Nio verk rekommenderade av Mario Vargas Llosa

Nio verk rekommenderade av Mario Vargas Llosa

Senaste uppdateringen: 18 juni, 2016

Liksom de flesta författare är även Mario Vargas Llosa en passionerad läsare. Han har ägnat nästan hela sitt liv åt att läsa och skriva. Han är en stor litteraturkännare av verk från hela världen. Vissa böcker har påverkat honom så pass mycket att han idag erkänner dessa som texter och berättelser som bör läsas av alla innan de dör. Det finns nio böcker på hans lista över titlar du måste läsa, och här nedan kommer vi att berätta vilka dessa är.

1. Mrs. Dalloway, av Virginia Woolf

När det gäller den här boken säger Vargas Llosa att: “Den systematiska livsutsmyckningen tack vare hennes [Woolfs] brytning av utsökt känslighet gör det möjligt för läsaren att insupa varje objekts hemliga skönhet och varje omständighet som den innehåller. Det är det som ger Mrs. Dalloway’s värld dess mirakulösa originalitet.”

2. Lolita, av Vladimir Nabokov

Med avseende på detta arbete hävdar Nobelpristagaren att: “Humbert Humbert berättar denna historia med pauser, stunder av spänning, villospår, ironi och tvetydigheter i en berättare som uppslukas av konsten att återuppliva läsarens nyfikenhet i varje ögonblick. Hans berättelse är en skandal, men varken pornografisk eller ens erotisk. Ett oupphörligt hån mot institutioner, yrken och sysslor, från psykoanalys – en av Nabokovs mörka demoner – till utbildning och familj, genomsyrar Humbert Humberts dialog.”

3. Mörkrets hjärta, av Joseph Conrad

För detta verk påpekar Vargas Llosa att: “Få berättelser har kunnat uttrycka ont, förstås i dess individuella metafysiska konnotationer och i dess sociala projektioner, på ett så koncist och fängslande sätt som denna bok.” Filmen “Apocalypse Now” är baserad på detta otroliga litterära arbete.

4. Kräftans vändkrets, av Henry Miller

Denna roman var en av de mest kontroversiella böckerna under sin tid och än idag slår det gnistor och intensiva debatter kring den. Vargas Llosa kommenterar att: “Berättarkaraktären i ‘Kräftans vändkrets’ är en stor skapelse av genren, vilken resulterat i den högsta framgången för Miller som romanförfattare.

“Henry” är oanständig och narcissistisk, föraktfull mot världen, enbart angelägen när det kommer till sex och mat. Han har ett omisskännligt sätt att tala, en slags Rabelaisisk vitalitet för att omvandla det som är vulgärt och smutsigt till konst. Han använder sin fantastiska poetiska röst till att förandliga fysiologiska funktioner, girighet och elakhet, eller något smutsigt, samt för att ge en estetisk värdighet till allt som är olämpligt.”

5. Auto-da-Fé, av Elias Canetti

Detta litterära verk skrivet av en annan nobelpristagare är en av Vargas Llosa favoriter: “Samtidigt som sin tids och samhälles demoner tjänar Canetti även dem som endast bebor honom. Som ett barockt emblem av en värld på väg att rasa är hans roman i sig en psykedelisk skapelse suverän i den meningen att författaren har ingjutit sina mest intima rädslor och önskningar tillsammans med chocker och kriser som hotar hans värld.”

6. Den store Gatsby, av F. Scott Fitzgerald

Om “Den store Gatsby” uttrycker Vargas Llosa att: “Hela romanen är en komplex labyrint med många dörrar och någon av dem fungerar som en ingång till hans intimitet. Det som öppnar upp denna författares bekännelse av den store Gatsby är en romantisk berättelse, en sådan som får läsaren att börja gråta.”

7. Doktor Zjivago, av Boris Pasternak

Detta är ett omfattande arbete som utan tvekan många har upplevt genom filmen. En klassiker bland klassikerna. Vargas Llosa kommenterar den så här: “Utan denna förvirrande historia som manipulerar, chockerar och slutligen sliter sönder liven för huvudpersonerna så skulle de inte vara vad de är.

Detta är huvudtemat i romanen. Det som återkommer gång på gång som ett ledmotiv under hela dess tumultartade upp- och nedgångar: Individens försvarslöshet i form av historiens ansikte, hans skörhet och impotens när han känner sig fångad i en virvelvind av det ‘stora som sker’.”

8. Leoparden, av Giuseppe Tomasi di Lampedusa

Vargas Llosa ger en övertygande kommentar om detta litterära verk: “‘Leoparden’ har mycket gemensamt med verken av Lezama Lima och Alejo Carpentier, barockberättare som verkar på det sättet eftersom även de konstruerade vackra, skulpturala, litterära världar, emanciperade av den tillfälliga korrosionen. Det magiska trollspöt som utför tricket i vilken fiction förvärvar sin egen fysionomi, en suverän tid separat från kronologisk tid, är språket.”

9. En clowns åsikter, av Heinrich Böll

Vargas Llosa skriver: “‘En clowns åsikter’, hans [Heinrich Bölls] mest berömda roman, är en bra vittnesbörd om social och noggrann känslighet mot mani. Det har att göra med en ideologisk fiction, eller som sades under en tid präglad av dess släpp (1963), ‘engagerad’. Historien fungerar som en förevändning för en religiös och moralisk rättegång mot katolicismen och det borgerliga samhället i federala efterkrigstidens Tyskland.

Foto av dadevoti.


Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.