Vad är tvångsmässig onani och vad får det för följder?

Onani är en källa till sund och välgörande njutning. Men detta beteende kan utvecklas till ett beroende. Läs vidare om du vill veta hur tvångsmässig onani kan uppkomma och vad man kan göra för att förebygga ett sådant beroende.

Skriven och verifierad av psykologen María Vélez.

Senaste uppdateringen: 18 december, 2022

Tvångsmässig onani, även kallat onaniberoende, drivs av en stark och återkommande impuls att tillfredsställa behovet att uppleva sexuell njutning. Även om onani är en hälsosam och njutbar akt, så blir den i de sammanhang vi här ska diskutera något som inte har med njutning att göra. Människor som hänger sig åt tvångsmässig onani gör det till ett mekaniskt beteende för att dämpa sina ångestkänslor.

Det handlar om en psykisk störning som kan få förödande effekter på en persons sociala och professionella liv. Människor som uppvisar dessa tendenser kan gå så långt att de ställer in sociala sammankomster för att få mer tid åt att onanera. Vidare kan de göra upprepade avbrott i sina dagliga arbetsscheman för att stilla sina begär på toaletten.

Man betecknar ofta dessa individer som onda eller perversa. Men i själva verket lider de av en hypersexuell störning och de behöver psykologisk behandling. I vissa fall kan de även vara i behov av medicinsk vård på grund av skador på deras penis eller vulva som har uppkommit till följd av överdriven stimulering.

Tvångsmässig onani – var går gränsen?

Det finns människor med stor sexualdrift. De tycker om att onanera ofta och det är inget fel med det. Däremot uppstår problem när syftet med onanin börjar ändras, samtidigt som frekvensen ökar. Med andra ord blir personen beroende av den stimulerande sensationen, något som går under namnet processberoende.

Genital stimulering får hjärnan att registrera en bestämd förnimmelse av vällust. Rent psykiskt är det fråga om en kortvarig upplevelse av välbefinnande som den berörda personen inte kan uppnå på något annat sätt. Det är därför som många människor blir beroende av denna upplevelse.

Den upprepade handlingen fungerar som en slags självmedicinering som syftar till att reducera ångesten, på samma sätt som när någon röker, dricker alkohol eller spelar hasardspel. Därigenom kan abstinensbesvär uppträda om personen i fråga inte onanerar. Dessa besvär kan ta sig uttryck i nervositet, lättretlighet, huvudvärk, nedsatt eller överdriven apetit, sömnlöshet och även skälvningar.

Utöver det trängande behovet att onanera och förekomsten av abstinensbesvär måste onanibeteendet också ha ökat i frekvens för att man ska kunna klassificera det som tvångsmässig onani. Det betyder att för varje dag som går trappas beteendet upp och blir svårare att kontrollera. Dessutom är tvångsmässig onani också något som går ut över personens sociala och yrkesmässiga liv.

Effekterna

Först och främst inverkar tvångsmässig onani på den berörda personens sexuella beteende. Detta mönster av självstimulering medför att personen huvudsakligen fokuserar på ejakulation eller orgasm. Den enda målsättningen är att lätta på trycket. På sikt kan detta ge upphov till förändringar i de neurofysiologiska processerna involverade i den sexuella responscykeln.

Med andra ord, när någon som lider av detta beroende har sexuellt umgänge med en annan person kommer denne inte att vara fokuserad på njutning eller välbefinnande. Istället kommer han (eller hon) försöka uppnå en snabb orgasm för att lindra sitt emotionella obehag. Alltså kan vederbörande ha svårigheter med att hålla vid liv den sexuella upphetsningen eller att inleda eller slutföra ett sexuellt umgänge.

Samtidigt kan en avsaknad av intresse eller vällustkänsla i personens sexuella interaktioner medföra att denne föredrar att tillfredsställa sig själv. Detta blir särskilt komplicerat när man lever i ett förhållande, eftersom man då har en benägenhet att undvika sexuella relationer. Och dessutom förlorar man då motivationen att försöka ge sin partner tillfredsställelse. Utöver detta kommer vanligen skuldkänslor att uppstå, liksom emotionell instabilitet.

Vidare gör oförmågan att kontrollera begäret och behovet att omedelbart mätta det att dessa personer blir socialt isolerade. Det kan till och med resultera i att de blir distraherade eller misskötsamma på arbetsplatsen. Och de kan till exempel sluta med att delta i sociala träffar för att få mer tid för sig själva. På så sätt kan personliga förhållanden ta skada. På arbetet kan dessa personer ofta smita iväg för att onanera på toaletten. Eller kanske helt utebli från jobbet.

En annan slående effekt på människor som är beroende av onani är deras brist på energi. Den obehagliga känsla som beroendet skapar, i tillägg till oviljan att ägna sig åt några andra aktiviteter och den fysiska tröttheten, leder typiskt till en känsla av utmattning. I takt med att energinivån sjunker försämras även livskvalitén generellt. Detta kan utvecklas till en ond cirkel.

Hur behandlar man tvångsmässig onani?

Om onaniakten och behovet att onanera inte orsakar obehag och inte inverkar på andra områden i en människas liv är det inte nödvändigt för henne att söka behandling. Onani hör till normalt sexuellt beteende och är helt naturligt. Men om beteendet däremot är förbundet med ångestkänslor och brist på impulskontroll gör man bäst i att uppsöka hjälp från en psykolog eller en sexterapeut.

Interventionen kommer att syfta till att minska de negativa känslorna, att styra impulserna och att återfå intresset för sexuell njutning, antingen i ensamhet eller i andras sällskap. Målsättningen med terapin kommer inte att vara att helt eliminera onanibeteendet. Istället kommer den att vara inriktad på att återvinna hälsosamma vanor.

Om du tror att du lider av denna störning och vill försöka lösa problemet på egen hand innan du konsulterar en terapeut så kan du pröva följande råd:

Lägg upp ett schema med kortsiktiga mål till att börja med. Till exempel att undvika att onanera inom ett visst antal timmar som du själv bestämmer dig för. Därefter ökar du tidsintervallen så att de sträcker sig över flera dagar och beteendet blir mindre vanligt. Förhoppningsvis kommer du att gradvis bryta vanan. Emellertid behöver många med detta beroende ofta psykologiskt stöd för att hantera de känslor som är associerade med det här tillståndet. Detta gäller särskilt om dina egna försök inte gör att symtomen minskar eller om de rentav ökar.