Spegelberöringssynestesi – att känna vad andra känner

25 november, 2019
Spegelberöringssynestesi är ett intressant tillstånd som nyligen upptäcktes. Personer som har det kan känna vad andra personer upplever med sina sinnen. Är det inte fantastiskt?

Varje dag kommer vi i kontakt med många andra människor, men hur djupt sammankopplar vi med dem? Det är för det mesta inte lätt, men man kan säga att personer med spegelberöringssynestesi gör det automatiskt.

I dagens artikel ska vi utforska denna form av oöverträffad sammankoppling. Först ska vi förklara vad synestesi är och sedan fördjupa oss i spegelberöringssynestesi och forskningen kring det.

Vad är synestesi?

Hjärna med färger

Kan du föreställa dig att kunna höra musik i färger? Kan du tänka dig att kunna smaka på ord? Det är vad personer med synestesi kan göra.

Det innebär att synestesi utgörs av en form av sensorisk ändring. Det leder till att ett sinne genererar förnimmelser som är typiska för ett annat sinne.

Även om fenomenet kan verka konstigt så är detta sätt att uppfatta världen varken patologiskt eller orsakat av ett medicinskt tillstånd.

Det finns olika typer av synestesi:

  • Grafem-färg-synestesi: det består av att kunna associera bokstäverna med färger. ”A” kan t.ex. associeras med färgen röd, ”B” med gul, ”C” med grön, etc.
  • Ljud-färg-synestesi: detta är förmågan att höra ett ord och tillskriva det en färg.
  • Lexikalisk-smak-synestesi: en form av synestesi där personer associerar ord med en smak. Med andra ord associerar de ord med smaker.
  • Synestesi av personifiering: när personer kan uppfatta personligheten hos bokstäver och siffror.

Synestesifältet blir allt mer utrett och därför finns det många nya studier. Spegelberöringssynestesi upptäcktes 2005.

Kännetecken hos spegelberöringssynestesi

Detta tillstånd består av att man uppfattar taktila förnimmelser efter att man observerat att andra personer blir vidrörda. Det verkar otroligt, eller hur?

Här är de huvudsakliga kännetecknen hos denna fascinerande form av synestesi:

  • Aktivering av somatosensoriska barken, som genererar känslan av vidröring.
  • Personer med detta tillstånd upplever exakt samma känsla som när någon faktiskt vidrör dig.
  • Medvetenhet är tillståndet för att inse att spegelberöringssynestesi är en medveten upplevelse.
  • Ett annat stimulus än vanligt är vad som inducerar svaret.
  • Automatiken hos dessa upplevelser, som inträffar utan att man tänker på det.

Det finns många teorier om vad som orsakar denna form av synestesi:

  • Spegelsensorisk: detta är en teori som säger att personer får spegelberöringssynestesi när aktiveringar av det somatosensoriska spegelsystemet inträffar under den normala tröskeln.
  • Teorin om det visuella och somatosensoriska systemet: denna teori säger att personer med detta tillstånd har visuella och somatosensoriska system som är direkt kopplade till varandra.
  • Bimodal cellteori: denna teori föreslår att bimodala celler aktiverar när man bevittnar beröring, både för taktil och visuell stimuli.

Man studerar även spegelneuroner, som verkar vara vanligare hos personer med spegelberöringssynestesi. Icke-synestetiska personer aktiverar t.ex. bara imitativa svar, medan personer med denna synestesi uppfattar dem som verkliga.

Det verkar även finnas en koppling mellan tillståndet och empati. Personer med det tenderar att ha högre aktivering av spegelsystem och utvecklar därför högre nivåer av empati.

Kan man mäta spegelberöringssynestesi?

Att känna vad andra känner

Flera utredningar försökte mäta denna typ av synestesi med olika metoder för att på så sätt förstå den bättre. Man använde t.ex. resonansavbildning och termografi.

Tack vare dessa forskare vet vi nu mer om hur spegelberöringssynestesi fungerar.

Blakemore, Bristow, Bird, Frith och Ward presenterade ett experiment i en artikel med namnet “Somatosensory activations during the observation of touch and a case of vision-touch synaesthesia”.

Den publicerades senare i Journal of Brain and Neurology.

Forskarna använde sig av tolv personer utan synestesi samt ”C” – en kvinna med spegelberöringssynestesi. De analyserade sedan nervcellsaktiviteten vid observation av beröring av ansiktet och nacken.

Som ett resultat lärde man sig att aktiveringsmönstren hos ”C” skilde sig från kontrollpersonerna (som inte hade synestesi) på tre sätt:

  • Aktiveringen i somatosensoriska barken var mycket större.
  • Det vänstra premotoriska området aktiverades i högre utsträckning hos ”C” än hos de andra.
  • Insulan aktiverades hos ”C” men inte hos de andra.

Med dessa mätningar lyckades man demonstrera att ”C” hade ett spegelsystem för beröring som ligger ovan tröskeln för medveten taktil uppfattning.

Vidare beslutade sig Elvira Salazar för att analysera huruvida observationen av smärtsam taktil stimuli genererar kroppslig asymmetri i termogrammet hos observatören.

Man ville alltså observera denna asymmetri genom att använda termografi – en teknik med vilken man grafiskt kan observera temperatur.

Varför?

För att det i normala situationer ska finnas symmetri, såvida det inte finns en patologi. Forskarna ville veta huruvida observation av smärtsamma situationer och beröring kunde producera denna asymmetri.

Därför fann man en objektiv mätmetod, termisk asymmetri, för att kunna studera de fysiologiska manifestationerna av spegelberöringssynestesi, bortom hjärnaktivitetsmönster, subjektiva upplevelser och beteendemarkörer.

Den taktila förnimmelse dessa personer känner efter att ha observerat den hos andra är så djup att vissa tror att de som besitter denna förmåga är mer empatiska.

Vilket fantastiskt sätt att sammankoppla med andra! Vi hoppas verkligen at fler studier fortsätter att ge oss mer information om denna och andra former av synestesi.

  • Blakemore, S.J. Bristow, D., Bird, G., Frith, C., & War, J. (2005). Somatosensory activations during the observation of touch and a case of vision touch synaesthesia. Brain, 128 (7), 1571-1583.
  • Salazar, E. (2012). Aplicación de la termografñia a la psicología básica. Tesis doctorral. Universidad de Granada.