Marknadsföring och psykisk hälsa: går patientens intressen alltid först?

De senaste åren har psykisk hälsa fått en framträdande plats i kultur, media och politik. Men även om det nu är mindre stigmatiserat och mer synligt, leder detta till mer stöd till de människor som behöver psykologisk vård?
Marknadsföring och psykisk hälsa: går patientens intressen alltid först?
Andrea Pérez

Skriven och verifierad av psykologen Andrea Pérez.

Senaste uppdateringen: 24 april, 2023

För årtionden sedan stämplades de som gick till en psykolog automatiskt som galna. Människor som inte var bekanta med yrket trodde att bara de “galna” kunde dra nytta av psykologisk intervention. Faktum är att de som gick till dessa specialister sågs som “svaga”, “sjuka” eller “personer som saknade viljestyrka eller beslutsamhet”. Därför är det knappast förvånande att psykologisk terapi genomfördes i hemlighet, utan att omgivningen fick reda på det. Eller att psykiskt lidande gömdes eller sopades under mattan så att ingen skulle märka det. När vi pratar om psykisk hälsa idag möts vi av helt andra problem. Vi bör bland annat fråga oss om patientens intressen verkligen alltid kommer först.

Idag består stigmat fortfarande till en viss grad. Med det sagt har det blivit normalt att prata om psykisk hälsa. Man framstår inte som konstig om man går till en psykolog i perioder av känslomässig smärta. Detta har lett till att det talas mer om ämnet i samhället. De som har upplevt lidande berättar till exempel sina historier, psykologer talar öppet om sina metoder och många offentliga personer försöker synliggöra denna viktiga fråga. Dessutom betonar politiker ofta psykisk hälsa i sina tal och företag riktar sin marknadsföring mot detta segment.

Ett av de stora problemen är att inte alla som pratar om psykisk hälsa syftar till att främja den. De överväger inte ens möjligheten att hantera problemet. Av denna anledning är det viktigt att vara kritisk när man analyserar de diskurser som vi hör från olika håll. Faktum är att vi borde fråga oss själva om de verkligen är intresserade av psykisk hälsa eller om de motarbetar det.

Patient i terapi
Den terapeutiska relationen är en av de mest effektiva delarna av psykologisk terapi.

Psykisk hälsa och terapi som former av delad medmänsklighet

Läkarkårens största kärna är medvetenheten om vikten av att hålla sig till god sed. Den kanske viktigaste segern har varit erkännandet av psykologi som en vetenskaplig disciplin av de som tidigare attackerade den. Specialister och organisationer har investerat stora resurser i att hitta de mest lämpliga teknikerna för specifika problem. De har också försökt slå fast hur psykologer bör arbeta för att erbjuda den bästa servicen och hur man validerar terapeutiskt arbete med hänsyn till resten av det vetenskapliga samfundet.

Evidensbaserad och forskningsinformerad yrkesutövning har genererat livliga debatter och kontroverser om detta ämne. Teknikens inflytande, den terapeutiska relationen, specialisten som lär ut den, modellen och de vanliga faktorerna i den terapeutiska processen, har alla studerats. En av de grundläggande idéerna som det råder enighet om är det faktum att effekten av psykologisk terapi inte vilar så mycket på den specifika modellen eller tekniken som på den terapeutiska relationen.

Utan tekniker, modeller, mekanismer, hypoteser och arbetsmetoder, skulle terapi naturligtvis inte existera. Forskningsstudier tyder dock på att det är den terapeutiska relationen som gör psykoterapi effektivt. Det går ut på att två personer pratar om lidande (speciellt fokuserat på en av dem) som följer med personen och försöker förstå var dennes smärta kommer ifrån och hur man kan leva med den.

Teknik hjälper men främjar inte alltid psykisk hälsa

Globalt sett är bensodiazepiner (BZD) och läkemedel relaterade till bensodiazepiner (Z-läkemedel) en av de mest använda farmakologiska grupperna, särskilt i utvecklade länder. Dessa data belyser hur problemen i det dagliga livet tenderar att behandlas socialt och professionellt.

Ångest, sömnlöshet, trötthet, sorg och andra obehagliga känslor som ledsamhet eller rädsla medicineras så att de snabbt försvinner och individen kan fortsätta att fungera i sitt vanliga sammanhang, även om det är detta sammanhang som genererar symtomen.

Men även om vissa psykiska problem kräver medicinering, bör inte alla obehagliga känslor eller personliga problem medicineras. Faktum är att denna dagliga psykopatologisering är mer kopplad till strukturella problem och ekonomiska intressen än omtanken om vår hälsa. Långa väntetider, brist på tid för att betjäna varje patient på rätt sätt, snabba lösningar på komplexa problem och en mångmiljardindustri ligger bakom denna situation.

