Psykofysiologiska åkommor: känslor och kroppen

01 mars, 2018

Får du magont och huvudvärk när du är ängslig? Eller får du kanske kramper? Och när du är arg? Det är lätt att se att dina känslor är nära kopplade till fysisk smärta, och det kan till och med leda till vad man inom psykologin kallar psykofysiologiska åkommor.

Du förstår säkert redan vad psykofysiologiska åkommor är: fysiska sjukdomar som har sitt ursprung i (eller utvecklas på grund av) psykologiska faktorer. Lär dig mer om hur viktigt det är att hantera dina känslor för kroppen!

“Av nittio sjukdomar orsakas femtio av skuld och fyrtio av enfald.”

-Paolo Mantegazza-

Varför påverkar känslor psykofysiologiska åkommor?

Känslor visar sig via ett trippelt svarssystem: kognitivt, fysiologiskt och motoriskt. Det kognitiva systemet refererar till tankarna vi har när vi upplever olika känslor.

När ilska ansamlas är till exempel våra tankar av typen: “de försöker irritera mig“, “jag kan inte fatta varför de gör så här mot mig”, etc. Detta inre samtal är dock helt annorlunda när vi är ledsna.

Det motoriska systemet är i sin tur uppsättningen av beteenden vi ägnar oss åt i enlighet med känslorna vi känner. När vi är rädda försöker vi skydda oss eller fly. Beteendet är givetvis annorlunda när vi är glada.

Ledsen kvinna

Sist kommer det fysiologiska systemet, som består av förnimmelserna i kroppen. Fysiologiskt talat finns det känslor som aktiverar oss till en viss grad, precis som det finns andra oss som i viss mån avaktiverar oss.

Ångest är till exempel en känsla som aktiverar dig fysiologiskt till en högre grad genom att öka din hjärtrytm och få dig att andas snabbare.

Hur påverkar ångest och ilska fysiologiska åkommor?

Det finns många fysiologiska åkommor. Det kan röra sig om:

  • Kardiovaskulära (hypertoni)
  • Andningsmässiga (bronkial astma)
  • Endokrina (diabetes)
  • Gastrointestinala (magsår)
  • Dermatologiska (urtikaria)
  • Immunologiska
  • Kronisk smärta (ledgångsreumatism)

Dessa är bara några exempel. Din fysiologi och dina känslor är väldigt nära kopplade. Detta är framförallt sant med ångest och ilska.

“I jämförelse med sjukdomarna som orsakas av elände, av sorg, vånda och sociala bakslag, är mikrober de fattiga släktingarna när det kommer till att orsaka sjukdom.”

-Ramón Carrillo-

Både ångest och ilska leder till höga nivåer av fysiologisk aktivering. Muskelspänningar, hyperventilering och ökad hjärtrytm är några av deras fysiologiska symptom.

Inledningsvis gör vår kropp detta för att handskas med faran den antar är det som orsakar känslorna. Därför är det egentligen inte en “dålig” aktivering. Problemet är när vi känner dessa känslor väldigt starkt, väldigt ofta eller under lång tid.

I dessa fall förblir våra kroppar i ett tillstånd av spänning oavsett hur du svara på “faran”, när den i själva verket borde försvinna efter att vi svarat på den. Men eftersom den inte gör det överarbetas våra organ och de börjar fungera annorlunda.

Sovande kvinna

Hur påverkar fysiska symptom denna process?

Allt vi talat om hittills leder oss till en slutsats: hantering av våra negativa känslor beror på hur vi uppfattar och tolkar olika situationer. Om vi kommer fram till adaptiva (hälsosamma) lösningar kommer vi kunna hindra kroppen från att aktivera dessa symptom och därmed minska risken för psykofysiologiska åkommor.

Samma sak sker när det redan finns en fysisk sjukdom. Det finns några adaptiva lösningar: patienten kan vara övertygad om att det inte är allvarligt; kan vara medveten om att det är allvarligt men vilja kämpa eftersom det finns en övertygelse om hopp; är medveten om att det är allvarligt men vilja leva livet så bra som möjligt.

“Sjukdomen som sker oväntat är farligare.”

-Séneca-

Om du väljer ett av dessa tre alternativ kommer du hindra ångest och ilska från att utlösa psykofysiologiska åkommor. Det må inte vara enkelt, men med hjälp av en bra psykolog är det möjligt.

Bilder från David Cohen, Benjamin Combs och Milada Vigerova.