John Hughlings Jackson: en pionjär inom neurologin

John Hughlings Jackson var en forskare som använde väldigt effektiva metoder för observation och analys trots att han levde på 1800-talet.
John Hughlings Jackson: en pionjär inom neurologin
Gema Sánchez Cuevas

Skriven och verifierad av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Senaste uppdateringen: 13 september, 2019

John Hughlings Jackson anses vara en pionjär inom neurologin, även om hans bidrag ofta även har applicerats inom psykiatrin.

Han levde på 1800-talet under en tid då det knappt fanns några resurser för att studera hjärnan. Det är därför förvånande att han nådde sådana korrekta slutsatser.

John Hughlings Jackson är berömd för sin forskning som hjälpte oss att förstå epilepsi. Faktum är att hans forskning om temporära psykomotoriska kriser fortfarande gäller än idag.

“Allt vi göra, varje tanke som vi någonsin har haft, produceras av den mänskliga hjärnan. Men exakt hur den fungerar är fortfarande ett av våra största mysterier, och det verkar som att ju mer vi får reda på, desto fler frågor finner vi.”
-Neil deGrasse Tyson-

Det som stod ut mest med denna stora pionjär var hans förmåga att observera och analysera. Han dokumenterade sina kliniska fall in i allra minsta detalj och kunde uppnå förvånansvärt korrekta slutsatser från dem.

Faktum är att han var en medlem av The Royal Society, som var en av de mest prestigefyllda grupperna i Storbritannien.

Ritning av hjärnan.

John Hughlings Jacksons uppväxt

Han föddes den 4 april, 1835 i York, England. Han var den yngste av fem barn. Hans far var en framgångsrik bonde som också bryggde öl. Hans mor kom från en välbärgad familj av skattmasar.

Jackson kom till världen under en tid då världen höll på att förändras mycket. Det forskades mycket inom olika vetenskaper, men många av dem hade fortfarande inte blivit accepterade som formella discipliner.

John Hughlings Jackson slutförde sin formella utbildning vid 15 års ålder. Han blev därefter lärjunge hos en läkare vid namn William Charles Anderson.

Sedermera började han studera medicin i York för att till slut studera vid St. Bartholomews sjukhus i London.

En fantastisk läkare och pionjär inom neurologin

1859 flyttade Jackson till London och samma år publicerades hans första neurologiartikel om ansiktsförlamning. Han var även en läkarreporter tillsammans med sin gode vän Jonathan Hutchinson.

1860 presenterade Jackson sin doktorsexamen vid St. Andrews University. Han blev godkänd, vilket var ett stort steg i hans karriär. 1863 blev han assisterande läkare vid London Hospital.

Han började därefter att skriva frekventa publiceringar, och hans studier rörande afasi gjorde honom berömd.

1869 publicerade han sitt största bidrag vid namn A Study of Seizures – ett verk som blev en klassiker inom världsmedicinen.

Stora bidrag till medicinen

John Hughlings Jackson menade att nervsystemet var indelat i tre nivåer:

  • Den lägre nivån som inkluderade de mest grundläggande rörelserna och som berodde på ryggraden.
  • Den mellersta nivån som korresponderade mot vad han kallade det motoriska området och som var relaterat till hjärnbarken.
  • Och den över nivån som var involverad i de mer komplexa funktionerna och relaterade till det prefrontala området.

Hans forskning gjorde också att vi förstod epilepsi som aldrig förr. Han gjorde en god analys av dess symptom och typologi.

Han lyckades också associera vissa manifestationer av denna sjukdom med mentala problem, vilket var en stor innovation.

Jackson grundade även den prestigefyllda tidningen Brain, som först publicerades 1878 och fortfarande publiceras än idag. Den publicerar verk inom både den kliniska neurologin och den experimentella neurologin.

Schematisk bild av nervsystemet.

En pionjär inom neurologin: ett stort arv

John Hughlings Jackson var ordförande vid Ophthalmology Society i Storbritannien, The London Medical Society samt London Clinical Society.

Han blev senare den första ordföranden vid London Neurological Society och fick hedersexamina från olika universitet. Hans influens inom studien av hjärnan och nervsystemet var enorm.

Till och med personer som Charcot, Sigmund Freud, Henry Ey samt psykiatrikerna William Osler och Joseph Lister använde hans verk.

John Hughlings Jackson dog vid 71 års ålder, den 7 oktober, 1911. Under sina sista år var han döv, men han var aktiv ända fram till sin död.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Covo, P. C. (2006). John Hughlings Jackson, un científico victoriano. Acta Neurol Colomb, 22(3).

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.