Lär dig mer om Svetlana Aleksijevitjs författarskap
De flesta människor hade aldrig hört talas om Svetlana Aleksijevitjs författarskap före 2015, då hon tilldelades Nobelpriset i litteratur.
Det var första gången i historien som en journalist vann detta pris för sina undersökande, icke-fiktiva verk.
Tidigare hade bara diktare och skönlitterära författare tilldelats priset. I motsats till dessa är det verkliga personer och händelser som varit inspirationskällan till Svetlana Aleksijevitjs författarskap.
Bättre än någon annan fångade hon verkligheten i Sovjetvärlden och i hennes hemland Vitryssland.
“Men jag rapporterar inte bara torra berättelser om händelser och fakta; mina berättelser handlar om mänskliga känslor.”
– Svetlana Aleksijevitj-
I Svetlana Aleksijevitjs författarskap hittar vi hennes mest välkända bok, Bön för Tjernobyl, som har översatts till 20 olika språk.
Emellertid kan ingen i Aleksijevitjs eget hemland läsa boken, då regeringen förbjudit den. Detta faktum ger i sig en antydning om hur betydelsefull denna stora moderna författare är.
Svetlana Aleksijevitjs författarskap: ekon från barndomen
Svetlana Aleksijevitj föddes av en slump i en ukrainsk stad vid namn Stanislav. Av en slump säger vi eftersom hennes far, som var medlem av vitryska militären, tjänstgjorde där tillfälligt.
Aleksijevitj tillbringade sin barndom och en stor del av sitt vuxna liv i Stanislav. Stanislav är faktiskt en berättelse om instabilitet i sig självt.
Staden ingick i österrikiska-ungerska kejsardömet, västra Ukraina, Polen, Sovjetunionen, Tyskland samt slutligen Vitryssland. Idag existerar Stanislav inte ens, utan kallas istället för Ivano-Frankivsk.
Aleksijevitj föddes den 31 maj 1948. Hennes mor arbetade som lärare på landsbygden, liksom hennes far (förutom att vara med i militären). Politisk instabilitet präglade hennes barn- och ungdomsår.
Senare studerade hon journalistik vid Vitrysslands statliga universitet.
Svetlana Aleksijevitj: en djärv reporter
En av de viktigaste inspiratörerna för Svetlana Aleksijevitjs författarskap var den framträdande sovjetiske författaren Ales Adamovitj.
Han utvecklade tillsammans med andra författare den nya genren som han kallade “vittnesmålsroman”, “kollektivroman”, “episk kör” eller “roman-oratorium”. Denna genre är ett mellanting mellan journalistik och litteratur.
Efter att först ha arbetat för några dagstidningar började Aleksijevitj att jobba med djupare projekt.
Hon var en oförtröttlig resande som åkte härs och tvärs för att inhämta vittnesmål från människor som överlevt stora historiska händelser. På så sätt kom hon att skriva lysande rapporter.
Sin första bok, Kriget har inget kvinnligt ansikte, publicerade hon 1985. Denna innehöll otaliga intervjuer med kvinnor som hade genomlevt andra världskriget.
Den tidning hon arbetade för vid lanseringen av boken avskedade henne och anklagade henne för att ha vanhedrat det sovjetiska folkets nationella ära.
En kvinna med mod
År 1989 publicerade Svetlana Aleksijevitj Zinkpojkar efter att ha genomfört 500 intervjuer. De personer hon intervjuade hade deltagit i Sovjets invasion av Afghanistan. I sin bok fördömer hon flera fall av brott mot de mänskliga rättigheterna.
Till följd av hennes handlingar ställde myndigheterna henne inför rätta. Hennes frispråkiga kritik av Sovjetunionen fick henne att söka politisk asyl 1991, och sedan dess har hon levt i olika europeiska länder.
År 1997 publicerade Aleksijevitj Bön för Tjernobyl, som är hennes mästerverk. I denna bok förmedlar hon vittnesmål från offer i kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl. Det tog henne ungefär 10 år att samla in allt material till boken.
Hennes arbete avslöjade de allvarliga misstag som myndigheterna begick under katastrofen.
Besvikelse och ära
Svetlana Aleksijevitjs författarskap utforskar mänskligt drama och dess konsekvenser.
Hennes verk är rörande, för hon lyckas återge de djupgående paradoxer som förekommer i stora historiska stunder, särskilt sådana som har med Sovjetunionen att göra.
Dessa händelser hade en direkt inverkan på Aleksijevitj – hon var själv offer för krig och turbulens. När hon var liten flicka flydde hennes föräldrar från kriget.
Som vuxen upplevde hon hur hennes mor blev blind och hennes syster omkom till följd av Tjernobylkatastrofen. Dessutom lider hon av sorgen som kommer av att leva i exil och av vetskapen att hon inte kan återvända till sitt hemland.
Aleksijevitj har under loppet av sin karriär tilldelats åtskilliga utmärkelser för sitt arbete. Som tidigare nämnts är hon den första (och hittills enda) sakprosaförfattare som mottagit Nobelpriset.
Än idag fortsätter hon att skriva och att försöka förstå mänsklig ondska och godhet.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Ánjel, M. (2015). Sobre Svetlana Alexievich. Antes de todo, la memoria (O de cómo una periodista rusa (¿ucraniana?) atrapa lo que no se quiere decir y es imposible de olvidar). Comunicación, (33), 83-91.