Mannen och fjärilen: När hjälp inte är till hjälp

· 14 juni, 2016

När vi möter någon i trubbel är vår tendens att erbjuda personen hjälp. Speciellt om personen är någon som står oss nära, som en vän eller familjemedlem. Men den hjälp som vi erbjuder kan förvandlas till ett hinder. Många gånger är vår hjälp inte nödvändig, och ibland kan den till och med vara kontraproduktiv.

När bör vi undvika att erbjuda denna typ av hjälp?

Historien om mannen och fjärilen

En dag kom en man att finna puppan av en fjäril, nedfallen på vägen. Tänkandes att den skulle vara i fara där bär han den till sitt hus för att skydda det lilla livet inuti, som är på väg att födas. Nästa dag inser han att det är ett litet hål i puppan. Han kan se en liten fjäril som kämpar för att befria sig själv.

Det lilla djurets insats är enorm. Och trots att den försöker om och om igen kan den inte komma ur puppan. Sedan kommer ögonblicket i vilket det verkar som att fjärilen är på väg att ge upp. Den slutar att försöka, som om den har gett upp hoppet.

Orolig för den lilla varelsen tar mannen en sax och bryter försiktigt upp puppan på vardera sida. Han ville hjälpa den nya lilla fjärilen att komma loss. Vilket den gör. Fjärilen är äntligen fri. Emellertid kan man se att dess kropp är stor och svullen, och dess vingar är för små, som om de hade vikts ner.

Mannen väntar ett litet tag och tänker att fjärilens form måste vara tillfällig. Han föreställer sig att den snart kommer att sträcka ut sina vingar i full längd och flyga iväg. Men det händer inte. Istället drar den sig bara runt i cirklar, och efter en kort tid dör den.

Mannen ignorerade det faktum att fjärilens kamp för att frigöra sig från sin puppa var ett viktigt steg för att stärka sina vingar. I denna process överförs vätskorna i fjärilens kropp till vingarna och endast på det sättet kan den bli till en fjäril, redo för flygning.

Ansträngningens belöning

Som vi precis läste i berättelsen; bara för att något är lätt behöver det inte alltid gynna oss. Många gånger hjälper och stärker de svårigheter som vi går igenom oss. Såsom med fallet med fjärilen räddar denna kamp våra liv.

Vi borde lära oss att se uthållighet och ansträngning som goda saker som hjälper oss att övervinna hinder och lyckas, inte som något som blockerar oss och hindrar oss från att avancera. I livet upplever vi alla en serie av ”tester” som om vi kan klara dem gör oss bättre och ger oss möjlighet att utvecklas och förbättras.

Ta små barn till exempel. Om vi aldrig låter barnet ramla när det försöker lära sig att gå, om vi aldrig nattar barnet, skulle det aldrig lära sig att göra någonting. Att ramla är inte något dåligt. Det är faktiskt tvärtom. Det är en metafor för livet. Och vi ser att barnet alltid lyckas ta sig upp från sitt fall, tills det slutligen lär sig att gå. Det är belöningen för insatsen. Vi måste låta andra ta sig upp på egen hand.

När hjälp inte är till hjälp

Precis som i berättelsen om mannen och fjärilen är hjälp inte alltid till hjälp, utan kan snarare bidra till det motsatta. När någon går igenom en svår upplevelse, och börjar gråta till exempel, tenderar människor att gå fram och fråga vad som har hänt (kanske uppriktigt, kanske bara av nyfikenhet). Vissa människor däremot stannar ofta där de är och går inte fram till personen som lider. Vem gör ett bättre val?

När vi mår dåligt måste vi ta oss en stund för att vara ensamma med vår smärta. Detta betyder inte att vi inte behöver någon, utan snarare att vem det än är helt enkelt måste respektera vårt utrymme och låta vår smärta flöda. Bara att sitta bredvid en annan person, oavsett om det är en vän, bror, syster eller annan familjemedlem, utan att säga något, och helt enkelt bara erbjuda sitt deltagande i smärtan, att finnas där när han eller hon behöver en kram, eller behöver prata… kan vara det mest förnuftiga sättet att närma sig någon annans smärta.

Vi måste förstå att det finns tillfällen då vi inte bör vara ensamma, men vi måste också inse när bördan är vår egen och ingen kan bära den åt oss. Vi måste förstå att besegrande av våra hinder kommer att göra oss starkare, säkrare och mer säkra på oss själva. Vi måste se till att alla våra ansträngningar kommer med sina egna belöningar. Med detta i åtanke bör vi inte söka efter den enkla vägen, och om vi vill ha något så måste vi förtjäna det. Vi är de enda som kan gå vår egen väg, och ingen annan skall ta vår plats i det åtagandet.