Sex teorier om kärlek
Varför blir vi kära? Varför består vissa former av kärlek medan andra inte gör det? Psykologer och forskare inom områden som biologi, sociologi och filosofi har föreslagit olika teorier om kärlek för att förklara hur och varför vi blir kära.
Att bli kär innebär intensiva känslor av attraktion utan någon känsla av engagemang. Förälskelse uppstår vanligtvis i de tidiga stadierna av ett förhållande och kan utvecklas till mer bestående kärlek. I den här artikeln kommer vi att granska sex teorier om kärlek för att förstå det bättre.
1. Neurobiologin – den moderna av våra teorier om kärlek
Hjärnbarken, mittersta insula, främre gördelvindlingen, hippocampus, delar av striatum och accumbenskärnan är alla involverade i kärlek. I en studie fann man att när deltagarna tittade på ansiktet på personen de var kära i, aktiverades specifika områden i deras hjärnor.
Dessa var mittersta insula, främre gördelvindlingen och segment av dorsala striatum. Det fanns dock också några som verkade vara inaktiverade. De inkluderar delar av högra prefrontala cortex, bilaterala parietala cortex och tinningbarken.
Många av hjärnområdena som aktiveras när vi blir kära är lika omfattande som de som har höga koncentrationer av neuromodulatorer, som dopamin. De är involverade i belöning, lust, beroende och eufori.
Frisättningen av detta ämne får oss att må bra och dess ökning kombineras med minskningen av serotonin. Serotoninbrist under förälskelse liknar det som OCD-patienter upplever. Under inflytande av Amor ägnar vi mycket tid åt att tänka på föremålet för vår tillgivenhet, ungefär på samma sätt som de med OCD inte kan sluta tänka på det som genererar deras ångest.
Förälskelse har också associerats med nervtillväxtfaktorer som korrelerar med intensiteten hos romantiska känslor. Likaså spelar oxytocin och vasopressin en roll vid förälskelse. Faktum är att båda är särskilt relaterade till bindning och frisätts under orgasm, förlossning och amning hos kvinnor.
För att förälskelse ska kunna inträffa, måste ur detta perspektiv verkan eller passivitet av olika neurokemikalier och aktivering och deaktivering av vissa kortikala och subkortikala områden integreras.
2. Sternbergs teori om kärlek
Inom Sternbergs triangulära kärleksteori finns det tre komponenter.
Integritet
Detta är den närhet som var och en känner för den andra och styrkan i bandet som förenar dem. Intimiteten är vanligtvis stabil över tid och kan kontrolleras på något sätt. Denna komponent spelar en medelstor roll i kortvariga förhållanden men är fullt relevant i långvariga förhållanden (Sternberg, 1986).
Passion
Detta är en önskan av stor intensitet åtföljd av en stark tendens att söka förening med den andre. Det är baserat på romantiska känslor, fysisk attraktion och sexuell intimitet med partnern.
Passion är vanligtvis instabilt och fluktuerar ofta. Människor kan i allmänhet inte kontrollera om det föreligger eller inte, men de är extremt medvetna om det. Denna komponent av kärlek tenderar att vara extremt viktig i kortvariga förhållanden. Med det sagt spelar det också en relativt viktig roll i långvariga förhållanden (Sternberg, 1986).
Engagemang
Detta är viljan att bibehålla ett band med den andra personen. När det finns engagemang i ett förhållande, försöker paret att övervinna alla motgångar och bevara tillgivenheten bortom omständigheterna. Engagemang inkluderar kognitiva element som är involverade i att fatta beslut om relationens existens och långsiktiga engagemang. Liksom intimitetskomponenten tenderar det att förbli stabilt.
Kombinationer av dessa komponenter resulterar i olika typer av kärlek. Att kombinera intimitet och engagemang resulterar till exempel i medkännande kärlek. Att kombinera passion och intimitet leder å andra sidan till romantisk kärlek.
3. Integralteorin – en av de mindre kända av dessa teorier om kärlek
Psykologin har beskrivit olika former av kärlek. Hos samtliga verkar rollen som attraktion, anknytning-engagemang och omsorg (AAC) vara konsekvent.
AAC-modellen består av fyra grundläggande faktorer: attraktion, anslutning eller resonans, förtroende och respekt. Det skapar ett nytt ramverk som skulle kunna förklara kärlek i alla dess former (Tobore, 2020).
Attraktion
Både anknytning och attraktion spelar en roll i den besatthet eller passion som ses inom kärlek. Attraktion påverkar engagemang i ett förhållande. Det påverkas av förhållandets upplevda värde eller attraktivitet.
Anslutning eller resonans
Anslutning är nyckeln till engagemang, omsorg och intimitet. Det skapar en känsla av enhet i förhållanden. Det stärks av närhet, förtrogenhet, likhet och delade positiva upplevelser.
Förtroende
Förtroende är avgörande för kärlek och spelar en viktig roll i relationsintimitet och omsorg, såväl som för anknytning. Förtrogenhet är en nödvändig förutsättning för tillit och för att förhållandet ska vara tillfredsställande.
