Astrocyter och nervsystemet: kroppens nervbanebyggare

Astrocyter kallas cellerna som bland annat hjälper till med att bygga nervbanorna i nervsystemet. Det finns gott hopp om att en utökad kunskap kring dem kan leda till botandet av många sjukdomar.
Astrocyter och nervsystemet: kroppens nervbanebyggare

Senaste uppdateringen: 01 maj, 2021

Astrocyter, en typ av hjärnceller, är huvudkomponenterna i grupperingar med gliaceller. Deras betydelse har tidigare undervärderats, men idag känner vi bättre till betydelsefullheten av astrocyter i nervsystemet.

Astrocyter utgör en del av gliacellsgrupper. Deras betydelse har genom tiderna ifrågasatts. Till en början så underskattade experter funktionen med dem, eftersom deras enda relevans verkade vara att transportera neuronerna. Det har dock visats att de inte bara utgör en passiv funktion, och deras arbete handlar inte bara om att att komplettera neuroner.

Faktum är att dessa typer av gliaceller ansvarar för att konstruera nervbanor och andra funktioner som att:

  • vägleda nervceller under migration
  • orsaka bildandet av den hematoencefaliska nivån
  • ge neuroner metaboliskt stöd
  • samarbeta vid neurongenerering.

Som du kan se finns det mycket att lära sig samt veta om astrocyter. Det är bland annat intressant på vilket vis de reagerar på neural aktivitet, hur de reparerar sig själva och den kommunikation de besitter. Låt oss gräva djupare i detta.

En illustration av astrocyter

Typer av astrocyter i nervsystemet

Astrocyter omger hjärnkapillärerna helt och hållet och bildar en fysisk barriär mellan blodet och nervcellerna. De innefattar olika typologier vilka genererar olika sorter:

  • Protoplasmatiska astrocyter belägna i den grå hjärnsubstansen. De har formen av en sfär med utskott som sträcker sig till andra grenar som är oregelbundna och böjda. De yttre grenarna täcker blodkärlen, hjärnhinnans yta och synapserna.
  • Fibrillära astrocyter belägna i den vita hjärnsubstansen. De är långa, tunna och utan grenar, i form av fibrer. Deras ändar sveper runt Ranviernoderna i axonerna och blodkärlen.

Som kuriosa kan noteras att astrocyternas ändar gör att de liknar formen av en stjärna. Dessa är förlängningar som sträcker sig över till angränsande celler.

Astrocyter har också ett protein som kallas glia-fibrillärt surt protein i cytoskelettet. Detta är den egenskap som gör dem verkligt annorlunda, eftersom de bara finns i denna typ av cell.

Funktioner

Astrocyter konstruerar vägarna för överföring av information i din hjärna. Tack vare de neurala förbindelserna som de tillhandahåller ansvarar de för att vägleda hur axonerna transporteras. Detta åstadkommes genom molekyler som lockar eller stöter bort.

Som goda byggarbetare är astrocyter medvetna om vad som händer i nervsystemet. På grund av detta tar de uppgiften att balansera neuronerna, eller att skapa cerebral homeostas. På grund av denna funktion fungerar de som metaboliskt stöd, vilket uppnås genom bevarande av jonbalansen i nervcellerna.

Förutom att utföra alla ovannämnda uppgifter deltar astrocyter vid mognad och underhåll av synapser. Dessutom ger de syre, näringsämnen och skyddande isolering till nervcellerna.

Genom en process som kallas fagocytos kan dessa celler eliminera rester från hjärnmetabolismen. Som ett resultat är denna process fördelaktig eftersom den möjliggör bortskaffande av avfall och patogener. De kan också elimineras genom att resterna transporteras till blodet. Dessutom, då en stroke uppstår, transporteras astrocyter till skadan för att avlägsna de döda nervcellerna.

Utöver det utgör de en del av den mycket viktiga hematoencefaliska barriären, som omvandlar dem till mellanhänder mellan cirkulationssystemet och nervcellerna, liksom en filtreringsmekanism. Därför ansvarar de också för att reglera molekylernas väg från blodet till hjärnan.

Astrocyter är kopplade till signalsubstanserna på så vis att de svarar på dem på ett aktivt sätt och har receptorer som kombineras med dem. Detta är en viktig kommunikationsmetod för denna typ av gliaceller som kompletteras med ett annat sätt att skicka meddelanden för att isolera utrymmet i de synaptiska korsningarna samt fungera som signalmodulatorer mellan neuroner.

Astrocyter och reaktiv glios

Det finns en patologisk process som ökar snabba och till antalet överdrivna astrocyter. Denna process åtföljer det inflammatoriska fenomenet kallat reaktiv glios.

Forskare har identifierat två typer av astrocyter då denna typ av spridning sker: A2, som har reparationsfunktioner, och A1, som orsakar nedbrytning av nervvävnad.

Reaktiv glios uppstår när det sker en bristning i nervsystemet. Därefter följer en spridning av dessa celler i de regioner för skadan. Faktum är att många studier har visat detta fenomen.

Ett foto av hjärnvävnad

Vad underlättar detta och vad gör det inte?

Den reaktiva gliosen är fördelaktig eftersom den skapar en syntes av neurotrofiska faktorer som är ansvariga för neuronernas överlevnad. Å andra sidan är det skadligt eftersom det skapar en glia-ärrbildning vilket resulterar i en barriär eller axontillväxt.

Detta fenomen är viktigt i kliniska studier eftersom det ger hopp för nya terapeutiska modeller. Exempelvis studerar experter stamcellstransplantationer med hjälp av neurotrofiska faktorer som främjar neural regenerering. Ett flertal studier inom ämnet pågår för tillfället för att hitta botemedel mot neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons sjukdom.

Astrocyter som byggstenar i nervsystemet

Astrocyter ansvarar för att upprätta kommunikationspunkter mellan distinkta celler och nervsystemet. Eftersom de är ansvariga för att isolera och eliminera skadliga ämnen, kämpar de mot hjärnskador. De möjliggör också återupprättande av dessa kommunikationsvägar.

Astrocyter finns där för att skapa länkar mellan olika områden och anatomiskt-funktionella element. Dessa är exempelvis cirkulationssystemet och den hematoencefaliska barriären mellan neuronerna själva och gentemot de cerebrala signalsubstanserna. Dessutom är de exceptionella när det gäller att upprätthålla nervbanor. Detta beror på att de får nervsystemet att bibehålla sin inre jämvikt.

Från alla dessa resultat är vårt hopp att neurovetenskapen fortsätter att studera dessa celler och deras potentiella tillämpningar. Detta kommer att bana väg för nya framsteg relaterade till dessa typer av gliaceller.

It might interest you...

Varför finns det så mycket fett i hjärnan?
Utforska SinnetLäs det Utforska Sinnet
Varför finns det så mycket fett i hjärnan?

Fetter hjälper våra kroppar att fungera bättre när de finns i vår kost i rätt proportion, men varför det finns så mycket fett just i hjärnan?



  • Nedergaard, M.,  Ransom, B, & Goldman, S. (2003) New roles for astrocytes: Redefining the functional architecture of the brain. Trends in neurosciences, 26(10), 523-530.