Vikten av att vara medkännande med sig själv

Att vara medkännande med sig själv innebär inte att man är svag. Tvärtom så stärks man av det. Om du lär dig att behandla dig själv med vänlighet, om du förlåter dig själv när det behövs och lär dig att tala till dig själv kärleksfullt, kommer du att kunna hantera livets svårigheter och komplexiteter bättre.
Vikten av att vara medkännande med sig själv
Valeria Sabater

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Att vara medkännande med sig själv handlar inte om själviskhet. Varje individ har rätt att utöva egenvård som gör det möjligt för denna att förlåta gamla och nya misstag, få tröst i svåra stunder eller att behandla sig själv med respekt. Eftersom få föds med denna förmåga är det viktigt att lära sig hur man odlar den.

I Decamerone skrev Boccaccio att ingenting gör människor mer mänskliga än att känna medkänsla för dem omkring dem. På något sätt, både kulturellt och socialt, har vi blivit inpräntade med tanken att denna dimension alltid går inifrån och ut. Det är sant att det är bra att känna empati för dem som lider, eftersom det gör oss ädlare, visare. Det finns dock en lika viktig detalj som många inte tänker på.

Medkänslan måste också projiceras mot en själv. Att göra det är hälsosamt, helande och till och med nödvändigt. Vissa definierar det som en slags hälsosam narcissism. Vad det än är, går detta psykologiska område långt utöver självkärlek; det ger stöd, energi och mening till tillvaron. Låt oss gå lite djupare in i detta ämne.

Att vara medkännande med sig själv: nyckeln till psykologiskt välbefinnande

Det är en sak att älska sig själv, och en annan att älska sig själv väl och som man förtjänar. Inte all självkärlek är hälsosam eftersom det finns många överdrivna egon och självkoncept som positionerar en i en skadlig narcissism där ingen annan existerar eller är viktig i världen. På samma sätt i vardagen är det ganska vanligt att se individer behandla sig själva utan den tillgivenhet och respekt de borde ha för sig själva.

Att gå genom världen med undermålig självkänsla gör en sårbar för skuggorna med depression och andra psykologiska problem. Å andra sidan är män och kvinnor som inte kan kontrollera negativ förskyllan och skadlig självkritik ofta tvungna att till slut konfrontera ett mentalt lidande. De missar möjligheterna, skapar olyckliga relationer och uppnår sällan personligt uppfyllande.

Kvinna vilar huvudet i knäna

Att vara medkännande med sig själv är inte en svaghet. Ibland är det svårt för oss att acceptera denna känsla eftersom vi associerar medkänsla med medlidande, med en känsla som ofta är tom, passiv och placerar sig någonstans mellan sorg och ömhet mot något eller någon.

Det här är väldigt sorgligt. Sanningen är att de flesta har förvrängt denna dimension till en punkt där de är obekväma när de upplever den. Därför är det nödvändigt att omformulera allt och ge det den betydelse det förtjänar.

Vikten av att vara medkännande med sig själv

Kristin Neff har definierat termen självmedkänsla och beskrivit dess användbarhet för psykologiskt välbefinnande. Enligt hennes forskningsarbete motsvarar denna konstruktion utövandet av mindfulness. Innan pseudovetenskapliga koncept som dessa skrämmer bort dig bör du komma ihåg att vetenskapliga studier stöder de psykologiska fördelarna som kommer med det att visa medkänsla med sig själv.

Att vara medkännande med sig själv är framför allt att acceptera mänsklighetens ofullkomlighet. Det är att förstå att människor inte är perfekta, att vi gör misstag samt att lära sig att svara dem med vänlighet och tillgivenhet. Det finns många anledningar till varför detta bör utvecklas:

  • En studie från Duke University (USA) visar en intressant sak: människor som tillämpar självmedkänsla i sina dagliga liv har god emotionell intelligens och känner sig mer nöjda med livet.
  • Dessutom har självmedkänsla också visat sig korrelera med en lägre förekomst av depression och ångest. Detta är ett relevant faktum som är värt att överväga.
  • De som kan vara respektfulla och tillgivna med sig själva i svåra ögonblick formar en icke-dömande intern dialog, en som inte kritiserar och som tillåter dem att acceptera sig själva som de är.
  • Likaså är det intressant att notera att människor som är medkännande med sig själva inte oroar sig för mycket och inte sänker sig ner i negativa tankar som minskar det psykiska välbefinnandet (Krieger, Altenstein, Baettig, Doerig och Holtforth, 2013).

Komponenter av självmedkänsla

Böcker och studier angående medkännande med sig själv har blivit ökat i popularitet de senaste åren. Vi vet idag att en patient med depression som motiveras att vara medkännande med sig själv kan förbättra sina framsteg och sin progressiva återhämtning.

Studier som denna som genomförts vid universitetet i Zürich, till exempel, visar hur användbart det är att inkludera konceptet inom den kognitiva beteendeterapin. Med detta sagt är det ganska intressant att komma ihåg de element som formar utövandet av självmedkänsla:

  • Att kunna prata vänligt till andra och till sig själv.
  • Bedöma sig själv positivt.
  • Att vara medveten om att människor inte är perfekta.
  • Förstå att lidande, misstag och förluster är en del av livet.
  • Medkännande med sig själv innebär att man vet hur man uppskattar och älskar sig själv.
En man och vikten av att vara medkännande med sig själv vid havet

Att vara medkännande med sig själv: en nyckel till att vara oberoende

Att vara medkännande med sig själv är motsatsen till att man anser sig vara svag eller ömtålig. Det är att förstå hur mycket man är värd. I sin tur betyder det att vara tolerant mot våra misstag och omfamna våra inre sår för att ge oss uppmuntran och fortsätta framåt.

Det är också viktigt att tänka på en annan intressant detalj. Självmedkänsla ökar självständigheten vilket validerar dina känslor, dina behov och din självkänsla. När du vet vad du förtjänar slutar du vara beroende av andras uppmärksamhet och försäkringar. Du kan fortfarande uppskatta dem, men du har inte längre ett behov att andra människor validerar dig.

Avslutningsvis är det förmågan att ge dig själv tillåtelse att vara ofullkomlig, och att trots det fortsätta att älska dig själv i alla situationer och omständigheter – en hälsosam övning som är väl värd att öva upp.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Barnard, L. & Curry, J.F. (2011). Self-Compassion: Conceptualizations, Correlates, & Interventions. Review of General Psychology, Vol. 15, No. 4, 289–303.
  • Gilbert, P., & Procter, S. (2006). Compassionate mind training for people with high shame and self-criticism: Overview and pilot study of a group therapy approach. Clinical Psychology and Psychotherapy 13, 353-379. doi:10.100/cpp.507
  • Krieger, T., Altenstein, D., Baettig, I., Doerig, N., & Holtforth, M. G. (2013). Self-compassion in depression: Associations with depressive symptoms, rumination, and avoidance in depressed outpatients. Behavior Therapy, 44, 501-513. doi:10.1016/j.beth.2013.04.004
  • Neff, K. (n.d.). Definition of self-compassion. Self-Compassion.org. Retrieved from http://self-compassion.org/the-three-elements-of-self-compassion-2/
  • Neff, K., & Dahm, K. A. (2015). Self-compassion: What it is, what it does, and how it relates to mindfulness. In Brian D. Ostafin (Ed.) Handbook of Mindfulness and Self-Regulation (pp. 121-137). New York, NY, US: Springer.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.