Berättelsen om stenarna: att sluta oroa sig

Lär dig om denna fabel som inbjuder dig att reflektera över rutin och tid. Allt är en fråga om organisation.
Berättelsen om stenarna: att sluta oroa sig
Sergio De Dios González

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Edith Sánchez

Senaste uppdateringen: 26 april, 2024

Idag ska vi tala om en berättelse som vi hoppas ska hjälpa människor att sluta oroa sig. Den heter Berättelsen om stenarna, och så här lyder den.

En lärare ville lära sina studenter en läxa för att hjälpa dem att sluta oroa sig. Många av hans vuxna studenter hade inte tid att studera eftersom de både jobbade och gick i skolan. De hade stora problem och inte tillräckligt med pengar. Vissa var gifta och hade barn och kände sig överväldigade av ansvar.

Så läraren beslutade sig för att lära dem Berättelsen om stenarna. Vissa av studenterna ville inte lyssna – det verkade som bortkastad tid. De var mer intresserade av att ta sig igenom kursmaterialet än att lyssna på sagan. De var trots allt vuxna som inte ville bli tillsagda hur de skulle leva.

Men det hindrade inte läraren. Deras motstånd blev faktiskt bara till motivation. Han tog en glasburk och ställde den på bordet. Sedan tog han några stora stenar och lade dem nära burken. Han frågade studenterna huruvida stenarna kunde fylla burken.

“Resenären som korsar berget i en stjärnas riktning riskerar att glömma vilken hans ledstjärna är om han bara koncentrerar sig på klättringsproblem. Om han endast agerar för handlingens skull kommer han inte komma någonstans.”

-Antoine de Saint-Exupéry-

Experimentet med stenarna

Studenterna började gissa. Alla sade hur många stenar de trodde skulle få plats i burken och huruvida de skulle räcka för att fyllda den. I slutänden var nästan alla överens om att stenarna var för stora för att få plats. Där börjar experimentet.

Stenar på stranden

Läraren började lägga stenarna i burken, en efter en. När han var klar gick de nästan ända upp till brädden på burken. Han frågade då: är burken full? Nästan alla svarade att den var det.

Läraren tog då en påse mindre stenar från sitt skrivbord. Han frågade studenterna om det var möjligt att få plats med dessa i burken. Studenterna tänkte och kom fram till att de kunde det.

Läraren hällde i de små stenarna, sakta men säkert, tills påsen var tom. Han frågade sedan studenterna: “Är burken full?” Studenterna tittade noggrant innan de förklarade burken som full.

Det finns alltid mer plats

Trots det faktum att alla studenterna inte trodde att det var möjligt att få i något mer i burken, överraskade läraren dem igen. Denna gång tog han fram en påse full med sand. I tystnad började han hälla sanden i burken. Till allas förvåning letade den sig in i springor och skrymslen mellan stenarna.

För tredje gången frågade läraren: “Är burken full?” Denna gång var studenterna säkra. De svarade att den definitivt var full. Det var inte möjligt att få in något mer i burken eftersom alla springor var fyllda med sand.

Meddelande i flaska

Läraren tog en tillbringare med vatten och började hälla i burken. Innehållet spillde inte ut, trots att burken var full med små och stora stenar såväl som sand. Det fanns dock plats för vatten. Sanden blev blöt och hade plats för gott om vatten.

När läraren var klar frågade han: “Vad har ni lärt er av detta?”

Sensmoralen och varför man bör sluta oroa sig

En av studenterna svarade snabbt: “Vad berättelsen lär oss är att det inte spelar roll hur mycket du har på schemat. Det finns alltid plats för mer. Det handlar bara om att organisera det.”

Läraren förblev tyst. En annan student ville också delta. Han sade att lärande är oändligt. Man kan alltid få plats med mer saker i huvudet, precis som i burken. Man kommer alltid kunna tillgodogöra sig något nytt.

När läraren märkte att studenterna inte alls förstått Berättelsen om stenarna tog han åter till orda. Denna gång frågade han dem: “Vad skulle ha hänt om jag hade gjort allt i omvänd ordning? Tänk om jag hade börjat med vattnet, sedan sanden och så vidare tills jag kom till de stora stenarna?

Studenterna svarade att burken snabbt skulle ha svämmat över.

Stapla stenar och sluta oroa dig

“Nu förstår ni”, sade läraren. “Vattnet, sanden och de små och stora stenarna är problem. Vissa är stora, vissa är små och andra finns knappt där. Om vi hanterar de stora problemen först kommer det finnas rum för de små. Men om vi gör det i omvänd ordning kommer vi inte lösa något.”

Det är alltså viktigt att sluta oroa sig och istället ta tag i de stora problemen. Man kommer sedan kunna ta itu med de små och sätta allt på plats.


Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.