Posttraumatiskt stressyndrom hos cancerpatienter

Cancer kan utlösa posttraumatiskt stressyndrom. De flesta som får denna diagnos anser faktiskt att den är potentiellt livshotande. I den här artikeln diskuterar vi vikten av psykologisk intervention för denna eventualitet.

Skriven och verifierad av psykologen Elena Sanz.

Senaste uppdateringen: 24 februari, 2024

Generellt sett förknippar vi posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) med vissa upplevelser, såsom överfall, olyckor eller övergrepp. Men att få en diagnos på en sjukdom kan också utlösa samma process. Faktum är att posttraumatiskt stressyndrom hos cancerpatienter är en väldokumenterad realitet som det nu kommer alltmer information om.

Upplevelsen av denna sjukdom leder inte alltid till PTSD. Det finns specifika individuella och kontextuella riskfaktorer. Trots det uppskattar man  att mellan fem och 35 procent av cancerpatienterna utvecklar PTSD. Detta genererar ett behov av att genomföra lämpliga psykologiska uppföljningar och att vidta åtgärder för att minska symtomen på sjukdomen.

Sambandet mellan PTSD och cancer

Posttraumatiskt stressyndrom är ett tillstånd som kan utlösas när en individ upplever ett extremt allvarligt hot som äventyrar dennes överlevnad. När händelsen är plötslig och oväntad och genererar en stark känslomässig påverkan som är omöjlig att hantera och upplevs med känslor av skräck och hopplöshet, talar vi om trauma. När det gäller cancer är det flera faktorer som bidrar till att upplevelsen tar sig detta uttryck.

Till exempel tidpunkten för diagnos, olika tester och behandlingar, ogynnsamma resultat, sjukhusvistelser… Alla dessa händelser är potentiella stressfaktorer.

Dessutom har man identifierat vissa faktorer som ökar risken för att utveckla PTSD. Till exempel cancerns svårighetsgrad, förekomsten av smärta, biverkningar av behandlingen, eventuella tidigare trauman och otillräckligt socialt stöd.

Oavsett fall är det naturligt att patienter med cancer (eller som har överlevt det) lider av ångest, rädsla och en stor börda av osäkerhet, särskilt om de fått diagnosen nyligen. Men när detta obehag är väldigt påtagligt, avsevärt stör deras dagliga funktion och inte avtar med tiden, kan det finnas en samtidig mental diagnos som måste åtgärdas.

Symtom och manifestationer av posttraumatiskt stressyndrom hos cancerpatienter

Symtomen på cancerrelaterat posttraumatiskt stressyndrom liknar de som uppstår efter andra typer av traumatiska upplevelser. Till exempel:

• Ständig oro.
• Rädsla för att sjukdomen ska återkomma.
• Mardrömmar och flashbacks om sjukdomen eller behandlingarna.
• Rädsla för framtiden och skrämmande påträngande tankar.
• Irritabilitet, agitation, sömnlöshet och trötthet.
• Undvikande beteenden relaterade till de händelser, personer eller platser som påminner dem om sjukdomen. Liksom relaterade känslor och tankar.
• Känslor av skuld, hopplöshet, skam och ilska.
• Känslomässig avtrubbning eller svårighet att känna känslor.

Alla dessa symtom genererar inte bara stort känslomässigt obehag hos patienterna, utan stör även deras dagliga funktion. Detta kan bli särskilt farligt när deras tendens att undvika gör att de inte kommer till läkarbesök, genomgår relevanta tester eller följer föreskrivna behandlingar. Av denna anledning är det viktigt att vara uppmärksam på tillståndets eventuella uppkomst och intervenera på lämpligt sätt.

Neurobiologiska korrelationer

Posttraumatiskt stressyndrom hos cancerpatienter har inte bara identifierats från vittnesmål och manifestationer av patienterna. Det har faktiskt också upptäckts på nivån av anatomiska och funktionella förändringar i hjärnan. Vissa studier har faktiskt verifierat att förändringen i de neurobiologiska systemen som är involverade i PTSD också inträffar i fall av cancer.

Mer specifikt äger följande processer rum:

• Amygdalas aktivitet intensifieras. Detta genererar en förvärrad reaktion på rädsla och på stimuli som patienten uppfattar som hotfull.
• Det minskar mottagligheten av prefrontala cortex. Detta förhindrar den funktionella hämningen av amygdala.
• Det sker en förändring i volymen och funktionen av hippocampus. Det leder till brister i explicit minne.
• Det råder hyperaktivitet i insula. Detta får patienten att återuppleva traumat och uppleva påträngande tankar och undvikande beteenden.
• Brocas område är avaktiverat. Detta skapar svårigheter i kognitiv strukturering. Det innebär att patienterna har svårt att beskriva och verbalisera sina traumatiska upplevelser.

Man har observerat att påträngande symtom är de som är mest framstående hos cancerpatienter med PTSD. Faktum är att de i dessa fall utgör kärnan i sjukdomen. På grund av svårigheterna med verbalisering är det dessutom att föredra att välja multimodala interventioner och inte bara konversationsinterventioner för att hantera traumat.

Upptäcka och behandla posttraumatiskt stressyndrom hos cancerpatienter

Allt ovanstående visar att posttraumatiskt stressyndrom relaterat till cancer är relativt vanligt. Därför är det viktigt att man upptäcker det och påbörjar behandling så snart som möjligt. Om det inte behandlas kan det faktiskt leda till att patienten inte accepterar sjukdomen fullt ut, inte får lämplig vård eller till och med drabbas av depression eller ångestsyndrom.

Man måste beakta att PTSD kan uppträda när som helst under sjukdomen, och till och med efter tillfrisknandet. Dessutom kan det också påverka vårdgivare och anhöriga (särskilt när det gäller barncancer). Av denna anledning är uppföljningar nödvändiga.

När förekomsten av cancerrelaterad PTSD upptäcks är det möjligt att ingripa på olika sätt. Medicinering kan vara nödvändig i svåra fall och stödgrupper är viktiga. De erbjuder trygga utrymmen för patienterna att uttrycka och dela sina känslor och upplevelser.

Den mest användbara behandlingen är psykoterapi baserad på EMDR eller kognitiv beteendeterapi. Detta kan hjälpa patienterna att bearbeta traumat på rätt sätt, minska PTSD-symtomen och lära dem hur man hanterar stress och utlösande faktorer. Det innebär också att de kommer att kunna fortsätta sin cancerbehandling och börja hantera sjukdomen på rätt sätt.