Luciosyndrom: Antagen konditionering

· 11 november, 2016

Lucio är protagonisten i det experiment som lånar ut sitt namn till syndromet. Hans beteende i studien var startskottet till det som idag kallas ”Luciosyndrom”. Men vad kan denna lilla fisk lära oss?

Vi har mer av Lucio än vi tror. Även fast vi inte lever i vatten eller har gälar så kan vi identifiera oss med Lucio då vi känner till hans historia. Att känna till vad Luciosyndrom är kommer antagligen få oss att reflektera över vårt eget beteende eller våra tankar gällande vissa situationer.

Luciosyndrom: Experimentet

Under detta test lärde vår vän psykologerna en bra läxa. Detta jämfördes senare med det som vi gör som människor. Det verkar som att det sätt på vilket en fisk beter sig och det sätt på vilket en människa beter sig är mer likartat än man först hade kunnat tro.

Det experiment som gavs namnet ”Luciosyndrom” var väldigt enkelt. Fisken placerades i en behållare som blivit delad i två delar med ett genomskinligt fönster. Han var på den ena sidan och maten var på den andra. Det första Lucio gjorde var att försöka äta det som han hade framför sig. Men när han närmade sig maten stoppades han av glaset.

Fisk

Han försökte om och om igen tills han gav upp och simmade på sin egen sida av behållaren. Forskarna tog bort fönstret, men Lucio fortsatte att bete sig som om fönstret var där och försökte inte att nå maten igen, och stannade på sin sida av behållaren. Varför? För att hans erfarenhet hade påverkat honom och han var säker på att han inte skulle kunna nå maten.

Luciosyndrom och människor

Något liknande händer elefanten i den berömda sagan av Jorge Bucay. Denna elefant blir fastkedjad när han är liten. Dessa kedjor är för starka för att han ska kunna fly, men när han växer upp så är kedjorna svaga i förhållande till honom, men han försöker ändå inte att fly.

Något liknande som hände Lucio och elefanten händer oss ganska ofta. När vi tror att vi inte kan göra något eftersom tidigare erfarenhet har visat oss detta så slutar vi försöka. Trots att omständigheterna förändras, att vi växer och får nya färdigheter, så försöker vi inte igen eftersom det ligger i vår erfarenhet att vi kommer att misslyckas.

Om vi tror att vi har all information om en given situation och att vi inte kan slutföra vår uppgift så uppvisar vi Luciosyndrom. Med andra ord, vi accepterar denna oförmåga tack vare tidigare erfarenhet. Om något inte fungerade förr så kommer vi automatiskt tänka att samma sak kommer att hända i nutiden eller framtiden.

Vi vägrar att överväga andra alternativ eller perspektiv. Vi böjer våra huvuden och ger upp. Vi höjer den vita flaggan utan att prova igen eftersom vi redan har gjort det och inte fått några bra resultat. Oavsett om det handlar om en familjesituation, personlig erfarenhet eller felaktig information så kan vi komma att bete oss som Lucio och inte försöka igen.

Försök igen

Varje gång du säger ”jag har försökt tillräckligt” eller ”det finns inget mer jag kan göra här”, tänk om. Kanske situationen har förändrats och glaset som separerar dig från ditt mål har tagits bort. Börja analysera vad du behöver göra och gå mot detta.

Fisk

Glöm inte att förändring och omvandling kräver att man är konsekvent och att man har tålamod. Om det inte var möjligt idag så försök igen imorgon eller nästa månad. Ge inte upp. Lid inte genom processen. Det är bättre att dra nytta och lära sig.

Låt inte någon eller något konditionera dig att ändra dina tankar och uppfattningar. Du har inte ens rätt att göra detta själv. Tänk på Lucio nästa gång du bemöts av en svår uppgift, men bete dig inte som honom. Leta efter ett sätt att lyckas även då det kan ta tid, energi och resurser. Belöningen med att uppnå ditt mål är tillräckligt för att det ska vara värt att försöka igen.