Capgras syndrom: att se nära och kära som bedragare
Förmågan att känna igen folks ansikten och särskilja dem är någonting vi föds med och som fortsätter att utvecklas under våra första levnadsår. Men vad skulle hända om du plötsligt inser att du inte ens kan känna igen ansiktet på en nära anhörig? Vad skulle hända om du trodde att denne hade ersatts av en bedragare? Den underliga känslan är precis vad folk med Capgras syndrom upplever.
De tror att deras nära och kära har blivit utbytta med bedragare som försöker utge sig för att vara dem. Innan vi gräver djupare i det här ämnet måste vi dock gå igenom vissa koncept. Två viktiga saker som vi vill titta närmare på är prosopagnosi och illusioner, och hur de skiljer sig från varandra.
Prosopagnosi och illusion
Redan 1891 myntade Sigmund Freud termen agnosi för att definiera en oförmåga att förstå alla sorters sensorisk stimulans. Prosopagnosi är sedan en kombination av två grekiska ord: “prosopon”, vilket betyder ansikte, och “gnosis”, som betyder att känna igen.
Därför innebär prosopagnosi svårigheter med att känna igen bekanta ansikten. Något som kan orsaka detta är stroke, speciellt i frontal- eller occipitalloberna i hjärnan.
Å andra sidan kommer illusioner helt och hållet från idéer (vanföreställningar). Dessa är fantastiska förvanskningar av verkligheten, falska trosuppfattningar baserade på en felaktig tolkning av verkligheten.
Det finns också fem olika typer av illusoriska upplevelser. Dessa är: illusorisk uppfattning, illusorisk tolkning, illusorisk bedömning, illusoriska fantasier och illusorisk inspiration.
Nu när vi har tydliggjort detta bör vi nämna att felidentifieringssyndrom har avvisats som ett märkligt inträffande fram tills nyligen. Det är först nu som de börjar få mer uppmärksamhet.
Felidentifieringssyndrom
Vad gäller felidentifieringssyndrom är det som händer att någon uppfattar saker på rätt sätt; det är bara det att denne tolkar informationen fel. Det innebär att vad personen ser är verkligt, men att dennes tolkning inte är det.
Det finns fyra olika typer av illusoriska felidentifierings syndrom:
- Capgras syndrom: personen uppfattar felaktigt att en dubbelgångare har ersatt någon som står den nära (en nära anhörig eller vän). Men det är inte sant.
- Fregolis syndrom: personen kommer att tro att en eller fler människor har förändrat sitt utseende för att se utseende för att se mer ut som anhöriga. Personen tror att det är för att lura den.
- Intermetamorfos: personen tror att folk i omgivningen har bytt identitet.
- Subjektivt dubbelgångarsyndrom: personen tror fullt och fast att det finns exakta kopior av vederbörande där ute.
Vilka av dessa felidentifieringssyndrom är vanligast? Det verkar som om det är Capgras syndrom: nuvarande information säger att det uppstår i 5 % av alla psykotiska patienter.
Capgras syndrom
Capgras syndrom beskrevs först 1923 av Jean Marie Capgras och J. Reboul-Lachaux. De hade en 53-årig patient med kronisk psykos och illusionen att hennes man och son hade ersatts av några som kunde skada henne.
Som vi sade tidigare är Capgras syndrom en psykiatrisk störning som innebär att man felidentifierar bekanta människor. Med andra ord tror de att en dubbelgångare, eller en nästan identisk bedragare, har ersatt de verkliga människorna i deras liv.
En person med Capgras syndrom känner igen folk, men känner inte att de är bekanta. De kan vanligtvis på något sätt känna igen sin äkta hälft eller barn (“de ser ut som…”), men problemet är att det aldrig är tillräckligt för att övertala dem att det verkligen är dem.
I den här personens ögon tar dubbelgångaren, eller bedragaren, på sig samma fysiska egenskaper som “originalpersonen”. Men personen har inte samma sinne eller personlighet, så det är en bedragare.
Dessutom kommer Capgras syndrom ge dem illusioner som får dem att tro att bedragaren agerar på samma sätt som originalpersonen. Och det förvirrar dem bara ännu mer.
Vad orsakar Capgras syndrom?
Folk har länkat Capgras syndrom till flera olika saker. Exempel på dessa är schizofreni, vitamin B12, hypertyreos, diabetes mellitus, förgiftning och olika former av demens.
Många olika teorier har också försökt förklara fenomenet. Vissa har att göra med en frånkoppling av områden i hjärnan, och andra undersöker lateralitet och lokalisering av funktionsrubbningen som leder till illusionen. För att en person ska få diagnosen Capgras syndrom kan denne inte ha svår demens eller några problem relaterade till medvetenhet.
Finns det någon behandling?
Det här syndromet är svårt att behandla. Folk har försökt använda antipsykotisk medicin, antidepressiva och kognitiv samt beteendeterapi. Även om alla dessa har haft viss framgång är steget till att bli botad fortfarande långt. Vad det gäller psykoterapi försöker terapeuter slutligen kognitiv återstrukturering tillsammans med familjeterapi på grund av den känslomässiga tyngd som Capgras syndrom medför.