De fyra faserna av rädsla

· 15 maj, 2016

Rädsla är en universell känsla. Vi har alla känt det vid något tillfälle. Det karaktäriseras av en känsla av ångest som orsakas av ett uppfattat hot. Även om det anses vara en ”negativ” känsla har den även en positiv sida, för den skyddar oss.

Rädsla dyker upp för att varna oss om en fara. Detta sätter oss i ett alert läge och gör oss redo att använda nödvändiga åtgärder för att hantera situationen om vi tror att vi kan. Om vi inte tror att vi kan det får rädsla oss istället att fly från situationen.

”Rädsla är naturligt för den vise, och att veta hur man besegrar den är mod.”
Alonso de Ercilla och Zúñiga

Det är viktigt att vi kommer ihåg att själva rädslan inte är problemet, utan endast en känsla som indikerar närvaron av ett problem.

Men vad händer när rädslan blir irrationell? Alltså när vi projicerar rädslan mot ett objekt som paralyserar; som vi inte kan kontrollera och alltså inte övervinna? För att få svar på detta kommer vi förklara de fyra faserna vi upplever när vi känner rädsla.

Fas 1: Fantasi

Ofta när vi känner rädsla börjar vi fantisera. Vi låter oss själva bli bortförda av våra överdrivna förväntningar om vad som kan hända. Ofta skapar vi ett scenario i vårt sinne som är värre än det verkliga. Vi rusar iväg och genererar rädsla samt ångest för oss själva.

Varför gör vi detta? Som vi nämnde tidigare förbereder rädsla oss för att skydda oss och konfrontera en svår situation. När vi börjar fantisera på ett överdrivet sätt betyder det att vårt sinne bläddrar mellan möjligheterna för vad som kan hända. Det gör detta för att förbereda oss för att konfrontera dem.

Ju värre situationen vi tänker på är, desto bättre kommer vi kunna konfrontera den, så länge vi har tillräckliga resurser.

Vårt sinne arbetar snabbt, och vi kan inte undvika att tänka oss det värsta. Detta kan till och med rädda vårt liv i många situationer.

Fas 2: Rädsla

Den andra fasen av rädsla är rädslan själv. Vi har redan fantiserat om vad som kan hända, de möjliga alternativen, hur vi kan fly från en sådan situation… och nu kommer rädslan.

Rädslan visar sig i våra tankar, men även i vår kropp. När rädslan anländer börjar vi hyperventilera, vårt hjärta slår snabbare, vår röst blir högre och vår kropp fylls med nervositet. Vi kommer inte kunna tänka oss scenarion eller tänka över huvud taget längre. Vi kommer bara kunna känna och förbereda oss på att agera. Inget annat.

Ett exempel på rädsla är scenskräck – rädslan för att tala inför en publik. Vi tror att vi kommer klanta oss, begå misstag och att alla kommer skratta åt oss. Vi skapar förväntningar och tänker oss de tusentals olika alternativen. Detta producerar en ond cirkel inom oss själva som hindrar oss från att befria oss från denna rädsla. Många gånger är detta på grund av osäkerhet.

Fas 3: Paralys och acceleration

När vi endast fokuserar på vad vi känner utan att uppmärksamma våra tankar, kan vi blockera våra sinnen. Detta är den tredje fasen av rädsla. Vi kan inte tänka längre. Det är vad alla är rädda för – att bli paralyserade av rädsla.

Denna situation orsakar vanligtvis en känsla av hopplöshet. Ofta vet vi inte hur vi ska ta oss ur den. Så vad kan vi göra? Vänta. När rädslan paralyserar oss måste vi vänta på att den passerar. Det är inte en känsla som kommer försvinna snabbt. Det kommer ta några minuter. Vår kropp har satt igång larmet, och nu behöver den tid att förstå att det inte finns något hot.

Ibland upplever vi motsatsen till paralys: acceleration. Detta är när vi börjar agera tramsigt. Ett exempel är när vi gömmer oss under täcket eller letar i garderoben efter monster. Om vi verkligen tänker på detta, hur mycket skydd kommer vårt täcke egentligen tillhandahålla? Vi vet att det är löjligt, men i ögonblicket kontrollerar rädslan oss och vi är inte medvetna om vad vi gör.

Fas 4: Skapandet av minnen

Fantasin leder oss till ren rädsla, och detta kan paralysera eller accelerera oss. Men vad är det sista steget i rädslans händelsekedja? Minnen. Allt sparas i vårt sinne, och framförallt händelser som var stressiga eller intensivt känslosamma.

Om vi hade en obehaglig upplevelse med vår partner kommer detta minne aktiveras varje gång vi kommer nära en ny partner. Vad händer då? Dessa minnen kommer fastställa våra handlingar samtidigt som de skyddar oss från uppfattad fara. En fara vi redan har upplevt och vill undvika.

Dessa minnen kan få oss att missa tillfällen. Det är därför de inte alltid är positiva. Visst är det bra att lära sig. Kanske kommer detta agerande hålla oss borta från fara, men det kan inte skydda oss för alltid.

Vi måste försöka övervinna våra rädslor och inte låta dem kontrollera oss och bestämma våra handlingar. Om vi har scenskräck ska vi använda vår viljestyrka för att övervinna den. Rädsla existerar bara i vårt sinne, och vi har kraften att övervinna den.

Det är normalt att vara rädd. Det är till och med bra att vara det, men vi får inte tillåta rädslan att styra våra liv. Vi måste lära oss att övervinna den. Kom ihåg att vi alla kan lära oss av våra rädslor. De visar helt enkelt närvaron av ett problem och möjligheten att lösa det. Gör inte rädslan till din fiende.