Varje sår är en seger

· 11 juni, 2016

Under våra liv måste vi gå igenom en serie steg för att mogna, växa och bli vad vi verkligen vill bli.

Varje steg är en lärdom. Men vad händer om vi fastar på ett av dessa steg? När vi inte går framåt i våra liv, när vi är stillastående och kanske vilsna, utan att veta vart vi ska eller vad vi ska göra. Varför inte övervinna det; vad är det som drabbat oss?

”Det är alltid viktigt att veta när något har nått sitt slut. Att sluta cirklar, stänga dörrar, avsluta kapitel; det spelar ingen roll vad vi kallar det, det som spelar roll är att lämna stunder av livet som är över i det förflutna.”

-Paulo Coelho-

I våra liv går vi igenom lyckliga stunder, men även sorgliga och traumatiska som ger oss sår och ärr. Vi måste omfamna dessa stunder för att fortsätta gå framåt i livet och övervinna fasen vi befinner oss i. Det är dags att stiga av tåget.

Jag går av på nästa station

Vi måste vara starka för att röra oss mellan faserna som vi alla måste genomgå i livet. Men för att göra detta är det viktigt att veta vilka faser vi talar om.

  • Barndomen är det första steget som låter oss observera och undersöka världen vi lever i.
  • Ungdomen är det andra steget där vi upplever känslor på ett intensivt sätt.
  • Vuxenlivet är det tredje steget som skickar in oss i en värld av ansvar och beslut.
  • Ålderdomen är det sista av dessa steg, där vi kan blicka tillbaka på våra minnen och historier.

Dessa är de fyra viktiga faserna i livet. Intressant nog är övergången från barndom till ungdom något vi alla kan genomföra utan större svårigheter, men när det kommer till vuxenlivet blir saker och ting komplicerade.

Det finns mängder av personer som beslutar sig för att stanna kvar i ungdomen, där de kan undvika ansvar och beslut som besinningslöst hemsöker vuxna.

Kvinna på tåg

På samma sätt finns det många vuxna som avfärdar den höga ålder som kommer därefter.

Vi kan besluta oss för att stanna i en fas, men detta är inte livets naturliga gång, och att välja detta har sina konsekvenser.

”Lev varje stadium av ditt liv intensivt, för det förflutna är det förflutna; lid inte på grund av vad det kunde ha varit.”

-Ivelisse Guerrero-

Här kommer ett väldigt enkelt exempel: Vet vi varför den förfärliga medelålderskrisen inträffar? Hur kommer det sig att så många personer i denna ålder agerar som ungdomar?

Rädslan för vad som komma skall, tidens obevekliga gång som flyger och flyger utan slut skrämmer oss och öppnar upp stora sår av frustration och maktlöshet som vi måste läka.

Läk dina sår, gör dem till segrar

När vi förblir stillastående i ett stadium, oavsett om det är av bekvämlighet, rädsla, trauma eller någon annan anledning, dyker ett sår upp inom oss eftersom vi inte lever livet som vi ville eller borde.

Har du någonsin fått känslan av att du inte längre har några drömmar? Att inget känns logiskt? Vi kan känna detta i alla stadier av livet, och i vissa fall kan det leda till depression.

Man på klippa

Vi måste veta att det i varje stadium av livet kommer finnas positiva saker, men även negativa saker. Saker som kommer göra oss redo – eller inte – att gå vidare till nästa tågvagn.

Acceptera att det är normalt att känna oss sårade av tidens gång ibland, av stressen från våra orosmoln, av rädslan att få nya ansvar… Men lös det!

Att stanna i ett stadium kommer inte göra något annat än att förvärra det öppna såret. För att bilda ett ärr måste vi se bortom detta. Endast på detta sätt kan vi röra oss framåt i livet, även om vi släpar på en ryggsäck av ärr från våra lärdomar.

Om du tar dig igenom ett stadium ska du dock se till att ett bra ärr har bildats över ditt sår, för dessa kan gå sönder när som helst, och det kommer otvivelaktigt vara mycket mer smärtsamt.

Mina sår har lärt mig att lösningen inte är att stanna, utan att det snarare är genom att gå vidare som jag kommer förstå det jag tidigare saknade förståelse för.

Rör dig alltid framåt i livet, även om det gör ont, även om vägen är svår. Bilda ett ärr på såret från ditt förflutna som du nu ser som ytterligare en livsläxa.

Låt inte dig själv stanna i en tågvagn, tyst, medan lokomotivet fortsätter fara fram på spåret. Tiden går och vi måste lära oss att gå framåt, alltid mot den främsta tågvagnen och fulla av lycka.