk självuppoffring kan få dig att tappa fattningen om dig själv. Du är en människa och det är normalt att vilja investera sin tid och energi i andra människor och saker. Men du måste förstå att även om du menar väl kommer kronisk självuppoffring i längden att göra dig utbränd.

Om du menar att du självklart skulle offra dina övertygelser och personliga värderingar på grund av vad andra vill eller säger, tänk igen. Ta inte lätt på att ge upp dina egna tankar eller att förneka dig själv på grund av andra människor.

”Det är misslyckanden som ger dig rätt perspektiv på vad framgång innebär.”

-Ellen DeGeneres-

En kvinna med händerna tillsammans.

Vad är kronisk självuppoffring?

Att uppoffra dig själv för andra och ge dig själv helt till ett syfte kan innebära två saker:

  • Behovet av att övervinna motstridiga värderingar. Dina egna och den personens, eller de människors, som du uppoffrar dig själv för.
  • Accepterandet av att avstå från dig själv. Att avstå från dina idéer, behov eller önskemål.

Du offrar något när du måste avstå från ditt välbefinnande eller bortse från dina behov, för någon annan eller något annat. Självuppoffring går längre än detta. Det handlar om att ge en del av dig själv.

I psykologiska termer består självuppoffring av att överge sina personliga intressen för någon annans välbefinnande.

Eftersom självuppoffring består av att förneka sig själv, sina behov eller personliga önskemål, innebär det i huvudsak att ge bort en viktig del av sig själv. Det består av att du släpper din värdighet, och ibland till och med din identitet.

Å andra sidan innebär självuppoffring även att du värdesätter något, eller någon, högre än dig själv. Vilket säger mycket om din förmåga till solidaritet och altruism.

Även om människor tenderar att uppskatta altruism kan det tas till extrema längder när människor hänger sig åt självuppoffring. Än mer då personen som offrar förlorar sitt välbefinnande.

Därför kan självuppoffring ibland vara vara upprörande eller dysfunktionellt för dem som ger upp allt.

Ett äldre par kramas.

När självuppoffring leder till patologisk altruism

Listan med exempel på självuppoffring är lång. Några exempel är de människor som offrar sig själva utan en tanke på rådande situation: Föräldrar som endast lever för sina barn, eller de människor som ger sig själva helt och hållet till sin partner och därmed ger upp sin egen lycka och sitt välbefinnande.

På kort sikt är många av dessa beteenden inte särskilt problematiska. De kan till och med betraktas som normala och vardagliga.

Problemet uppstår då någon tar självuppoffring till en patologisk nivå. Dessa människor riskerar att förlora sin essens.

Kronisk självuppoffring är synonymt med att nedvärdera sig själv. Om detta innebär en förändring av ens värderingar, och att man tycker att man själv är värdelös, kan detta bli en patologisk situation.

Kronisk självuppoffring kan leda till patologisk altruism, där personen tror att den inte har något eget värde samt slutar att uppmärksamma sig själv.

Denna förlust av ens egna väsen kan innebära att man slutar upp att tillfredsställa sina egna behov och istället värdesätter andra människors åsikter över allt annat. Detta kan i sin tur leda till negativa tankegångar.

I praktiken kan detta sätta en människa i ett tillstånd av fullständig brist av respekt för sig själv. Dessutom kan hon eller han förlora sina värderingar, inte klara av att tänka rationellt och få dålig självkänsla. Kort sagt kan kronisk självuppoffring ta bort de egenskaper som gör en människa till den hon är.

”Människor inser sällan de haltande och smärtsamma stegen med vilka även den mest obetydliga framgången uppnås.”

-Anne Sullivan-

Självuppoffring innebär även att älska sig själv.

Hur vet du om du ger för mycket?

Vissa tecken kan hjälpa dig att upptäcka om du ger upp för mycket av dig själv:

  • När du hjälper någon inser du att du inte har tillräckligt med tid, energi eller resurser att spendera på dig själv.
  • När du sätter dina egna behov framför andra människors börjar du känna dig skyldig.
  • Ibland känner du dig tom inuti. Detta tyder på att du inte tillfredsställer dina egna behov av kärlek, omsorg och uppmärksamhet.
  • Du känner ständigt behovet av att göra någon slags uppoffring för att se till att andra människor är lyckliga.
  • Din självuppoffring har börjat kännas som ett tvång, medan det förut var något du gjorde frivilligt.
  • Ofta märker du att du säger ja, fast du vet att du borde ha sagt nej.

Författare som bland annat Ayn Rand menar att det finns en strategi för att motverka tendensen till självuppoffring: att öka din personliga och moraliska ambition. Detta innebär i grund och botten att du måste övertyga dig själv om att du har förtjänat rätten till, och är värdig, det du vill ha eller uppnå. Så tänk höga tankar om dig själv och övertyga dig om att ingen är viktigare i ditt liv än just du själv.

Kort sagt, ta hand om dig själv så att du inte förlorar dig själv till kronisk självuppoffring. Utöva så kallad kontrollerad själviskhet för att undvika att förlora ditt ego!