Respekt
Detta är viktigt i kärlek och alla mellanmänskliga relationer. Det är avgörande för engagemanget och tillfredsställelsen hos relationer (Hendrick & Hendrick, 2006) och i deras intimitet och anknytning.
Även om dessa faktorer kan verka oberoende av varandra, påverkar försvagningen av en de andra negativt. Samtidigt modulerar förstärkningen av en de andra och kärlekstillståndet positivt.
4. Färghjulsmodellen tillhör de intressantaste av dessa teorier om kärlek
I sin bok The Colors of Love presenterar John Lee en annan av kärleksteorierna. Han jämför kärleksstilarna med färghjulet och hävdar att det finns tre primära kärleksstilar, precis som det finns tre primärfärger. De är följande:
Eros
Lee beskriver denna stil som sensuell, intensiv och laddad med passion. Erotiska älskare är benägna att söka och prioritera sexuell tillfredsställelse och estetisk njutning.
Ludos
Denna typ av kärlek syftar på dem som uppfattar kärlek som roligt. De gör inomhus- och utomhusaktiviteter tillsammans, retas, unnar sig och spelar varandra harmlösa spratt. De överengagerar sig sällan eller aldrig.
Storge
Denna typ representeras av familjens kärlek mellan föräldrar och barn, syskon och familjemedlemmar. Den kan också utvecklas från vänskap, där människor som delar intressen och åtaganden gradvis utvecklar tillgivenhet för varandra.
Kombinationen av dessa tre stilar kan skapa följande sekundära kärleksstilar:
- Mani (besatt kärlek) Kombination av Eros och Ludos.
- Pragma (realistisk och praktisk kärlek) Integration av Ludos och Storge.
- Agape (osjälvisk kärlek) Partnerskap mellan Eros och Storge.
5. Anknytningsstilar – en av våra viktigaste teorier om kärlek
Denna teori hävdar att människors anknytningsstilar delvis formas av den relation de hade med sina anknytningsfigurer i barndomen. Samma mönster av interaktion fortsätter in i vuxen ålder, där det blir en del av kärleksförhållanden.
De tre anknytningsstilarna för vuxna är följande:
- Orolig/ambivalent. En person med den här stilen oroar sig för att dennes partner inte älskar denne.
- Undvikande. Någon med den här stilen känner sig obekväm med att närma sig andra.
- Trygg. En individ med denna anknytningsstil oroar sig inte för att bli övergiven, och denne är inte heller rädd för att en annan person ska komma för nära honom eller henne.
Denna teori hävdar att våra kärleks- och anknytningsupplevelser påverkar våra uppfattningar. Det påverkar i sin tur våra förhållanden.
6. Medkännande kärlek kontra passionerad kärlek – Hatfields teorier
Psykologen Elaine Hatfield föreslog att det finns två grundläggande typer av kärlek: medkännande kärlek och passionerad kärlek.
- Medkännande kärlek kännetecknas av respekt, anknytning, tillgivenhet och tillit. Det uppkommer vanligtvis från känslor av förståelse och respekt.
- Passionerad kärlek kännetecknas av intensiva känslor, sexuell attraktion, ångest och tillgivenhet. När den är ömsesidig känner människor sig upprymda och uppfyllda. Men när den inte är det känner de sig modfällda.
Det finns många teorier om hur vi blir kära. Till viss del är det en återspegling av individuell variation. Hur det än må vara så är det verkligen svårt att definiera denna komplexa och underbara känsla.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Bartels, A., & Zeki, S. (2000). The neural basis of romantic love. Neuroreport, 11(17), 3829-3834.
- Cherry, K. (2022, 21 de abril). 5 psychological theories od love. https://www.verywellmind.com/theories-of-love-2795341
- Hatfield, E. (1982). Passionate love, companionate love, and intimacy. In Intimacy(pp. 267-292). Springer, Boston, MA.
- Hazan, C., & Shaver, P. (1987). Romantic love conceptualized as an attachment process. In Interpersonal Development(pp. 283-296). Routledge.
- Hendrick, C., Hendrick, S. S., & Zacchilli, T. L. (2011). Respect and love in romantic relationships. Acta de investigación psicológica, 1(2), 316-329.
- Hendrick, S. S., & Hendrick, C. (2006). Measuring respect in close relationships. Journal of Social and Personal Relationships, 23(6), 881-899.
- Myers, E (2022, Jan 31). Sternberg’s Triangular Theory and the 8 Types of Love. Simply Psychology. www.simplypsychology.org/types-of-love-we-experience.html
- Sternberg, R. J. (1986). A triangular theory of love. Psychological review, 93(2), 119.
- Tobore, T. O. (2020). Towards a comprehensive theory of love: The quadruple theory. Frontiers in Psychology, 11, 862.
- Zeki, S. (2007). The neurobiology of love. FEBS letters, 581(14), 2575-2579.