Vad dygnsrytmer är och hur de fungerar
Dygnsrytmer är ansvariga för att upprätthålla en kroppsbalans och basen är ljus och mörker. Alla levande varelser har oscillerande funktioner 24 timmar om dygnet. Men dessa varierar beroende på ljuset och årstiden för en given plats på planeten.
En biologisk rytm är en regelbunden variation av en organisk funktion relaterad till tidens gång. Det finns olika typer av biologiska rytmer beroende på tidens biologiska variationer: cirkadiska, infradiska och ultradiska.
Således hänvisar dygnsrytmer (cirkadiska rytmer) till de som äger rum hela dagen lång. Infradiska rytmer är de vars regelbundna variationer spelar in under en längre period än 24/7. Samtidigt hänvisar den ultradiska rytmen till de variationer som registrerats under en period på mindre än 24 timmar.
Hur fungerar dygnsrytmer?
Den första som använde termen dygnsrytm var Dr Franz Halberg. Etymologiskt betyder det “cykel nära 24 timmar”. Vissa författare anser dock att denna cykel faktiskt fluktuerar mellan 24 och 25. Organisationen av det cirkadiska systemet innehåller:
- En visuell komponent integrerad av fotoreceptorer.
- Pacemakerstrukturer som genererar dygnssignalen.
- Efferenta vägar från pacemakrarna till effektorsystemen.
Den suprachiasmatiska kärnan är ansvarig för att ta emot all information om omgivningen. Dessutom får den information direkt från omgivningens ljusstyrka genom nerverna.
Tallkottkörteln är en annan struktur av stor betydelse när det kommer till dygnsrytmer. Den utsöndrar melatonin, som reglerar dessa tillsammans med andra fysiologiska processer.
Dygnsrytmer
Varje del ovan har en funktion:
- Den suprachiasmatiska kärnan interagerar i sömnstadier och i vissa processer när du är vaken. Denna kärna tar emot information om ljusstyrkan från omgivningen genom de retinohypothalamiska banorna. Dessa fungerar som en dygnsklocka som ansvarar för sömn-vakenhetscykeln. Ljuset måste återfångas av fotokänsliga ganglieceller i näthinnan för att generera denna verkan. Således omvandlas det till nervimpulser som når suprachiasmatiska kärnan.
- Platsen för tallkottkörteln är i epitalamus. Denna körtel får information om ljus från omgivningen via:
- Synvägen.
- Nedåtgående autonoma projektioner till de övre cervikala sympatiska ganglierna.
- Postganglionisk pineal sympatisk innervation.
Denna körtel syntetiserar melatonin, som påverkar regleringen av det neuroendokrina systemet och reglerar dygnsrytmer och andra fysiologiska processer. Dessutom är variationen av ljus och mörker i melatoninsyntesen det väsentliga faktum som förklarar körtelns inblandning.
Historiska aspekter
Sedan urminnes tider har människor försökt hålla sig till de scheman som är fastställda av jordens rotation. Det är därför människor utför sina aktiviteter under dagen och reserverar nattimmarna för vila. Detta förändrades tack vare glödlampans ankomst, vilket gjorde nattlivet möjligt.
De biologiska processernas rytmer började beskrivas på 1700-talet. Det var dock inte förrän år 1959 som forskare började beskriva dygnsrytmer. Således uppstod en ny biologisk disciplin kallad kronobiologi år 1960 och medicinsk kronobiologi dök upp 11 år senare.
Senare, år 2007, fastställde Världshälsoorganisationen (WHO) och International Agency for Research on Cancer (IARC) att störningar av dygnsrytmen kan vara en orsak till cancer hos människor.
Det verkar som att förändringar i dygnsrytmen orsakar ett mönster som kräver korrigering för att undvika vissa förändringar av kroppsfunktioner såsom:
- Matsmältningskanalen
- Kardiovaskulär hälsa
- Sömn
- Adrenalinsyntes
- Beteende
- Hormonell aktivitet
Inverkan av melatonin och biologiska rytmer på homeostas behöver utredas ytterligare. Dessutom är kronobiologi, kronofarmakologi och kronotoxikologi några av de vetenskapsområden som undersöker dygnsrytmer och deras aktivitet i människokroppen. Detta kastar ofta ljus på sjukdomar som cancer. Det är därför det är så viktigt att vi fortsätter undersöka hur dygnsrytmer påverkar människans livscykel.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
-
Torres, J. S. S., Cerón, L. F. Z., Amézquita, C. A. N., & López, J. A. V. (2013). Ritmo circadiano: el reloj maestro. Alteraciones que comprometen el estado de sueño y vigilia en el área de la salud. Morfolia, 5(3).
-
Dvorkin, M., & Cardinali, D. (2003). Best&Taylor Bases Fisiológicas de la práctica Médica. Décimo tercera edición en español. Madrid España. Editorial Medica Panamericana.
-
Martínez, G. (2009). Regulación circadiana del comportamiento: diferencias entre especies diurnas y nocturnas. Universitas Psychologica, 8(2), 487-496.
-
Ángeles-Castellanos, M., Rodriguez, K., Salgado, R., & Escobar, C. (2007). Cronobiología médica. Fisiología y fisiopatología de los ritmos biológicos. Rev Fac Med UNAM, 50(6), 238-41.
-
Sigurdardottir, L. G., Valdimarsdottir, U. A., Fall, K., Rider, J. R., Lockley, S. W., Schernhammer, E., & Mucci, L. A. (2012). Circadian disruption, sleep loss, and prostate cancer risk: a systematic review of epidemiologic studies. Cancer Epidemiology and Prevention Biomarkers, 21(7), 1002-1011.
