Neurosexism: påstådda hjärnskillnader mellan könen

· 11 juni, 2019
Neurofeminism hävdar att hypotesen att män och kvinnors hjärnor skiljer sig baseras på falska resultat. Läs allt om detta och neurosexism i denna artikel.

Vissa studier hävdar att det finns betydande skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor. Detta är vad neurosexism handlar om – den hävdar att mäns och kvinnors hjärnor har olika storlekar och former.

Dessa studier baseras på neuromyter som folk ofta använder för att peka på de påstådda skillnaderna mellan män och kvinnor. Intressant nog har neurovetenskapssamfundet bidragit till och stött dem. Endast ett fåtal personer, varav de flesta är kvinnor, har faktiskt ifrågasatt dessa myter om hjärnan.

Låt oss reflektera över professor Sonia Reverter-Bañóns kritiska åsikt om neurosexism.

Kritiskt tänkande kontra neurosexism

Reverter-Bañón har talat om en väldigt intressant anekdot i sitt arbete. 1915 uttryckte en neurolog vid namn Charles Dana sin åsikt angående kvinnors rätt att rösta The New York Times: ”Om kvinnor uppnår det feministiska idealet och lever som män, kommer de löpa 25% högre risk att drabbas av demens.”

Men på vilka bevis grundade han detta uttalande? Enligt honom är kvinnors övre ryggrad, som kontrollerar lemmar och bäcken, mindre än mäns, och det påverkar kvinnors förmåga att utvärdera politiska initiativ. Det var därför röstning kunde påverka kvinnors hälsa enligt honom.

Enligt professor Reverter-Bañón så är denna åsikt resultatet av ”pseudovetenskapligt tänkande”. Med denna term refererar hon till det vetenskapliga samfundets bidrag till en farlig och dömande övertygelse. Och Dr. Dana är ett perfekt exempel på vad det vetenskapliga samfundet har etablerat som ”uppenbara” i många år: skillnaderna mellan mäns och kvinnors nervsystem.

Hjärna av trådar

Neuromyter och neurosexism

Enligt OECD (2002) är en neuromyt en missuppfattning. Med andra ord är det en felaktig tolkning eller ”medveten förvridning” av vetenskapliga fakta.

Termen neurosexism är i sin tur en nybildning. Den försöker stämpla alla idéer och teorier som använder vetenskaplig forskning för att förstärka övertygelsen att mäns och kvinnors hjärnor är annorlunda. Den användes faktiskt först av Cordelia Fine under 2008. Den blev sedan populär i och med släppet av hennes bok Delusions of Gender: How Our Minds, Society and Neurosexism Create Difference (2010).

Därmed föddes neurofeminism ur behovet att bekämpa neurosexism. Neurofeminism hävdar att hypotesen att mäns och kvinnors hjärnor är olika baseras på falska resultat, dåliga metodologier, obevisade antaganden och förtida slutsatser. Vidare säger man att fördomar och bias påverkar resultaten.

Men när det kommer till att studera skillnader i hjärnan mellan könen har följande frågor stor påverkan:

1. Att blanda ihop ”kön” med ”genus”

Enligt Reverter-Bañón är genus det huvudsakliga elementet i rollkontinuitet, och kan vara patriarkal eller inte.

Generellt står det klart att genus är en del av könsdualiteten. Men då tar man inte hänsyn till termer som ”transsexualitet”.

Sonia förklarar även att det är nödvändigt att analysera könsforskningen. För finns det verkligen en vetenskaplig förklaring till varför vårt samhälle separerar könen i två olika ”roller” och uppfostrar folk på ett visst sätt baserat på detta.

Kvinna och man

2. Brist på bevis och bias

Vissa forskare och metanalyser har bekräftat att påstått vetenskapliga bevis inte kan leda till vetenskapligt bekräftade slutsatser om att det finns hjärnskillnader mellan män och kvinnor. C. Vidal (2011) uttryckte några idéer om detta:

  • Hjärnskillnader hos en liten testgrupp är inte statistiskt avgörande. Bevis visar att när man analyserar ett stort antal individer, är hjärnskillnaderna obetydliga. Detta på grund av att hjärnan skiljer sig från person till person, oavsett kön.
  • När det kommer till funktionell magnetresonanstomografi så tillhandahåller skanningar en statisk bild av ett specifikt hjärntillstånd. Detta kan inte ses som direkt bevis på att biologiska faktorer eller kulturella processer förändrar hjärnans tillstånd.
  1. Reverter Bañón, S. (2016). Reflexión crítica frente al neurosexismo.
  2. Bem, S. L. (1983). Gender schema theory and its implications for child development: Raising gender-aschematic children in a gender-schematic society. Signs: Journal of women in culture and society, 8(4), 598-616.
  3. Pallarés Domínguez, D. V. (2016). Neuroeducación en diálogo: neuromitos en el proceso de enseñanza-aprendizaje y en la educación moral.
  4. Bañón, S. R. (2010). La deriva teórica del feminismo. Daimon Revista Internacional de Filosofia, 153-162.
  5. Vidal, C. (2012). The sexed brain: Between science and ideology. Neuroethics, 5(3), 295-303.
  6. JORDAN-YOUNG, R. M. (2010), Brain Storm: The Flaws in the Science of Sex Differences. Harvard University Press.
  7. Hyde, J. S. (2005). The gender similarities hypothesis. American psychologist, 60(6), 581.
  8. Hyde, J. S. (2006). Gender similarities still rule.
  9. Hyde, J. S. (2007). New directions in the study of gender similarities and differences. Current Directions in Psychological Science, 16(5), 259-263.