Allt om integral beteendeterapi för par

· 24 april, 2019

Enligt Riva (2012) är integral beteendeterapi för par en av den tredje generationens terapier. Den här terapin fokuserar på privata upplevelser (känslor och tankar), acceptans och mindfulness. Den uppmärksammar också speciellt en funktionell analys av beteende som ett sätt att lösa problem, genom att överväga kontexten där de uppstår, bakgrunden, konsekvenserna av oanpassningsbart beteende och båda parternas personliga historia.

Som Cordova (2002) nämnde kallas den integral beteendeterapi för par eftersom den kombinerar acceptanstekniker med den traditionella beteendeterapin för par.

Med det sagt tar integral beteendeterapi för par hänsyn till framstegen inom traditionell beteendeterapi för par (Jacobson and Margolin, 1979). Anledningen till detta är att de förkroppsligar en känslomässig acceptanskomponent och inte direkt fokuserar på beteendeförändringar.

Vissa studier pekade ut att denna behandling är annorlunda gentemot traditionell parterapi. Dessutom nämner de att de underliggande förändringsmekanismerna gör det lättare att behandla parfrågor.

integral beteendeterapi för par

Integral beteendeterapi för par som en tredje generationens terapi

Acceptans

Acceptansteknikern är användbara för att hjälpa par att mötas halvvägs. Med andra ord får de möjlighet att arbeta med sina skillnader så att de inte blir en källa till konstanta konflikter. Enligt Dimidjan, Martell och Christensen (2008) är de huvudsakliga strategierna för att hjälpa till att uppnå detta:

Empatisk förening: Målet är att försöka reducera parets negativa beteenden. För att kunna göra detta ber terapeuten patienten att uttrycka smärtan som sagda beteenden orsakar utan att skuldbelägga eller anklaga någon. Att få en part att förstå hur dennes handlingar påverkar partnern är det huvudsakliga målet med den här strategin.

Gemensamt lösgörande: Det huvudsakliga målet här är för paret att identifiera de interaktionen som ger upphov till deras individuella frustrationer. Målet är att hjälpa paret att se sina problem från en annan synvinkel. Inom den här strategin analyserar terapeuten genomgående vad som förstärker beteenden som skapar problem. För att göra det uppmuntrar terapeuten paret att tala om dessa problem som om de vore åskådare.

Tolerans: Det här är tekniken som experten tar till när de föregående två inte fungerar. Terapeuten hjälper till att expandera sina toleransnivåer. Detta handlar inte om att gå tillbaka till idealiseringsfasen där paret först förälskade sig i varandra. Istället uppmuntrar det paret att vara rättvisa mot varandra och erkänna den andres egenskaper.

Mindfulness

Mindfulness är en teknik baserad på väldigt antika förhållningssätt. Den har sina rötter i olika religioner samt i österländska och västerländska filosofier. Buddhismen är dock den religion som utövar mest influens på tekniken. Den refererar till att vara uppmärksam och medveten om det nuvarande ögonblicket utan att göra några former av bedömningar.

Enligt O’Kelly och Collard (2012) blir förhållanden alltid föremål för olika prövningar med tiden. Med den här terapin kommer individen att bättre hantera dessa situationer genom att lindra de effekter som dessa prövningar utsätter förhållandet för. Dessutom hjälper det varje part att vara medveten om hur de normalt sett relaterar till den andra i specifika känslomässiga tillstånd. Det förbättrar också självkontrollen. Den här modellen baseras på naturlig förstärkning (ett leende, en vänlig kommentar osv).

integral beteendeterapi för par

Studier av integral beteendeterapi för par

Jacobson, Christensen, Prince, Cordova, och Eldridge (2000) jämförde traditionell beteendeterapi för par med integral beteendeterapi. Erhållen information från studien indikerar att deltagarna som behandlades med integral beteendeterapi för par visade större tillfredsställelse inom paret än de behandlade med den traditionella beteendeterapin för par.

Perissutti och Barraca (2012) erhöll liknande resultat i en senare studie. De analyserade 12 studier och fann en förbättring hos patienter som undergick integral beteendeterapi för par, både efter behandlingens avslut och efter ett år. Samma författare fann dock att de båda terapiformerna hade samma effektivitetsfaktor och resultat när de följde upp fallen efter 5 år.

Sammanfattning

Den här typen av terapi kombinerar kognitiva terapi tekniker med nya strategier för att uppmuntra acceptans. Det tillåter båda parterna att lära känna sig själva och sin partner bättre. Integral beteendeterapi för par anser att folk är känslomässigt reaktiva för sin partners olika beteende. Det är därför som målet är att förbättra tilliten, intimiteten och delaktigheten i förhållandet.

En sak är säker: där det finns större acceptans är folk mer villiga att göra förändringar för att förbättra, anpassa sig till den andra, kommunicera på ett bättre sätt och lösa konflikter.

”Tillit är livets klister. Det är den viktigaste ingrediensen i effektiv kommunikation. Det är en grundläggande principen som bevarar alla förhållanden.”

-Stephen Covey-

Jacobson, N. S., & Margolin, G. (1979). Marital therapy strategies based on Social Learning and Behavior Exchange principles. New York: Brunnel/Mazel

Dimidjian, S., Martell, C. R., & Christensen, A. (2008). Integrative behavioral couple therapy. In: A. S. Gurman (Ed.), Clinical Handbook of Couple Therapy (4th ed., pp. 73-107). New York: The Guilford Press.

O’Kelly, M & Collard, James. (2014). Using Mindfulness with Couples: Theory and Practice. Cognitive and Rational-Emotive Behavior Therapy with Couples: Theory and Practice. 17-31. 10.1007/978-1-4614-5137-2_2.

S. Jacobson, Neil & Christensen, Andrew & E. Prince, Stacey & Cordova, James & Eldridge, Kathleen. (2000). Integrative Behavioral Couple Therapy: an acceptance-based, promising new treatment for couple discord. Journal of consulting and clinical psychology. 68. 351-5. 10.1037/0022-006X.68.2.351.

Perissutti, Christina & Barraca, Jorge. (2013). Integrative Behavioral Couple Therapy vs. Traditional Behavioral Couple Therapy: A theoretical review of the differential effectiveness. Clínica y Salud. 24. 11–18. 10.5093/cl2013a2.