Antioffermentalitet som motvikt mot trauman
Offren för en traumatisk upplevelse går igenom mycket smärta och lidande. Det värsta är att omgivningens attityder gentemot dem ofta bidrar till deras reviktimisering vilket skadar dem ännu mer. Därför är det är viktigt att vara medveten om hur du kan hjälpa dem att hitta sin egen styrka och därmed återhämta sig. En antioffermentalitet är något man kan skapa som motvikt mot traumatiska upplevelser, och är en mentalitet som verkligen kan hjälpa en människa att återfinna sin styrka.
Det handlar om att ge sig in på en transformativ väg där den traumatiska upplevelsen inte är det som definierar offret. Att göra det är möjligt, även om det inte är en enkel sak. I dagens artikel lär du dig vad du kan göra och hur du kan göra det. Dessutom lär du dig mer om motståndskraft, ett kraftfullt verktyg som kan gynna människor utsatta för övergrepp.
”Allt som är mänskligt kan nämnas, och allt som kan nämnas kan bli mer hanterbart. När vi kan prata om våra känslor blir de mindre överväldigande, mindre upprörande och mindre läskiga.”
-Mr. Rogers-
Antioffermentalitet som motvikt efter en traumatisk upplevelse
Ett offer är en person som trakasserats, skadats eller dödats till följd av ett brott, en olycka eller någon annan händelse eller handling. Skadorna kan vara fysiska, psykologiska, sociala och materiella. Sanningen är att ett eller flera områden av personens hälsa påverkas efter händelsen. Människor kan bli offer för alla möjliga saker. Till exempel en naturkatastrof, en våldtäkt, ett psykologiskt angrepp på grund av väpnad konflikt och mycket annat.
Alla dessa processer genererar offer, människor som kommer att behöva leva med någon form av skada eller smärta efter denna traumatiska upplevelse. Upplevelsen kommer vanligtvis tillsammans med tankar, känslor och beteenden som kommer att visa sig ogynnsamma om de upprätthålls över tid.
Meningen med en antioffermentalitet är att skapa en motvikt som hjälper dessa människor att sluta känna sig som offer så att de kan få tillbaka kontrollen över sina liv. Det består i att ge berika offren med saker som får dem ur denna sinnesstämning. Med andra ord, så att de inte förblir positionerade som ett offer eller utnyttjar och överdriver sin situation. Offer har nämligen ibland en tendens att konstruera sina berättelser utifrån sitt personliga tillstånd, och det är viktigt att de upphör med detta och börjar se sig själva bortom sin situation.
Detta betyder inte att offret medvetet vill fortsätta som sådant. Ofta upprätthåller de sitt tillstånd på grund av rädsla i samband med vad som hänt dem. Många av dem är förälskade i sin smärta och vill skydda den.
Antioffermentaliteten är en process som innebär en adekvat interventionsmodell för att ett offer ska kunna ta sig ut ur sitt tillstånd. För att det ska inträffa måste någon närstående betona hur och varför. Offret kan också själv hjälpa till genom att arbeta med sig själv med eller utan stöd. Framför allt genom att fokusera på ansvaret av att ta hand om sig själv.
Hur man skapar en antioffermentalitet
Till att börja med måste offret vilja gå in på en väg där han eller hon anammar en antioffermentalitet. Således är ett av de första stegen att erkänna att man lider och skadas av sin offermentalitet. Om man lyckas göra det kan man börja se allt från ett annat perspektiv och därmed börja vidta åtgärder. Låt oss titta på några sätt:
- Känn igen dina känslor för att förstå hur de manifesterar sig och ta kontroll allteftersom. För att göra detta behöver du också navigera genom din självkännedom så att du vet vart du är på väg och hur du egentligen mår.
- Lägg bort alla masker. Du behöver hitta ditt verkliga jag för att skapa en attityd som går utöver situationen som ledde dig till att bli ett offer.
- Upptäck självförstörande tankar för att stoppa dem. Således tar du dig ur ett läge av kognitiv stagnation.
- Lägg undan den passiva attityden. Detta hjälper dig att agera. Tanken är att leda dig till att ta kontroll över ditt liv.
Vi kan också börja försöka se allt från ett annat perspektiv. Ett snällare sådant, där vi räddar oss själva och börjar visa oss som de vi verkligen är och där vi drar nytta av allt vi kan erbjuda andra och oss själva. Det handlar om att bygga upp oss själva.
Det är inte ett enkelt jobb, men vi kan bygga upp oss lite i sänder. För detta måste vi ta hand om vår affektiva, sociala, fysiska och andliga värld. Kom ihåg att hälsa är en integrerad del och att ta kontroll över våra liv innebär att ta ansvar för oss själva.
Kraften i motståndskraft efter en traumatisk upplevelse
Motståndskraft går att odla och du kan ta fram det bästa i dig själv genom denna. Den består av förmågan att övervinna problem. Med andra ord att möta dem. Den har en del i alla delar av din utveckling. Därför påverkas den av både din biologi och den omgivande miljön.
Du kan använda olika strategier för att öka din motståndskraft. Till exempel genom berättelser och konst kan du skapa kommunikationsbroar som låter dig visa och förstå vad som händer med dig. Du kan också gå till grupp- och individuell psykoterapi. Du kan också se det genom den förstärkta verklighetens lins, något som Ibeth Johana Acosta föreslår, en specialist inom juridisk och forensisk psykologi.
När du väl kan lita på din förmåga till motståndskraft kan du förvandla hinder till inlärningsupplevelser. Således frigör du dig från offerrollen och börjar konstruera nya berättelser som ger din upplevelse en mer välvillig mening.
Cyrulnik och hans kollegor talar djupgående om denna fråga i sin bok Resilience: How to Gain Strength from Childhood Adversity. De understryker bland annat att det finns ett psykologiskt alternativ till livet under offerprocessen och bjuder in läsaren att överskrida den psykopatologiserande synen på ämnet – både ur ett professionellt och personligt perspektiv.
Slutsats om antioffermentalitet som motvikt vid trauman
Kort sagt, motståndskraft hjälper offer att återhämta sig och ger dem ett mer autentiskt möte med andra och med sig själva.
Dessutom kan det bidra till att man börjar konstruera nya berättelser som främjar en värld med ett syfte fullt av lärande och nya vidder. Detta skapar en ny mening, en som går utöver den traumatiska upplevelsen.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Acosta Rubiano, I.J. (2018). La resiliencia, una mirada hacia las víctimas del conflicto armado colombiano.
Cyrulnik, B., Manaciaux, M., Sánchez, E., Colmenares, M.E., Balegno, L., Olaya,, M.M., Cano, F. (2006). Centro Internacional de investigación Clínico-Psicológica (CEIC).
Fernández, A.A. (2017). Víctima y desvictimización. Tesis Doctoral, Universidad Católica San Antonio de Murcia.