Schizoaffektivt syndrom: symptom och behandling

21 februari, 2019

Det främsta kännetecknet på schizoaffektivt syndrom är att det förekommer symptom på schizofreni samt på humörsvängningar (exempelvis ljudmässiga illusioner, hallucinationer, förvirrat språk samt allvarliga depressionsepisoder). Men riktlinjerna för att diagnostisera denna sjukdom har förändrats över tid.

Men även med alla dessa förändringar gällande riktlinjerna så är det fortfarande den bästa diagnosen för patienter som kanske får fel typ av klinisk behandling om läkaren såg det som endast schizofreni eller en humörstörning.

Schizoaffektivt syndrom och dess historia

George H. Kirby och August Hoch beskrev båda under tidigt 1900-tal patienter med symptom som var en blandning av schizofreni och humörstörningar. Då ingen av patienterna försämrades, som de hade blivit med ”dementia praecox”, brukade Kirby och Hoch placera dem i en grupp med manisk-depressiva psykoser som Emil Kraepelin hade kommit fram till.

1933 myntade Jacob Kasanin termen ”schizoaffektivt syndrom” för att referera till ett tillstånd med symptom på både schizofreni och humörsvängningar. Han märkte också att personerna med detta tillstånd började få symptom väldigt snabbt, och de var för det mesta tonåringar.

Men dessa personer fungerade ofta bra i sina liv, och ofta fanns det en specifik stressfaktor som uppstod precis innan deras symptom. Det förekom ofta humörsvängningar inom familjen.

På 70-talet hände två saker som orsakade en förändring i hur folk såg schizoaffektivt syndrom. Detta ledde dem till att sluta se det som en form av schizofreni, och istället börja se det som en form av humörstörning. Det första som fick dem att byta synsätt var att litium var lika effektivt för personer som var bipolära som det var för personer med detta tillstånd.

Det andra var en gemensam studie som hade utförts i USA och Storbritannien som visade att den enda anledningen till att det förekom en skillnad i antalet patienter med schizofreni i USA och Storbritannien var att det förekom en viss partiskhet. Läkarna i USA lade större vikt vid huruvida det förekom psykotiska symptom då de diagnostiserade schizofreni.

Kvinna som sitter ner på golvet.

Hur gör man en diagnos av schizoaffektivt syndrom?

Som vi tidigare har nämnt inkluderar konceptet schizoaffektivt syndrom diagnostiska aspekter av både schizofreni och humörsvängningar. Så det innebär att riktlinjerna för hur denna störning har utvecklats påminner om det sätt de andra två åkommorna som vi har tittat på har också utvecklats.

Det frästa som man måste visa när det gäller denna störning är att personerna måste ha upplevt en allvarlig depressiv eller manisk episod (de är ”fulla” av energi, sover inte mycket, gör stora planer, spenderar mycket pengar, etc.) De uppvisar samtidigt vissa symptom på aktiva stadier av schizofreni (illusioner, hallucinationer, etc.)

Symptomen på deras humörstörningar måste också visa sig som en avgörande del av det aktiva eller resterande stadiet av deras psykotiska episoder. Och DSM-manualen (The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) låter dig också bestämma huruvida ett schizoaffektivt syndrom är bipolärt eller depressivt.

Du kan klassificera en patient som bipolär om personen har en manisk episod (med stora depressiva episoder eller utan dem). Men under andra situationer klassificerar du patienten som någon med den depressiva formen av det schizoaffektivt syndromet.

Symptom en person måste uppvisa för att få diagnosen schizoaffektivt syndrom

Enligt DSM-IV måste personen uppvisa följande symptom för att bli diagnostiserad med denna åkomma:

A. En konstant sjukdomsperiod där vederbörande vid ett visst tillfälle haft en allvarlig depressiv, manisk eller blandad episod. Personen måste också uppvisa symptom på kriterium A för schizofreni.

B. Under samma sjukdomsperiod måste personen ha upplevt villfarelser eller hallucinationer eller hallucinationer under minst 2 veckor utan starka affektiva symptom.

C. Humörsvängningarna varar under den största av den tid som de aktiva och resterande stadierna av den kliniska sjukdomen är där.

Hur visar sig schizoaffektivt syndrom?

