En tänkvärd berättelse om Bokuden från Japan

3 september, 2019
Denna historia handlar om Bokuden, en av de största japanska krigarna.

Denna tänkvärda berättelse handlar om Tsukahara Bokuden från Japan – en legendarisk krigare från 1500-talets Japan.

Han utövade kampsport och var känd för sin talang inom detta. Han var dock mest känd för sin visdom.

Enligt berättelsen hade Boduken tre barn. Han ville testa dem för att se hur uppmärksamma de var.

För att göra detta satte han ett tungt föremål ovanpå dörren och lämnade den halvöppen. Han kallade sedan på sin äldsta son Hikoshiro.

”Bara en idiot testar hur djupt vattnet är med både fötterna.”

Bokudens äldsta son var älskad av alla. Han var väldigt snäll.

Då hans far kallade på honom så gick han fram till dörren och tryckte nätt på den. Han märkte att den var tyngre än vanligt och tänkte att något hade hänt.

Hikoshiro kände längs den övre kanten på dörren. Han upptäckte då föremålet och tog ner det. Bokuden var nöjd med sin son, men visade inte detta.

Hans son gick sedan ut ur rummet och lämnade föremålet där han hade hittat det.

Ett hus i Kina.

Olika reaktioner från Bokudens andra söner

Några dagar senare ville Bokuden testa sin andra son på samma sätt.

Hikogoro var känd för sin snabbhet och smidighet. Han var inte försiktig som sin äldre bror, men han var väldigt säker på sig själv och sina förmågor.

Fadern kallade in sonen i rummet. Hikogoro reste sig snabbt upp och gick mot dörren. Han öppnade den utan att tänka efter.

Föremålet föll ned, men pojken var så smidig att han fångade den i luften. Han satte därefter tillbaka det på samma plats.

Det blev sedan dags att testa hans yngsta son, Hikoroku. Han var den mest impulsive av de tre sönerna, men även den lyckligaste.

Bokuden älskade honom mycket men var orolig för att han inte skulle kunna klara av testet. Han hade rätt. Bokuden kallade på sin son, precis som han hade gjort med de andra två.

Hikoroku sprang fram till dörren och öppnade den entusiastiskt. Föremålet föll ned och slog till hans chonmage (en traditionell japansk hårstil).

Pojken tog då fram sitt svärd och klöv föremålet i två delar innan det nådde marken. Han skrattade sedan och verkade stolt över sin reaktion.

Bokuden från Japan: en historia om försiktighet

Enligt historien oroade sig Bokuden över sin yngsta sons reaktion. Han ansåg att en sådan impulsiv person bara skulle vanhedra familjen och hans hus.

Traditionen sade att Bokuden inte skulle ge sin yngsta son några ansvarsområden eftersom han saknade medvetenhet och visdom.

Bokuden kallade till sig alla tre sönerna och berättade en historia om något som hade hänt honom för några år sedan. Han hade haft en lärjunge som var snabbare än alla, både mentalt och fysiskt. Han var van vid att alltid vinna.

En dag gick han längs gatan och sprang på en väldigt nervös häst. Djuret var så ängsligt att det sparkade mot honom.

Den unge mannen var så smidig att han lyckades undvika smällen och verkade lika smidig som en katt. Alla som såg på applåderade åt mannens förmågor.

Målning av samuraj.

Bokuden från Japan: en lärdom för livet

Samma dag träffade eleven Bokuden och berättade vad som hade hänt. Bokuden lyssnade noga och stängde av honom efter att han hade avslutat sin historia.

Han sade att han aldrig ville se honom igen. Alla häpnade. Varför uppskattade inte mästaren studentens smidighet?

Bokudens tre söner lyssnade uppmärksamt på hans historia.

Den äldsta sonen var tyst och verkade reflektera över det han hade hört. Den andra sonen verkade intresserad, men den yngsta sonen verkade förvirrad och upprörd.

”Varför gjorde du dig av med en man med sådana färdigheter? Var du rädd att han skulle ta din plats?” frågade han.

Bokuden svarade då: ”En man som inte kan förutsäga faran utan bara reagera på den förtjänar inte att vara min elev. Om han hade varit en vis man så hade han aldrig gått så nära hästen”.

De tre sönerna var tysta. Den andra och yngsta sonen förstod budskapet och lämnade skamset rummet.

  • Cleary, T. (Ed.). (1995). Antología Zen: Cien historias de iluminación (Vol. 17). Edaf.