Stress, tidsbrist, plikter, förebråelser, andras åsikter… Detta är några av anledningarna till att många kvinnor ser sig själva som dåliga mammor. Idag beskrivs fenomenet ofta som ”skuldbeläggandet av mammor”.
Författaren Jill Churchill säger: ”Det går inte att vara en perfekt mamma, men man kan vara en bra mamma på miljontals olika sätt.” Men somliga kvinnor strävar ändå efter att vara perfekta. Oavsett om detta beror på yttre eller inre press så är det ett vanligt misstag.
En studie visar att skuldbeläggandet av mammor är mycket märkbart
Tyvärr är det så att föreställningen om att vara en perfekt mamma förs även vidare till barnen. Denna kritiska inställning skapar negativa miljöer som istället för att främja barnens utveckling gör barnen mer ängsliga.
Och i vår tid med avancerad teknologi, internet och sociala medier är det svårt att slippa undan icke-konstruktiv kritik. Dessvärre blir mammor påverkade av detta. Därför genomförde University of Michigan en viktig undersökning. Den handlade om allmänhetens fördömande, som så lätt kommer till uttryck på sociala medier.
Den realitet som framkommer av denna undersökning är nedslående. Resultatet avslöjar att den här sortens kritik påverkar två tredjedelar av alla mammor. De sa att de skämdes när de läste eller hörde om andra människors värdeomdömen.
Sanningen om fördömande
Undersökningen pekar på en del betänkliga och dystra sanningar. Exempelvis uppgav mer än hälften av alla tillfrågade mödrar att de mottagit kritik eller värdelösa råd från närstående.
Det värsta är att varje kommentar, varje fördömande väger tungt på mammorna. De får dem att känna sig osäkra i sina roller som mödrar. Med andra ord gör all kritiken (som ofta är lättsinnig och obefogad) att många kvinnor känner sig osäkra och skamsna.
Följden blir att kvinnor har svårt att veta vad som är ”rätt sätt” att vara som mamma. Folk kritiserar dem för deras sätt att fostra sina barn. Eller för hur de föder dem, eller t.o.m. för hur de ammar dem.
Kort och gott ifrågasätter man deras färdigheter hela tiden. Det skulle inte vara ett problem om det bara inträffade då och då. Men när det händer varje dag börjar det så småningom att tära på mödrarnas självförtroende. Det finns tecken på att det inverkar på deras roll och relationen till deras barn, kärlekspartner och omgivning.
”En moders famn är fylld av ömhet och barnen sover tryggt i den.”
-Victor Hugo-
Skuldbeläggandet av mammor är inte rätt, för du är ingen dålig mamma
Oavsett hur vanligt det har blivit att skuldbelägga mammor så är det helt fel att göra det. Det är fel för skuldkänslan är helt missriktad. Den är helt enkelt konsekvensen av en dålig vana.
Problemet är att de flesta mödrar blir kritiserade för nästan allt de gör. För att ha förlöst via kejsarsnitt istället för genom naturlig födsel, för att inte ha ammat länge nog, för att ha drabbats av förlossningsdepression, för att hantera sina känslor på ett visst sätt, för att arbeta istället för att stanna hemma med barnen, för att ägna för mycket (eller för lite) tid åt sina mobiltelefoner, för att titta för mycket på TV…
Som Clint Eastwood sa (och vi ber om ursäkt för vårt språkbruk): ”Åsikter är som arslen. Alla har en.” Ändå är det inte lätt för mödrar att undkomma den här typen av påtryckningar. Faktum är att påtryckningarna ofta kommer från dem som står dem närmast. Det gör situationen ännu svårare.
”Du kommer aldrig under ditt att hitta en större eller mer generös ömhet än den din mor ger dig.”
-Honoré de Balzac-
Slutligen tänker vi återigen citera författaren Jill Churchill. Det viktiga är inte att vara en perfekt mamma utan en riktig mamma. Godhjärtad, kärleksfull och snäll. Så om du älskar ditt barn och ger henne allt du kan, varför skulle du då bry dig om vad andra tycker? Det finns ingen manual för ”hur man blir en bra mamma”, men det finns kärlek.
Skuldbeläggandet av mammor måste få ett slut, för det är inte konstruktivt och leder inte till bättre moderskap.
Alizade, A. M. (2018). Motherhood in the twenty-first century. Motherhood in the Twenty-First Century. https://doi.org/10.4324/9780429477355
McLanahan, S., & Percheski, C. (2008). Family Structure and the Reproduction of Inequalities. Annual Review of Sociology. https://doi.org/10.1146/annurev.soc.34.040507.134549
Brunton, P. J., & Russell, J. A. (2008). The expectant brain: Adapting for motherhood. Nature Reviews Neuroscience. https://doi.org/10.1038/nrn2280
Det främsta kännetecknet på schizoaffektivt syndrom är att det förekommer symptom på schizofreni samt på humörsvängningar (exempelvis ljudmässiga illusioner, hallucinationer, förvirrat språk samt allvarliga depressionsepisoder). Men riktlinjerna för att diagnostisera denna sjukdom har förändrats över tid. Men även med alla…
Behandlingsresistent depression är en version av denna sjukdom som inte tenderar att svara på vanliga läkemedel. Personer med den provar ofta en rad olika receptbelagda preparat och olika behandlingar, utan att märka av någon förbättring. Det är lätt att tappa modet när…
Att vara god mot sig själv är bättre än att vara god mot andra: detta är hälsa och välmående. Det är som visdom efter en lång färd. Du lämnar sakta men säkert vissa situationer bakom dig och börjar gå framåt,…
I teorin söker vi alla efter lycka och försöker följa i dess fotspår. I praktiken följer inte många människor denna plan – tvärtom. Utan att veta varför gör de saker som skadar dem själva. Då har vi att göra med en…
Divergent tänkande, eller lateralt tänkande, handlar om att skapa flera kreativa lösningar för samma problem. Det är ett spontant, icke-lineärt, mentalt tillvägagångssätt som baseras på nyfikenhet. Faktum är att det är en typ av tänkande som är väldigt vanligt hos…
Vi är sociala av naturen. Att relatera till andra ger oss emotionella fördelar, såsom förståelse, stöd och förbättrad självkänsla. Trots detta är det många som inte kan knyta an till människorna i sin omgivning. Det finns flera anledningar till detta…