Parentalt alienationssyndrom: vad är det?

Richard Gardner myntade termen parentalt alienationssyndrom (PAS) 1985. Vi ser i huvudsak detta syndrom i koppling till dispyter om vårdnadshavande.

Vid parentalt alienationssyndrom startar den ena föräldern en kampanj för att skada relationen barnet har med den andra föräldern. Barnen vill inte tro att personerna de älskar, som älskar och tar hand om dem, är dåliga.

Det mest påtagliga symptomet på PAS är tecken på bortstötning hos barnet mot en av föräldrarna efter en svår separation. Dessa tecken kan variera i intensitet. När PAS kommer i kontakt med det juridiska systemet blir det till ett juridiskt familjeproblem. Ansvaret faller därför på domare och jurister, utöver föräldrarna själva.

Viktigt att betona är att dessa fall aldrig är barnens fel. Skulden ligger helt och hållet på den manipulerande föräldern, som begår ett regelrätt övergrepp både mot barnet och den andra föräldern.

Vid parentalt alienationssyndrom blir den “dåliga föräldern” avskydd och smutskastad. Den “bra föräldern” älskas och idealiseras istället. Enligt Gardner är det den “programmerande” föräldern som indoktrinerar barnet att tro på dessa saker. Vidare kan barnet självt bidra till att göra den andra föräldern till en bov.

Inget vetenskaplig organisation (såsom Världshälsoorganisationen eller American Psychiatric Association) har officiellt erkänt parentalt alienationssyndrom. Men även om så är fallet så är det domarna i varje fall som har sista ordet.

Vad orsakar parentalt alienationssyndrom?

Psykologer beskriver olika möjliga motiv som en förälder kan ha för att försöka vända sitt barn mot den andra föräldern. De vanligaste är som följer:

• Oförmåga att acceptera att relationen är över.
• Ett försök att bibehålla relationen genom konflikt.
• En önskan om hämnd.
• Undvikande av smärta.
• Självskydd.
• Skuldläggning.
• Rädsla för att förlora barnet eller rollen som den huvudsakliga föräldrafiguren.
• Önskan om exklusiv kontroll över barnen (när det kommer till inflytande och bestämmanderätt).

Föräldern kan även vara avundsjuk på den andra eller försöka få en fördel i uppdelning av tillgångar.

Psykologer har en hypotes angående personens patologi. De har lagt fram att det kan röra sig om en historia av övergivning, alienering, fysiskt eller sexuellt utnyttjande eller till och med identitetsförlust (Garden, 1998b; Dunne och Hedrick, 1994; Walsh och Bone, 1997; Vestal, 1999.)

Symptom hos barn med parentalt alienationssyndrom

Gardner (1998b) beskriver en serie “primära symptom” som vanligtvis dyker upp hos barn som är drabbade av PAS:

• De känner sig inte skyldiga över den grymhet och det utnyttjande som utövas mot den drabbade föräldern. Med andra ord är de helt likgiltiga mot den hatade förälderns känslor.
• De försöker visa att den andra föräldern är hatisk, fasansfull och källan till allt dåligt i deras liv.
• Deras rättfärdigande för detta beteende är svagt, absurt och slarvigt. Barnet använder irrationella och ofta löjliga argument till varför det inte vill vara nära föräldern.

• En total avsaknad av ambivalens. Alla mänskliga relationer, inklusive mellan föräldrar och barn, har en viss nivå av ambivalens. Men i dessa fall visar barnen inga blandade känslor. Istället är allt om den enda föräldern bra och allt om den andra dåligt.
• Ofta accepterar barnen ovillkorligt giltigheten hos anklagelserna. De går alltid emot den “hatade” föräldern. Det är sant även när de ser bevis på att föräldern som gör anklagelserna ljuger.
• Lånade argument. Barnet använder argument som verkar inövade. Det kan till exempel använda ord eller fraser som vanligtvis är en del av barns tal.

Andra indikatorer på parentalt alienationssyndrom

Andra författare utöver Gardner har också skrivit om följande indikatorer (Waldron och Joanis, 1996):

• Motsägelser. Barnet tenderar att motsäga sig självt i sina uttalanden och redogörelser av tidigare händelser.
• Barnet har olämplig och onödig information om sina föräldrars separation och den juridiska processen.
• Barnet demonstrerar en känsla av brådska och skörhet. Som ett resultat verkar allt vara livsviktigt.
• Barnet känner sig begränsat i sin kapacitet att älska och bli älskat.

Barn med parentalt alienationssyndrom och deras rädsla

Rädsla är väldigt vanligt hos barn med PAS. Som en konsekvens kan de uppvisa följande symptom:

• Rädsla för övergivning: den ljugande föräldern försöker få barnet att känna sig skyldigt för att det spenderar tid med den andra föräldern, även om det bara är under några timmar. Denne kan uttrycka smärta över att vara separerad från barnet.

• Rädsla för den älskade föräldern: vissa barn bevittnar de arga och frustrerade attackerna den skyldiga föräldern utför mot offret. Därför tenderar de att känna sig skyldiga. De oroar sig över att bli målet för attackerna, och blir därför ännu mer psykologiskt beroende. Sedan kommer de till slutsatsen att det bästa sättet att inte falla offer för attackerna är att förbli på den aggressiva partens sida.

Men barnen är inte de enda som upplever rädsla. Den manipulativa förälderns familjemedlemmar tenderar att stödja personen. Det stärker i sin tur personens tro att han eller hon har rätt.

Vilka strategier använder manipulatören för att skapa avstånd?

Manipulatörernas tekniker kan vara väldigt mångsidiga. De använder en rad olika strategier, från uppenbart skamliga till de mest subtila. Den “accepterade” föräldern kan till exempel förneka den andra förälderns existens. Han eller hon stämplar barnet som “ömtåligt” och i behov av skydd. Som ett resultat skapas en nära lojalitet mellan dem.

En annan teknik är att göra normala skillnader mellan föräldrar till bra/dåligt och rätt/fel. De gör obetydliga beteenden till generaliseringar eller negativa drag. Som ett resultat sätter de barnet mitt i en konflikt.

Ytterligare en strategi är att jämföra de bra och dåliga upplevelserna med en förälder och den andra. Eller så kan de ifrågasätta karaktären och livsstilen hos den andra, eller säga “sanningen” till barnet om tidigare händelser för att få dess sympati.

De kan spela offer eller frammana rädsla, ångest eller skuld hos barnet. De kan även vara överdrivet eftergivna och tillåtande (Waldron och Joanis, 1996).

Bibliografi

Bowen, M. (1989). La terapia familiar en la práctica clínica. Bilbao: DDB (originalutgåva 1978).

Bolaños, I. (2000). Estudio descriptivo del Síndrome de Alienación Parental. Diseño y aplicación de un programa piloto de mediación familiar. Tesis doctoral no publicada. Universidad Autònoma de Barcelona.

Suares, M. (1996). Mediación. Conducción de disputas, comunicación y técnicas. Barcelona: Paidós.

Läs det Utforska Sinnet

Vad barn med skilda föräldrar upplever

Skilsmässor påverkar de inblandade parterna stort, men några som ofta förbises är barnen. Hur påverkas de egentligen av skilda föräldrar?