
Att vara god mot sig själv är bättre än att vara god mot andra: detta är hälsa och välmående. Det är som visdom efter en lång färd. Du lämnar sakta men säkert vissa situationer bakom dig och börjar gå framåt,…
Richard Gardner myntade termen parentalt alienationssyndrom (PAS) 1985. Vi ser i huvudsak detta syndrom i koppling till dispyter om vårdnadshavande.
Vid parentalt alienationssyndrom startar den ena föräldern en kampanj för att skada relationen barnet har med den andra föräldern. Barnen vill inte tro att personerna de älskar, som älskar och tar hand om dem, är dåliga.
Det mest påtagliga symptomet på PAS är tecken på bortstötning hos barnet mot en av föräldrarna efter en svår separation. Dessa tecken kan variera i intensitet. När PAS kommer i kontakt med det juridiska systemet blir det till ett juridiskt familjeproblem. Ansvaret faller därför på domare och jurister, utöver föräldrarna själva.
Viktigt att betona är att dessa fall aldrig är barnens fel. Skulden ligger helt och hållet på den manipulerande föräldern, som begår ett regelrätt övergrepp både mot barnet och den andra föräldern.
”Pappan eller modern försöker hjärntvätta barnet eller barnen mot den andra föräldern.”
-Pablo Nieva-
Vid parentalt alienationssyndrom blir den ”dåliga föräldern” avskydd och smutskastad. Den ”bra föräldern” älskas och idealiseras istället. Enligt Gardner är det den ”programmerande” föräldern som indoktrinerar barnet att tro på dessa saker. Vidare kan barnet självt bidra till att göra den andra föräldern till en bov.
Inget vetenskaplig organisation (såsom Världshälsoorganisationen eller American Psychiatric Association) har officiellt erkänt parentalt alienationssyndrom. Men även om så är fallet så är det domarna i varje fall som har sista ordet.
Psykologer beskriver olika möjliga motiv som en förälder kan ha för att försöka vända sitt barn mot den andra föräldern. De vanligaste är som följer:
Parentalt alienationssyndrom kan ske när en av föräldrarna inte accepterar att relationen är över eller vill ha någon form av finansiell fördel efter skilsmässan.
Föräldern kan även vara avundsjuk på den andra eller försöka få en fördel i uppdelning av tillgångar.
Psykologer har en hypotes angående personens patologi. De har lagt fram att det kan röra sig om en historia av övergivning, alienering, fysiskt eller sexuellt utnyttjande eller till och med identitetsförlust (Garden, 1998b; Dunne och Hedrick, 1994; Walsh och Bone, 1997; Vestal, 1999.)
Gardner (1998b) beskriver en serie ”primära symptom” som vanligtvis dyker upp hos barn som är drabbade av PAS:
”Inget barn bör behandlas som en förrädare bara för att det älskar båda föräldrarna.”
Andra författare utöver Gardner har också skrivit om följande indikatorer (Waldron och Joanis, 1996):
Rädsla är väldigt vanligt hos barn med PAS. Som en konsekvens kan de uppvisa följande symptom:
Men barnen är inte de enda som upplever rädsla. Den manipulativa förälderns familjemedlemmar tenderar att stödja personen. Det stärker i sin tur personens tro att han eller hon har rätt.
Manipulatörernas tekniker kan vara väldigt mångsidiga. De använder en rad olika strategier, från uppenbart skamliga till de mest subtila. Den ”accepterade” föräldern kan till exempel förneka den andra förälderns existens. Han eller hon stämplar barnet som ”ömtåligt” och i behov av skydd. Som ett resultat skapas en nära lojalitet mellan dem.
En annan teknik är att göra normala skillnader mellan föräldrar till bra/dåligt och rätt/fel. De gör obetydliga beteenden till generaliseringar eller negativa drag. Som ett resultat sätter de barnet mitt i en konflikt.
Ytterligare en strategi är att jämföra de bra och dåliga upplevelserna med en förälder och den andra. Eller så kan de ifrågasätta karaktären och livsstilen hos den andra, eller säga ”sanningen” till barnet om tidigare händelser för att få dess sympati.
De kan spela offer eller frammana rädsla, ångest eller skuld hos barnet. De kan även vara överdrivet eftergivna och tillåtande (Waldron och Joanis, 1996).
Bibliografi
Bowen, M. (1989). La terapia familiar en la práctica clínica. Bilbao: DDB (originalutgåva 1978).
Bolaños, I. (2000). Estudio descriptivo del Síndrome de Alienación Parental. Diseño y aplicación de un programa piloto de mediación familiar. Tesis doctoral no publicada. Universidad Autònoma de Barcelona.
Suares, M. (1996). Mediación. Conducción de disputas, comunicación y técnicas. Barcelona: Paidós.