Tecknen och symptomen på denna störning är desamma som de vid schizofreni, maniska episoder and depressiva åkommor. Men symptomen på schizofreni kan i en del fall visa sig samtidigt.

Det kan fortskrida på olika sätt. Det kan finnas cykler där personen blir bättre och sedan värre innan symptomen sedan blir drastiskt värre. Många forskare och läkare har undrat över de psykotiska symptom som inte går i linje med humöret. Det detta innebär är att de psykotiska innehåller (hallucinationer eller villfarelser) inte matchar patientens humör.

Då dessa symptom generellt visar sig så innebär det oftast att personen har fått en felaktig diagnos. Detta kan också stämma för personer med schizoaffektivt syndrom, men vi har fortfarande inte tillräckligt med information för att vara säkra.

Person som är oroad.

Symptom på schizoaffektivt syndrom

Som vi tidigare nämnt är symptomen vid denna störning de samma som under depression, mani och schizofreni:

Symptom på depression

  • Viktökning eller viktminskning
  • Dålig aptit
  • Brist på energi
  • Minskat intresse för sina aktiviteter
  • Känsla av hopplöshet och värdelöshet
  • Skuldkänslor
  • Personen sover för lite eller för mycket
  • En oförmåga att tänka eller koncentrera sig
  • Tankar om döden och självmordstankar

Symptom på mani

Symptom på schizofreni

  • Hallucinationer
  • Villfarelser
  • Oordnade tankar
  • Konstigt eller ovanligt beteende
  • Långsamma rörelser eller avsaknad av rörelser
  • Motivationsbrist
  • Svårigheter med att prata

Spelar drogmissbruk en roll inom schizoaffektivt syndrom?

Det är svårt att uppvisa en klar relation mellan att ta droger och utvecklandet av psykotiska störningar, men det finns tecken på att det är relaterat till marijuana. Ju mer cannabis en person använder sig av, desto högre risk löper personen för att utveckla psykotiska störningar. Riskfaktorn är ännu högre om personen använder marijuana som tonåring.

En studie som utfördes vi d Yale University 2009 fann att cannabis ökar symptomen vid etablerade psykotiska störningar och kan leda till återfall. De två komponenterna i cannabis som ger upphov till dessa effekter är tetrahydrocannabinol (THC) och cannabidiol (CBD).

Runt hälften av alla personer med schizoaffektivt syndrom använder också mycket droger eller alkohol. Det finns bevis på att alkoholmissbruk kan leda till en person utvecklar en psykotisk störning.

Amfetamin och kokain kan också leda till psykotiska episoder. Studierna visar att personer med schizoaffektivt syndrom använder sig av mer nikotin än befolkningen, även då detta inte anses ha orsakat störningen.

Man som sitter och funderar.

Hur man behandlar schizoaffektivt syndrom?

Denna störning behandlas främst genom medicinering och psykosociala ingrepp. Den grundläggande principen för att behandla denna störning med hjälp av medicinering innebär att man använder samma regel som vid användandet av antidepressiva och antimaniska mediciner. Man bör endast använda antipsykotiska medel om patienten behöver någon form av kortvarig lindring.

Om behandlingen för att förbättra sinnestillståndet inte hjälper med att kontrollera deras symptom så bör detta också ses som en anledning till använda sig av antipsykotiska mediciner. Ett par exempel på sådana mediciner är haloperidol och risperidon.

För att behandla den bipolära versionen av schizoaffektivt syndrom använder man litium, karbamezepin, valproat eller en kombination av dessa. Folk med den depressiva typen av schizoaffektivt syndrom bör få antidepressiva medel och elchockbehandling. Man bör alltid utföra detta för att se om de svarar på antidepressions-behandlingar.

Som vi kan se är detta en komplicerad störning, och detta gäller både när det kommer till att definiera och behandla den. Men det viktigaste man måste vara på det klara med är att symptomen på denna störning är desamma som vid schizofreni, maniska episoder och depressiva störningar. Och det är precis därför som det är så komplicerat.

  • Harold I. Kaplan, Benjamin J. Sadock. Kaplan and Sadock’s Synopsis of Psychiatry. Williams & Wilkins, Philadelphia. 1998
  • Affective and Schizoaffective Disorders. ed Marneros, Andreas and Tsuang, Min T. Springer Science and Business Media, New York. 2012