Smärtan i att sörja en försvunnen person

05 augusti, 2020
Att sakna en försvunnen person skapar den typen av smärta där en persons verklighet är svår att förklara och förstå. Det är en typ av lidande där ord inte kan definiera vad man känner.

Att sörja en försvunnen person är verkligen svårt, eftersom det kommer tillsammans med en känsla av tomhet. En tomhet så djup att den gör att man omformulerar sina mål och meningen med ens liv. Förlusten skapar en verklig sorg, mer påtaglig än allt annat. Men vad händer när denna smärta är riktigt stark och dessutom ständigt återkommande? Smärtan att inte veta vad som hänt med en försvunnen person har en enorm inverkan på alla dennas nära och kära. I den här artikeln ska vi titta närmare på detta ämne.

Till att börja med är sorg en uppsättning fenomen som inträffar efter förlusten. Saker som går utöver det psykologiska och som omfattar det fysiska, antropologiska, ekonomiska, sociala och andliga. En förlust är ”en brist på människor, saker eller mentala föreställningar vilket sätter igång affektiva, kognitiva och beteendemässiga reaktioner” (Tizón, 2013).

Att sakna en försvunnen person genom tårar

Att sörja en försvunnen person

Vi känner sorg när vi plötsligt och oväntat skiljs från någon vi älskar. Det kan finnas flera skäl till att en människa försvinner. Men det har en enorm inverkan i samtliga fall. Detta beror på den tystnad och brist på information som hemsöker de som blir lämnade kvar.

Efter att en person har försvunnit försöker familjen ofta att följa i dennas steg för att hitta ledtrådar. Men försvinnandet kan vara orsakat av ett lagbrott och det finns kanske inget sätt att hitta sanningen. Och i dessa fall kan det vara farligt att komma för nära sanningen, eller åtminstone inte stöttat av myndigheterna.

När en person försvinner och det inte finns några spår, är det svårt att veta om de är döda eller levande. Denna situation gör det svårt att sörja. En av de vanligaste frågorna när man sörjer en förvunnen person är: Hur accepterar jag förlusten när jag inte ens vet vad som hänt?

Varför pratar vi om uppskjuten smärta?

Att sakna en försvunnen person leder till en uppskjuten smärta eftersom man ofta har en förväntan och ett hopp om att hitta sin älskade. Det är som att man ser ett ljus mitt i stormen som säger att man inte ska ge upp, att den förlorade kommer att komma tillbaka.

det är en sorts intermittent smärta, upphängd och pausad på grund av ångest; en ångest som skapar både en distans och en närhet till den förlorade. Det är fortfarande svårt eftersom sorgen finns där, avstängd. Ömsom hopp och ömsom förtvivlan leder också till djup stress och ångest som inte försvinner.

Det finns en känsla av osäkerhet när man sörjer en förvunnen person. Särskilt när det är ett påtvingat försvinnande. Det leder till mycket smärta, en typ som det inte går att hitta ord för. En typ av smärta som man inte vet hur man ska hantera eftersom denna förlust är så annorlunda från all annan.

Hur man möter situationen att sörja en försvunnen person

Hur accepterar jag en förlust av någon som kan komma tillbaka? Vilka ord ska man använda för att beskriva denna enorma smärta? Hur gör jag för att fortsätta trots att jag känner mig så tom?

Människor går igenom olika typer av sorg under hela livet. Vissa är det naturliga resultatet av en förändring i din livscykel. Sedan finns det de du kommer att möta men som du inte ens har börjat föreställa dig. Sanningen är att det är en stor utmaning att möta dem. Men även när det gäller att sörja en försvunnen person så finns det sätt att lösa det.

Sorg består av ”de psykologiska processerna för att acceptera den nya inre och yttre verkligheten för ämnet”, enligt Jorge L. Tizón, en man som studerat detta ämne.

I teorin hittar vi förslag på olika sorgstadier. Det som det dock innebär att sörja en saknad person är så annorlunda att det inte alltid går att följa den typiska processen.

Det är när en sörjande person på något sätt har tillgång till kvarlevorna efter den förlorade, som de kan börja acceptera det. Men när det gäller en förvunnen person, finns inte detta alternativ. Där finns i stället endast osäkerhet. Därför kan som kvarlämnad känna sig skyldig om man väljer att anta ett dödsfall som inte är säkert fastställt. Dessutom kanske man till och med känner att man dödar sin älskade genom antagandet i sig självt.

En kvinna som gråter på en axel

Vad är det som har hänt?

Familjen till en försvunnen person insisterar som regel på att tänka på den försvunna som om denna levde. Åtminstone enligt vad Ramírez Guerrero y Salvador säger i en artikel publicerad i Revista Internacional de Buena Consciencia, 2014. Denna situation hindrar de kvarlämnade från att övervinna sin sorg.

Så hur gör man för att arbeta sig igenom sorgen? Det är svårt att sätta ord på något som orsakar dig mycket ångest. Du kan dock i stället prova på andra typer av kommunikation. Till exempel kan du försöka uttrycka dig genom konst. Detta är ett medel för att kommunicera på ett annat sätt. En metod där ditt undermedvetna kan dyka upp. Det ger dig också möjlighet att ta en dag i taget och lite i taget bli medveten om vad som hänt. Du hittar symboler och kan sedan sätta ord på dem.

Låt sin uthållighet bära dig

Du kan även luta dig mot din uthållighet, som gör det möjligt att övervinna vad som har drabbat dig. För att detta ska vara möjligt måste du först hitta en mening i ditt eget liv. Du behöver inte sluta älska eller sakna en förvunnen person. Utvärdera snarare ditt ”här och nu” och fortsätt att gå framåt. Det kommer att vara mindre smärtsamt. Du kan också alltid söka hjälp från en psykolog.

Att sörja en förvunnen person är ingen enkel sak. Det är en smärta som är svår att beskriva med ord. Men du kan sätta ord på sorgen om du bearbetar den. Detta eftersom bearbetandet består i att acceptera förlusten, men inte att ge upp dina minnen och upplevelser. Slutligen är uthållighet en bra metod för att hantera läget, medan konst kan ha en stor mobiliserande kraft som bygger broarna som hjälper dig hitta mening för ditt liv och din smärta.

Ramírez Guerrero, E.S. (2014). El trabajo de Duelo Frente a Personas Desaparecidas. Análisis de Caso. International Journal of Good Conscience.

Tizón, J. L. (2004). Pérdida, pena, duelo. Vivencias, investigación y asistencia, (12). Madird: Grupo Planeta.