Att använda psykologi mot terrorism: Guantanamo

02 april, 2021
I varje krig, genom alla tider, har psykologi använts för att bekämpa fienden. Guantanamo är på det viset inget undantag. Med myndigheternas tillåtelse används psykologiska tortyrmetoder i en tid då ren fysisk tortyr ses som barbarisk.

När psykologen James E. Mitchells vittnade i en militärdomstol om Guantanamo, var många oroliga. Det hade diskuterats om att använda psykologi mot terrorism och Mitchell erkände inte bara att han använt sin kunskap för att tortera fångar, utan sa också att han skulle göra det igen om han gavs chansen.

Låt oss se tillbaka och komma ihåg hur populär kampen mot terrorismen blev efter attackerna den 11 september 2001. Attackerna ledde till en krigsförklaring mot muslimska terrorister världen över, och efter en mängd brutala terroristdåd hade krigsaktionerna ett omfattande stöd bland gemene man.

Denna situation utvecklades bland annat till USA:s invasion av Afghanistan. Medlemmar i terroristorganisationer som al-Qaida blev arresterade och skickade till militärbasen Guantanamo Bay Navy Base. Först via Wikileaks, och senare via flera andra media, fick allmänheten reda på den tortyr som fångarna blev utsatta för i Guantanamo. Tortyren genomfördes av legitimerade psykologer.

Du kan kedja mig, du kan tortera mig, du kan till och med förstöra den här kroppen, men du kommer aldrig fängsla mitt sinne.

-Gandhi-

Guantanamopsykologerna, Mitchell och Jessen, använder psykologi mot terrorism

Två psykologer i Guantanamo

Allt började med den ökända The Manchester Manual. Detta var en guide för al-Qaidas anhängare med specifika instruktioner angående för dem lärdomsrika ämnen, till exempel hur man framgångsrikt kan ljuga under ett förhör. Psykologerna James E. Mitchell och Bruce Jessen analyserade detta dokument och skickade det till de amerikanska myndigheterna.

Allt tyder på att de gjorde detta i marknadsföringssyfte över deras egna deras förmåga att hantera al-Qaidas förhörsmetoder. Därefter fick de båda psykologerna arbete som instruktörer i programmet Survival, Evasion, Resistance and Escape (överlevnadsteknik, dold flykt, motstånd, undsättning), även känt som SERE, under det amerikanska flygvapnet.

De hade tidigare lärt amerikanska soldater att stå emot tortyr ifall de skulle bli tagna till fånga under en väpnad konflikt. Dock blev deras arbetsuppgifter ändrade efter att man analyserat The Manchester Manual. Därefter började de använda psykologi som metod mot terrorism under pågående fångförhör.

En kvinna på rättegång

Användningen av psykologi mot terrorism

Mitchell och Jessen är de legitimerade psykologerna bakom den ”moderna” tortyren i Guantanamo Bay. Om man tittar närmare på metoderna de använde, märker man att de är allt annat än nya. I detta fall blev dock informationen de fick fram vinklad till att ge stöd till handledarnas psykologiska teori.

Enligt dem använde de teorin om inlärd hjälplöshet. Denna teori, som blev presenterad 1967 av psykologen Martin Seligman, hänvisar till en kontinuerlig bestraffning som gör att en person lär sig att vara undergiven mot en angripare. Kort sagt, det inlärda beteendet att de inte är likvärdiga den som torterar dem.

Mitchell och Jessen gjorde sin tolkning av denna teori och skapade, vad de kallade, förbättrade förhörstekniker. Dessa tekniker bestod av systematiska fysiska övergrepp, att hålla fången isolerad och inte låta dem sova eller äta. Allt i syfte att bryta deras vilja. Ingenting av detta är nytt, utan snarare sadistiskt. Men normalt brukar man lätta piskan med en morot då och då. Samspelet mellan straff och belöning är vad som traditionellt har visat sig vara effektivast.

En man med knuten näve

Arrogans leder till besvikelse

Dessa två psykologer talade inte fångarnas språk, men de var personligen inblandade i tortyren. De genomförde procedurer som skendränkningar samt sporadiska slag mot huvudet under timmar i följd. Det mest förskräckliga är kanske att inte fick den information de ville ha. Många fångar motstod och talade inte, och de som gjorde det kunde fritt ljuga utan att repressalierna var värre en normaltillståndet.

Under en pågående Guantanamorättegång, där fem fångar agerar målsägande, har Mitchell blivit kallad att vittna men inte blivit anklagad för någonting. Han, tillsammans med sin kollega Jessen, tjänade mer än 81 miljoner amerikanska dollar för sitt arbete. De har båda en klausul i sina kontrakt som ger dem med 5 miljoner dollar vardera till eventuella rättsliga påföljder. Dessa rättegångar kommer emellertid inte att ske eftersom situationen med Guantanamo inte har lett till några fällande domar.

Det är farligt då världens största makter stimulerar och uppmuntrar denna typ av experimentella förhörstekniker. Det finns dock en än mer problematiskt aspekt med Guantanamofallet; att använda psykologi för att tillfoga skada och att tortera.

Pérez Gónzalez, M., & Rodríguez-Villasante y Prieto, J. L. (2002). El caso de los detenidos de Guantánamo ante el derecho internacional humanitario y de los derechos humanos. Revista Española de Derecho Internacional, 11-40.