Klüver–Bucy-syndromet: brist på rädsla

9 oktober, 2019
Om man har brist på rädsla så kan det leda till att man utsätter sig för faror som man annars inte hade gjort.

Klüver–Bucy-syndromet är ett av de mest extrema exemplen på hur ett nervsystem kan förändra en persons liv genom brist på rädsla.

Föreställ dig att det finns en del av din hjärna som hanterar rädsla och känslan av att bli bortstött. Föreställ dig nu att denna del är skadad och du inte längre är rädd för något.

Du kanske tänker att detta är fantastiskt, men det är det faktiskt inte. Ingen tycker såklart om att känna rädsla, men det är en känsla som är nödvändig för att vi ska kunna överleva.

Denna fundamentala del kallas amygdalan, och om den förändras eller tas bort så kan detta leda till Klüver–Bucy-syndromet.

Detta syndrom kännetecknas av en brist på rädsla, vilket leder till riskfyllda beteenden, dålig kost samt dysfunktionell aktivitet, etc.

Klüver–Bucy-syndromet – brist på rädsla

Detta syndrom identifierades av Heinrich Klüver och Paul Bucy, därav dess namn.

Läkarna tog bort de temporala loberna hos rhesusapor för att utforska dess funktioner. De upptäckte då något ganska så oroväckande. Om denna struktur förändras så kan det uppstå följande symptom:

  • Oralt beteende. Aporna började alla föremål med sina munnar som om detta vore enda sättet.
  • Hypersexualitet. Det förekom en markant ökning av sexuellt beteende.
  • Visuell agnosi. De upplevde svårigheter med att känna igen föremål eller personer.
  • Emotionella förändringar. De var väldigt omotiverade och saknade ansiktsuttryck. Den mest framstående emotionella förändringen var att de inte längre var rädda. Ett stimuli som innan sågs som terror betydde inte längre någonting.

Klüver–Bucy-syndromet hos människor

Symptomen hos människor är ganska likartade, men det finns vissa skillnader. Tvångsmässiga beteenden har en speciell relevans och det förekommer en markant förändring i det sociala utbytet.

Bland de främsta symptomen så kan vi se följande:

  • Brist på rädsla. Personen har en tendens att interagera med potentiellt skadliga stimuli som vi generellt tenderar att undvika.
  • Olämplig kost. Personerna äter inte bara kompulsivt utan försöker även att äta farliga substanser, som plast och avföring.
  • Sexuellt beteende. Sexualiteten verkar inte ha någon gräns. Dessa ämnen visar en stor ökning av olika typer av sexuell aktivitet.
  • Kompulsivt oralt beteende. Folk med detta syndrom tenderar att undersöka allt med munnen på ett kompulsivt sätt.
  • Minskade hämningar. Denna brist påverkar personlighetens alla sfärer, men den påverkar också den visuella nivån. Dessa individer tenderar att överreagera på alla visuella stimuli som om det inte fanns något tidigare filter.
  • Kan inte längre känna igen. Personerna mister sin förmåga att känna igen vänner och familj. De uppvisar också en attityd som om de aldrig någonsin träffat personen innan.
Del av hjärnan.

Minskade hämningar

Rädsla och bortstötning beskrivs oftast som negativa känslor som man inte vill ha. Denna uppfattning är meningslös på en biologisk och evolutionär nivå.

Rädsla och känslan av att bli bortstött är känslor som hjälper oss att interagera med vår miljö på ett funktionellt sätt.

Beteendeförändringar vid brist på rädsla

Att sakna en förmåga att interagera med andra kan ha väldigt allvarliga konsekvenser och Klüver–Bucy-syndromet är ett tydligt exempel på detta.

Faktum är att individens oförmåga att dra en linje mellan impulserna och handlingarna är vad som orsakar dessa symptom.

Detta tillstånd förvärras dessutom av personens oförmåga att känna igen andra personer; vilket gör att personen inte kan återta minnet av det emotionella bandet med de som står honom eller henne nära.

De organiska förändringarna med Klüver–Bucy-syndromet

De förändringar som togs upp ovan har sin etiologi i den strukturella förändringen av vissa organ i nervsystemet:

  • Temporalloben. Denna lob hanterar språket. Den etablerar även en länk mellan ett visuell stimuli och det motsvarande emotionella innehållet i minnet. Visuell agnosi uppstår främst p.g.a. en förändring i denna struktur.
  • Amygdalan. Amygdalan är en subkortikal struktur som hanterar känslor. Då ett stimuli upplevs som hotfullt så kommer detta leda till en fly- eller fäkta respons. Det är en fundamental mekanism för däggdjurens överlevnad.
  • Överskott på vit massa. Det är främst en koncentrering av axoner med målet att ansluta flera delar av nervsystemet på en subkortikal nivå. Förändringen vrider den existerande associeringen i minnet mellan stimulin och det emotionella innehållet.
Område i hjärnan.

Orsaker till Klüver–Bucy-syndromet

Den strukturförändring som tas upp ovan kan ha olika orsaker och uttryck. Bland de som står ut mest har vi följande:

  • Infektiösa och virala sjukdomar. Herpetisk encefalit och meningit är de mest förekommande i detta fall. Infektionen eller inflammationen som uppstår kommer att förstöra nervvävnaden.
  • Skador. Exempelvis traumatiska hjärnskador som oftast orsakas av olyckor. Skadan måste för det mesta vara allvarlig och djup för att påverka de subkortikala strukturerna som exempelvis amygdalan. Kirurgiska skador kan också leda till detta.
  • Demens. Klüver–Bucy-syndromet är oftast relaterat till Alzheimers eller Piks sjukdom, där nedbrytning av vävnaden uppstår på en subkortikal nivå och kan påverka temporalloben. Detta kommer att påverka de flesta emotionella förmågorna.
  • Tumörer. Det tryck och den metaboliska obalans som uppstår vid en tumör kan leda till flera symptom på Klüver–Bucy-syndromet. Tumörerna finns oftast i det frontotemporala området.
  • Epilepsi. En förändring av de temporala loberna på en elektrisk nivå kan producera hyperaktivering, vilket påverkar nervvävnaden, främst den vita massan.
  • Stroke. Blödningar är också faktorer som påverkar detta syndrom.

Behandling för brist på rädsla

Behandlingen är både svår och begränsad p.g.a. oförmågan att återskapa nervvävnaden. De flesta behandlingar kräver medicin för att hantera de beteende förändringar som uppstått.

Målet är först och främst att reducera skadornas påverkan.

Ett exempel på detta är då man försöker motverka de effekter som har uppstått vi en stroke. Det är svårt att förutsäga detta syndrom då konsekvenserna ofta inte syns direkt.

Framsteg inom neurovetenskapen, samt rehabiliteringstekniker, förbättrar patienternas livskvalitet.

Klüver–Bucy-syndromet är ett klart exempel på den påverkar som förändringarna i nervsystemet har på vårt dagliga liv. Patientens närstående kan också komma att lida eftersom personen inte kan känna igen dem.

Det terapeutiska arbetet är därför av stor vikt.

  • Klüver, H. & Bucy, P. (1997). Preliminary analysis of functions of the temporal lobes in monkeys. 1939. J. Neuropsychiatry Clin. Neurosci. 9 (4):606-620