Att medicinera en normal känsla eller ett normalt svar på en onormal situation kan leda till hälsoproblem för individen. Detta är känt som iatrogenes. Det hänvisar till uppkomsten av skadliga hälsoeffekter som härrör från en behandling som är avsedd att förbättra hälsan. Även om det verkar paradoxalt, antas det att en viss nivå av iatrogenicitet är acceptabel så länge som fördelarna överväger nackdelarna.

Att ta psykiatrisk medicin är inte undantaget från dessa skadliga effekter för individen. Därför är det viktigt att såväl yrkeskunniga som konsumenter är medvetna om att denna lösning kanske inte löser vårt problem på lång sikt, utan förvärrar det.

Ifrågasättandet av vissa hypoteser

De flesta av undersökningarna har kommit fram till att läkemedel inte fungerar på variabler som kontroll-lokus. Detta är avgörande för återhämtningen från vissa kliniska tillstånd.

Å andra sidan har det i många år pratats om den serotonerga hypotesen om depression. Detta definierar depression som en kemisk obalans där det råder brist på serotonin i hjärnan. Detta har länge varit hypotesen som ligger bakom motiveringen att behandla depression med läkemedel.

Forskning som granskade 17 studier på denna hypotes visade att antidepressiva medel inte fungerar som man tror. Studien kunde faktiskt inte hitta bevis som stödjer serotonins roll i depression. Man observerade att det inte fanns några signifikanta skillnader mellan gruppen av personer med depression och kontrollgruppen. Det verkar som om nyckeln inte främst är att ha högre nivåer av signalsubstanser (serotonin) i hjärnan, utan snarare att ha en hjärna med större flexibilitet och plasticitet. Detta ger den smidigare förbindelser som hjälper den att orientera sig mot förändring.

Dessa fynd innebär dock inte att man avråder från farmakologisk medicinering för psykisk hälsa. Det finns fall där medicinering är centralt för att individen ska må bättre och för att psykologisk behandling ska ha förväntad effekt. Icke desto mindre stöder resultaten tanken på att stärka det förebyggande arbete som syftar till att undvika eller mildra konsekvenserna av iatrogenes. Det är grundläggande och nödvändigt, liksom att prioritera icke-kemiska behandlingar som psykoterapi.

Trött kvinna i sängen
För att förbättra den psykiska hälsan är det viktigt att prioritera psykologiska terapier.

Att främja psykisk hälsa på ett ansvarsfullt sätt

Främjandet av psykisk hälsa involverar många sociala aktörer. Det finns de som är i kontinuerlig kontakt med människor nära dem som lider. Det finns patienter som är informerade och kritiska till den vård de får, personal som måste ge kvalitetsvård och företag som har som målsättning att hitta verktyg för att hantera mänskligt lidande. Med det sagt finns det också andra intressen som ofta spelar in som stör målet att främja hälsa. Till exempel de institutioner som försvårar tillgängligheten till utrymmen för friskvård och de som förvaltar våra ekonomiska resurser på makronivå. Utan resurser är det trots allt inte möjligt att ge kvalitativ service och fullgod uppmärksamhet åt medborgarna.

Vi ser ofta kampanjer till förmån för psykisk hälsa som försvinner när de måste materialiseras genom resurser och konkreta fakta. De är nämligen bara tomma löften. Att främja och ta hand om hälsa kräver planering, åtgärder och specifika riktlinjer för handling som måste gå bortom ord. Löften utan handling är bara en form av marknadsföring där det de säljer till oss inte nödvändigtvis är det de annonserar om.

Utan tvekan kommer de som har en sekundär nytta av psykisk hälsa att fortsätta med sina försäljningsstrategier. Därför är det upp till de praktiserande specialisterna att försöka tillhandahålla ett skyddsnät. De måste börja kräva att andra samhällsaktörer anstränger sig för att ansluta sig till dem, och ge en röst åt alla de människor som på grund av bristande stöd inte längre kan göra det.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Galán, A. (2018). A vueltas con la comparación de psicoterapias: en busca de la supervivencia del profesional. Papeles del psicólogo 2018. Vol 39(1). pp. 13-21
  • Moncrieff, J., Cooper, R.E., Stockmann, T. et al. The serotonin theory of depression: a systematic umbrella review of the evidence. Mol Psychiatry (2022). https://doi.org/10.1038/s41380-022-01661-0
  • Ortiz Lobo, Alberto, & Ibáñez Rojo, Vicente. (2011). Iatrogenia y prevención cuaternaria en salud mental. Revista Española de Salud Pública85(6), 513-525. Recuperado en 07 de noviembre de 2022, de http://scielo.isciii.es/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S1135-57272011000600002&lng=es&tlng=es.
  • Pardo, G. H. P. Á. (2007, 1 septiembre). La invencion de trastornos mentales/ The Invention of Mental Disorders: Escuchando al farmaco o al paciente? (1a ed., 3a imp.). Alianza Editorial, S.A.
  • Pérez-Álvarez, M. (2019). La psicoterapia como ciencia humana, más que tecnológica. Papeles del Psicólogo, 40, 1–14. https://doi.org/10.23923/pap.psicol2019.2877

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.