Odysseussyndromet: ett modernt problem
Odysseussyndromet, även känt under beteckningen “invandrarsyndromet, med kronisk och multipel stress”, är observerbart hos människor som lämnat sitt hemland och flyttat till en ny plats.
Det handlar om mer än det lidande som är typiskt för människor som befinner sig på en främmande plats.
Odysseussyndromet påminner mycket om andra störningar. Därför kan man lätt förväxla det med andra psykiska störningar. Ibland är symtomen så allvarliga att de diagnostiseras som psykos.
Men i själva verket är de bara en form av extrem stressreaktion.
Det var 2002 som psykiatrikern Joseba Achotegui vid Barcelonas universitet myntade begreppet “odysseussyndrom”. Han hade studerat ämnet grundligt i Spanien, som är ett av de länder dit många väljer att emigrera.
Enligt hans uppskattningar lider runt 800,000 individer i Spanien av detta syndrom.
Migration och odysseussyndromet
Migration är en komplicerad fråga och en del länder har inte de nödvändiga resurserna för fullfölja immigrationsprocessen för alla invandrare. Dessutom finns det många olika migrationsformer.
Det är inte alla migranter som drabbas av odysseussyndromet. Den enskildes livshistoria och personlighet spelar en stor roll, förutom migrationsförhållandena och den miljö personen migrerar till.
Individens personlighet är av betydelse, för det påverkar hur självständig och anpassningsbar denne är. Att påbörja ett liv i ett nytt land kräver mycket psykologisk styrka och motståndskraft.
Det är inte lätt att börja om på en helt obekant plats och en sådan förändring kan ofta ge upphov till störningar och bringa underliggande problem till ytan.
Migrationsförhållandena spelar också en avgörande roll. Det är inte samma sak att behöva fly undan ett krig som att helt enkelt hoppas på ett bättre liv eller att försöka göra det mesta av en möjlighet.
Vidare tvingas en del människor lämna sin familj bakom sig medan andra immigrerar tillsammans med sina närmaste.
Miljö och symtom
En av de viktigaste faktorerna är personens nya miljö, som antingen förenklar eller försvårar anpassningsprocessen. Sedan kan mottagarlandet också vara mer eller mindre redo för immigranter ur socioekonomisk synpunkt.
Med andra ord kan immigranterna ha bättre eller sämre möjligheter att hitta ett jobb och få stöd utifrån.
Odysseussyndromet uppstår när en person upplever att hon har nått sin yttersta gräns utan att ha funnit ett sätt att bearbeta eller ge uttryck för detta.
Ofta händer det när personen i fråga föreställer sig att hon kommer att misslyckas i det nya landet eller hamna i en svårare ekonomisk situation. På så sätt byggs stressen upp tills den drabbade känner sig helt paralyserad.
Det är då symtomen för syndromet blir märkbara och dessa inbegriper:
- En utanförkänsla. Personen känner utanförskap i sin omgivning och upplever alla andra som främlingar. Detta skapar rädsla och en djup känsla av sårbarhet.
- Ständig nedstämdhet. Den drabbade börjar längta hem och känner sig ständigt upprörd.
- Hälsoproblem. Det är vanligt att den berörda får fysiska besvär, såsom migrän, illamående, yrsel, andnöd, mm.
- Stress och oro. Detta är det mest påtagliga symtomet. Den drabbade personen befinner sig i ett tillstånd av konstant ångest, som om hon förväntade sig att något fruktansvärt skulle inträffa. Hon kan också få problem med att sova och kan känna sig oerhört osäker bland andra människor.
- Isolering och självkänsla. Personen börjar avskärma sig från den nya omgivningen för att den upplevs som hotfull. Detta inverkar även på självbilden och självkänslan.
I en del fall kan odysseussyndromet även leda till allvarligare problem. Somliga personer utvecklar beroenden eller ägnar sig åt olagliga aktiviteter i sin frustration över att inte motsvara sina förväntningar. För dem är problemen ofta så svåra att de behöver uppsöka en psykolog.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Loizate, J. A. (2004). Emigrar en situación extrema: el Síndrome del inmigrante con estrés crónico y múltiple (Síndrome de Ulises). Norte de salud mental, 5(21), 3.